Att läsa

Fyraårskontroll med Surrabutt. Lille Brottarn (2 år) är med. Varför ballar såna där kontroller alltid ur? När BVC-syster Svetlana frågar om Surrabutt kan räkna till tre, hasplar Lille Brottarn snabbt ur sig "en tå te". Och när Svetlana strängt säger "Så - rita en gubbe till Svetlana", så vägrar Surrabutt och vill istället bara skriva.

Båda ungarna gillar bokstäver. Surrabutt ljudar och läser överallt där det ges möjlighet. Lille Brottarn läser också, men på sitt eget lilla sätt. När boken är slut, vänder han blad och läser:

Lille Brottarn (ljudar): SSS - LLL - UUU - T! Står "bajs"!

Jag: "Slut" står det, gubben.

Lille Brottarn (förorättad): Nej, inte "slut"! Står "bajs" faktis!!

*

Rösta på Rana

Du ljuger, pappa

Mannen: Och mamma Rana är min fru.

Surrabutt (tvärsäker): Nähä.

Mannen: Jo, det är hon.

Surrabutt: Nej, nu skojar du..!

Mannen: Jo, hon är det.

Surrabutt (börjar bli upprörd): Nej, hon är inte det!

Mannen: Jo...

Surrabutt: Nej, mamma är inte alls en gnu!!

Bild: fru.

-

Bild: gnu.

*

Rösta på Rana

Skicka hushållspappret

Innan jag fick barn, associerade jag livet med barn med stora, tjusiga tankar om evigt liv, om blodsband, om att se sina egna och sin älskades drag förenade i en ny individ. Men - utan vare sig förvåning eller upprördhet plockar jag dagligen små nallar ur videon, tejpar ihop viktiga blanketter och torkar smör från CD-skivor. Innan jag fick barn insåg jag inte att livet med dem skulle bli så här... konkret.

Bilder: Lille Brottarn slabbar glass, stänker vatten samt dreglar ner sin storasyster.

*

Rösta på Rana

Livselixir

Småbarnsliv, småbarnsliv, småbarnsliv.

*

Rösta på Rana

Inget fjant, farsan

Snott från Tjuvlyssnat:

En pappa ca 45 år pratar med sin son ca 7 år.

Pappan: Vet du vad den här lilla påsen som finns framför dig i stolsfickan är till för?

Pojken: Nä.

Pappan (högt): Bajs, det är en bajspåse. Den kan du ju behöva om du behöver bajsa. Behöver du bajsa? Vill ha ha bajspåsen.

Pojken: Meh, nä, inte är det väl en bajspåse?

Pappan: Jodå. Bajs, bajs, bajs.

Pappan upptäcker att kvinnan mitt emot lyssnar och byter till sin mest myndiga röst.

Pappan: Påsen är till för om man börjar må illa. Inget annat!

*

Rösta på Rana

Inget pjolt, morsan

Jag ligger bredvid Surrabutt och god natt-myser. Hon pratar och berättar och klappar mig samtidigt på kinden.

Jag: Mm, vad mysigt. Det känns som du tycker om mig.

Surrabutt: Jag tycker om dig. Jag älskar dig.

Jag (rörd): Lilla gumman.

Surrabutt: Vill du att jag ska älska dig?

Jag (ännu mer rörd): Ja.

Surrabutt: Varför vill du att jag ska älska dig?

Jag (tårögd, viskar): Älskling, det är det finaste...

Surabutt (avbryter, formar munnen till en spetsig liten näbb genom att trycka ihop läpparna med fingertopparna): Mamma, du pratar så här tyst - tu tu tu. Men jag pratar högt, jag.

*

Rösta på Rana

Mörkrost, tack

Nattstök.

Vaknatt.

Nattuggla.

Tidiga mornar.

Sena kvällar.

Svårt att somna.

Lätt att vakna.

Nattgrubbel.

Svarta ringar.

Småbarnsmor.

Hav dock förtröstan, för det finns hjälp att få:

*

Rösta på Rana

Mamma sover (moahaha)

Lördag morgon, klockan halv sex. Ungarna kör upp varandra och mig. Jag gör välling, slår på Bolibompa och faller i koma i soffan. Jag tänker smyga till mig några minuters sömn till. Detta, mina vänner, är ett skrattretande omöjligt projekt. Små händer som drar i mitt hår och petar mig i öronen. Små armbågar och knän som trycker in mjälten på mig. Små lätta men tunga barn som klättrar och kravlar upp på mig och vill leka häst. Jag ger upp och går och brygger ett stort glas mycket starkt kaffe åt mig.

Nånting sånt var det som inspirerade mig att måla denna tavla. Titeln är Mamma sover.

Fler tavlor finns i webbgalleriet.

*

Rösta på Rana

Men pappa då?

Lilla Surrabutt har börjat överösa mig med presenter. Var och varannan dag sticker hon teckningar och små färgglada halsband eller armband i min hand, ofta med en liten vidhängande förklaring ("du får den så att du ska bli glad och du ska ha den på ditt jobb så att dina kompisar där också blir glada").

Mannen: Du kanske vill göra ett armband till pappa också? Du måste inte, men om du vill... Kanske vill du göra det nån dag?

Surrabutt (tittar länge på honom): Imorgon ska jag göra två armband till mamma.

*

Rösta på Rana

Mannen

Han är den jag vill ha och den jag behöver. Han är Mannen i mitt liv, som det heter. Han är en stadig make och en fantastisk far. Han är också jobbig; han käftar och muppar sig och driver mig till vansinne. Men han är varm, han är stark, han är min. I sjutton år har han vandrat intill mig, hand i hand. För det är jag försynen för evigt tacksam.

Här är han.

Du och jag, Mannen. Du och jag och våra ljuvliga ungar.

*

Rösta på Rana

Madonna med knyte

Den här dikten läste min älskade farmor i samband med både Surrabutts och Lille Brottarns namngivning:

LYCKANS MINUT

*

Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick,

att fjädrarna gnistra och jorden är varm

och himmelen utan en prick?

*

Vad är det för tid,

vad är det för år,

vem är jag,

vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn?

*

Jag lever, jag lever!

På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst miljoner år

på denna enda minut.

*

(Erik Lindorm)

Jag kom att tänka på den nu när min Madonna med knyte är färdig. Nu får hon och hennes lilla plutt flytta ut till till sina vänner i galleriet.

Bild: Madonna med knyte, akryl, 60 cm x 10 cm.

*

Rösta på Rana

Blänkande metall, pärlor och vackra stenar

Pärlor som klirrar, kedjor som rasslar, stora hängen som klonkar till. Lyxigt gnister från klara briljanter eller glada blänk från blingbling från Glitter - det spelar ingen roll. Jag svänger mina armar och spretar med mina fingrar och känner mig kvinnlig.

Kolla in vilket vackert armband jag köpte av Zäta. Utan att tveka prickade hon in mina älsklingsfärger och komponerade det här armbandet åt mig:

Bilden är tagen av Zäta.

-

En kollegas far är pensionerad silversmed, och av honom har jag just beställt två breda silverringar. Att jag har jord under naglarna och fläckar av målarfärg på händerna, spelar ingen roll. Jag gör som jag vill och mina fingrar vill blänka.

-

Jag vill i detta sammanhang slå ett slag för smyckestävlingen hos Vita ljuva tankar. Missa inte den; det har inte jag gjort. Mycket vackert för ögat!

-

-

Och jag kan bara inte skriva ett inlägg om smycken utan att nämna Susanne - denna ljuvliga, skånska Pärldrottning. Hon gör så mycket vackert att man får ont.

Foto: Magnus, HUMLA Design.

-

Åh, vad jag har saknat detta. Välkommen tillbaka, flärd.

*

Rösta på Rana

Lilla Gandhi

Surrabutt: Mamma, får jag en glass till?

Jag: Nix pix, det blir ingen mer.

Surrabutt (tänker länge, kapitulerar): Nee-ej..! Jag kan inte vara arg på dig.

*

Rösta på Rana

Unge Herr Tvärtom

Den matglade Lille Brottarn har ärvt sin fars aptit. De båda lever efter devisen "ju mer desto bättre". Men ibland utmanar jag visst ödet. Tre dagar i rad fick ungarna korv till middag: kokt korv och potatismos, korvgryta med ris, stekt korv och grönsaker. Halleluja. Varje gång har Lille Brottarn visserligen ätit upp, men envetet deklarerat sin åsikt:

"Vill ha söttbullar! Vill ha det åsså..!"

Den fjärde dagen landade en tallrik köttbullar och spagetti framför hans lilla trubbnos. Jajamen, som ett brev på posten kom det med ett förolämpat tonfall:

"Vill ha korv! Vill ha det åsså..!"

Bild: Lille Brottarn tycker till.

Jag är inne i ett bra målningsflow just nu. Här är en sneaky peak på mitt nästa projekt:

Bild: Madonna med knyte, detalj.

*

Rösta på Rana

Pinsamma minnen: Tyst min mun så får du socker

Jag och en mammakompis från öppna förskolan satt på ett café och pratade. Den då nyfödda Surrabutt och kompisens lilla unge sov fridfullt i varsin vagn. Kompisens mamma dök plötsligt upp. Hon jobbade tydligen i närheten och var ute och vallade ett gäng udda existenser. Det var den storväxta, hårt snaggade kvinnan som oavlåtet fixerade mig med blicken. Det var den lilla tjocka farbrorn som sken som en sol hela tiden. Det var den lilla trassliga kvinnan som talade så lågt att ingen kunde höra vad hon sa. Efter några minuters kallprat drog de vidare.

Kompisen: Min mamma jobbar med utvecklingsstörda.

Jag (med kännarmin): Jo, jag såg det.

Kompisen: Men de var inte med nu. Det där var min mammas kollegor.

Varför blir det alltid så där? Men men. Från en tavla till en annan (ursäkta ordvitsen - jag håller fram den som en gåva till en viss ordvitsmarodör där ute i bloggvärlden). Den här heter Kvinnodans och är min senast färdigställda tavla:

Fler alster finns att beskåda i mitt webbgalleri.

*

Rösta på Rana

Efterlysning: tomtar

En god vän, som är fotograf, frågade om jag inte kände till någon som gjorde tomtar. "Va?" tyckte jag. För det första är det sommar och för det andra är det faktiskt sommar. Men hon förklarade tålmodigt att i hennes bransch krävs en viss framförhållning vad gäller bilder och reportage och uppdrag. Jag fattade fortfarande inte vad jag rimligtvis kunde ha för tomtekontakter. Inte förrän hon la till "Kanske någon av dina bloggkompisar visar upp några tomtar..?" så föll bloggpoletten ned.

Så, alla ni fantastiska inrednings- och pysselmänniskor som kan sy och sticka och scrappa och gjuta och luffarslöjda och virka och binda och snickra och greja. Har ni några tomtar på loftet, förlåt, jag menar på gång? Hojta till, vetja. Den begåvde och supertrevliga fotografen Johanna Norin letar tomtar som vill modella för henne.

Foto: Johanna Norin. Bilden är lånad från hennes hemsida och ingår i kollektionen på Scanpix/Bildhuset.

*

Rösta på Rana

Läckerkexet Kofi Annan

Hela Rana-familjen är däckad i feber och hosta. Då piggar det upp att leka den gamla, hederliga leken Tjugo Frågor (ni vet, man försöker lista ut vem eller vad den andra tänker på genom att ställa ja- och nejfrågor). Det piggar också upp att hänga ut Mannens bisarra tankegångar här.

Ett sammandrag:

-

Jag: Är det en vanlig människa?

Mannen: Ja.

Rätt svar visar sig vara Darth Vader.

-

-

Jag: Är det en sångare?

Mannen: Nej.

Jag: Är han mörkhårig?

Mannen: Nej.

Rätt svar visar sig vara Lasse Berghagen.

-

-

Jag (har ringat in att det är en manlig politiker): Är han ett läckerkex?

Mannen: Ja.

Rätt svar visar sig vara Kofi Annan.

-

-

Jag förstår inte hur Mannen tänker, men jag har verkligen inte tråkigt med honom. En halvtimme ligger jag hopvikt i soffan och host-skrattar mig fördärvad över hur tänd Mannen är på Kofi Annan, hur helt Svensson-vanlig Darth Vader är (vanliga kläder, vanlig super-force, vanlig andning) och hur blond och icke-sjungande Berghagen är. Alltmedan Mannen fräser: "Idiot, jag ska starta en motblogg."

Hahaha. Gör det. Hit me, man.

*torkar skrattårarna*

Jag vill passa på att tacka för några tjusiga utmärkelser som har ramlat in. Energiknippet Johanna med den härliga bloggen Radhusdrömmar har förärat mig med dessa två raringar:

Av den kloka, sköna, galna Annie med den ljuvliga Annalunda har jag fått denna:

Tack snälla söta ni för det! Utmärkelserna skickar jag vidare till alla som läser detta. Jag blir så glad av alla fina, tänkvärda, stöttande och roliga kommentarer jag får.

May the force be with you.

-

Uppdatering

Den härliga Nettan med Nettans blogg hörde av sig: "Men du, du har ju faktiskt fått en annan utmärkelse också." Tänk, det hade jag alldeles missat. Sicket fleppo jag är. Tack snälla söta Nettan för denna:

Jag skänker den vidare till alla i min länklista.

*

Rösta på Rana