Myrhot

Jag ligger på en filt i trädgården och har semester. Jag har ingen bok, utan ligger bara och drömmer. Jag har en nygjord latte inom räckhåll. På en filt bredvid, i skuggan, sitter Mannen och läser saga för småtrollen. Semesteridyllen suckar lyckligt och pöser av välmående. Tills:

Surrabutt: Wooaa! En myra! Tre myror!

Lille Brottarn: Tre muror!

Mannen: Ja, titta vad kul.

Surrabutt: Ta bort dem!

Mannen: Nä. Nu tittar vi på dem.

Surrabutt: Men de biter mig.

Mannen (glatt): Inget fjant!

Surrabutt: Vad är fjant?

Mannen: Fjant, det är tjafst och larv.

Surrabutt: Jaha!

Mannen (irriterande glatt): Vi ska inte lägga den här myran på mamma...

Surrabutt: Nej..?

Mannen: Det får vi absolut inte göra...

Jag (ger honom fingret medan jag blundar): Passa dig.

Lille Brottarn: Ska vi inte lägga den muran på mamma?

Mannen (fnissar som en liten flicka): Nä, vi ska inte göra det - fast det vore kul...

Ungefär där bröt jag upp och gick in och skrev de här orden.

Bild: Uppviglare. Befunnen skyldig.

Rösta på Rana

"Suga liv...."

Surrabutt går runt under äppelträden och sjunger. Jag lystrar, för vad är det hon sjunger, medan hon går runt och rycker grässtrån? Jag går lite närmare och nu hör jag:

"Jag dricker glögg med balkongdörrn öppen i natt, jag är så trött på alla mejl och koder (mamma, vad är koder?), jag vill haaa dig här på riktigt i natt och suga liiiiv ur din halspulsåder..."

Jaada, jaada. Det kan vara så att jag spelar den några gånger per dygn.

*

Rösta på Rana

Pisa

Man kan beskylla mig för mycket, men inte för att vara långsam och omständlig. Nyligen var det en vän som kallade mig för vessla (eller om det var iller). Det var nåt om taskigt tålamod och minsta motståndets lag.

Nå. Hänga tvätt är tråkigt. Tråkiga saker gör man snabbt. Så tänker jag. Dessvärre är jag starkare än jag tror, för hur annars ska man tolka att tvättställningen kollapsar när jag vesslesnabbt hänger tvätt och otåligt pressar igenom tyg mellan trådarna?

Skitkvalitet - är en annan tolkning. Jag har försökta räta ut rören och jag har gjort ett snabbt överslag: kan jag laga? Svar: nej.

Mitt enda hopp är att Projekt-Peter gör som han brukar i lägen som dessa: kastar iväg en sarkastisk kommentar - så artig att den känns som en komplimang - samt på sitt pedagogiska sätt talar om hur man bäst lagar tingesten.

Bild: Tvättställning. Vad är fel med den här bilden - alltså förutom den malplacerade Narnia-lampan bland anisisopen?

Bild: Tvättställning (detalj). Vad säger du, Projekt-Peter?

*

Rösta på Rana

Närmare himlen

Till skillnad från mina mer flärdfulla medsystrar, har jag ingen koll på skor. Jag har förstått att det finns människor som tittar på andras skor. Inte jag; jag tittar ju inte ens på mina egna. Halva våren har jag gått med leriga vinterkängor, och sen dess har jag glidit fram i trasiga gympaskor.

Men nu är sommaren här och plötsligt har jag lust att vara flärdfull och vacker. Idag köpte jag två par riktigt högklackade skor. För runda vader och lår blir mer välformade med högklackat (har jag hört), hållningen blir snyggare (har jag hört) och dessutom skickas jag dryga decimetern närmare himlen (har jag räknat ut).

Klapperi-klapperi-klapp. Och jag vinglar inte ens.

Bild: en av fyra nya pjuck.

*

Rösta på Rana

Liten het panna

Två barn kom hem, trötta efter en hel dag på Skansen. Särskilt Surrabutt var helt färdig. Och så varm! Kanske inte konstigt en dag som denna, men så varm! Och vad dåsig hon verkar, knappt kontaktbar faktiskt. Varför dröjer det alltid innan poletten ramlar ner? Ungen har ju feber.

*

Rösta på Rana

Meditativt kroppsarbete

Jag är smutsigare, svettigare och blodigare än på länge.

Jag klipper vresroshäcken och får armarna dekorerade med små vackra blodstrimmor. Jag gräver ner en massa barkmull och blir solsvedd på nacke och axlar. Jag klipper spireahäcken och får träningsvärk i muskler jag inte visste om att jag hade. Jag drar bararmad upp en massa brännässlor och rycker till varje gång jag känner den stickande svedan på min hud.

Kroppen jobbar men tankarna flyger fritt. Jag dagdrömmer och har det bra.

*

Rösta på Rana

Djur på Skansen

Ungarna är med farmor och Joje på Skansen, medan jag och Mannen jobbar i trädgården. Igår tjuvlyssnade jag på dem, när Surrabutt berättade för Lille Brottarn vad som var på gång.

Surrabutt: Och då ska vi gå på Skansen!

Lille Brottarn: Ja, vi ska det.

Surrabutt (dramatiskt): Och vet du vad det finns för djur där..?

Lille Brottarn: Nä, jag vet inte det.

Surrabutt (smått exalterad): Det finns... det finns... myror där!!!

Lille Brottarn (glädjefnatt): Muror! Vi ska se muror!!

Bild: Mura eller myra, jag vet inte så noga.

*

Rösta på Rana

Rådjur

Surrabutt: Vi såg på teve förut och då var det en farbror som dödade ett rådjur och det var inte på Bolibompa.

Jag: Va?

Det visade sig att ungarna hade sett ett gammalt klipp från det där jaktprogrammet med Per Morberg. Inte jättebra.

Surrabutt: Om du hade sett när farbrorn dödade rådjuret så hade du blivit jättejätteglad. Du hade skrattat då.

Jag (hajar till): Nää... Varför tror du det?

Surrabutt (slår fast): Jo, du hade blivit jätteglad faktiskt. Rådjuren äter ju upp dina blommor i din fina rabatt och du är jättearg på dem.

Japp. Ungen har rätt. Rådjuren, de fästingspridande, inavlade, tama, glupska asen, goffar helt ogenerat i sig mina vackra blomster.

Kill 'em, kill 'em all.

Bild: Per Morberg. Välkommen till vår trädgård. Glöm inte geväret.

*

Rösta på Rana

Post it-lappar

Inte lätt att leva ihop. Inte lätt att kriga. Och pappersnäsdukar har ju blivit så dyra på sistone, betänk det. Ett dygn av sårighet och elak tystnad. Det är svårt att höja blicken och njuta av den feta sommaren som öser på med sin solvärme, sin lust och fägring stor.

Vägen till mannens hjärta kanske går via magen. Vägen till mitt hjärta går genom intelligenta men idiotiska skämt. I morse mötte han äntligen min blick.

Mannen: Kan du köpa hem post it-lappar nästa gång du handlar?

Jag (hatar lappar men är tillmötesgående): Mm, visst.

Mannen: Då kan vi börja skriva lappar till varandra, så att vi kan börja kommunicera på nåt sätt i alla fall.

Jag (flinar till genom tårar): Fan vilken bra idé.

Mannen (ömt): Jävla knäppo.

Jag: Pucko. Jävla pucko. Tur för dig att du är så snygg; det är verkligen din smala lycka.

*

Rösta på Rana

Midsommar i Uppsala

Tack herr och fru Kronvall! Det må ha regnat ute, men när man umgås med er skiner solen.

-

Bild: Lille Brottarn bakom en såpbubbla.

-

Bild: Surrabutt är midsommarflicka. Karin har bundit kransen.

-

Bild: barngrogg, pappagrogg och mammagrogg.

-

Bild: Jättelök, Botaniska trädgården.

*

Rösta på Rana

Jeanshäck

Jag har inga skrupler när det gäller att smyga upp bakom människor och ta bilder av dem i smyg. Inte när man är gift med människan i fråga. Och inte när människan i fråga är så här uppenbart nöjd med det senaste jeansköpet.

*

Rösta på Rana

Blomma bakom örat

Så här fin är Surrabutt när hennes mamma fyller år. Imorgon blir det midsommarkrans; idag är det födelsedagsblomma.

Bild: en blomma med en blomma.

*

Rösta på Rana

Far och son

Här går männen, den store och den lille. De är så lika. Samma rörelsemönster, minspel, utseende och kynne. Samma snabba ilska, samma öppna skratt. Det var inte brevbäraren.

Bild: Lille Brottarn och Mannen på skådarrunda.

*

Rösta på Rana

Kvinnoskisser

Pennan drar själv sina linjer över pappret, medan jag håller i den och blundar. Ibland är det så enkelt.

-

Bild: Kvinnovridning, bläckskiss.

-

Bild: Kvinna i bakåtfall, bläckskiss.

-

Bild: Hon sitter, bläckskiss.

-

Bild: Freja funderar, bläckskiss.

*

Rösta på Rana

Svart tulpan

Jag är förtjust i nästan alla Karins bilder, men ibland blir jag riktigt golvad. Som när hon häromdan visade en sexig, purpursvart tulpan. Efter golvningen utspelades denna dialog:

Jag (bloggkommentar): Du vet om att dina bilder är himla sensuella? Och den här tulpanen är mer än så; den är liderlig! Grymt fin! Jag vill köpa!

Karin: (tystnad)

Jag (bloggkommentar): Jag menar allvar. Skicka en offert. Eller skit i det, skicka bilden och fakturan direkt.

Karin: (tystnad)

Jag (ringer upp): Hörru Karin, ska vi prata säljsignaler..? Vet du, häromsistens var det en brallis som var intresserad av en av mina tavlor, men jag var så stressad och slarvig att jag inte ens kontaktade henne.

Karin: M-hm.

Jag (beskäftig): Men du är ju värre än jag! Får jag köpa den eller vad...

Karin (avbryter): Håll käften. Det är nån som fyller år snart.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag älskar att bli sådär kärleksfullt näpsad!

Bild: Svart tulpan. Foto: Karin.

*

Rösta på Rana

Omslagsflicka

Jag visste inte att den hade gått i tryck än, tidningen Mom's Team där jag är omslagsflicka. Men den Oumberlige Peter Olofsson - känd för att inneha norra Europas mest välvaxade husbil samt för sina finstämda uttryck som "schamponera mig i skrevet" - hittade ett nyutkommet ex och skickade över.

Tack så hemskt mycket!

*

Rösta på Rana

"Kvinna..!"

Jag minns att mamma knorrade, när min bror i tonåren började kalla henne "morsan". Själv tycker jag att det låter varmt och rart, kanske för att jag tusen gånger har hört hur kärleksfullt pappa har sagt "men du morsan..." till farmor. Det värsta jag har hört, var nog en tjej i skolan som kallade sin mamma för "jävla klimakteriekossa".

Ganska länge har mina ungar varvat sitt "mamma" med att kalla mig vid förnamn, vilket låter knäppt men gulligt i mina öron: "Varför finns det bakterier, Rana?"

Men nu har de börjat kalla mig "Kvinna", vilket låter ännu knäppare: "Kvinna, vi vill ha välling! Kvinna, kvinna, vi vill ha det på en gång!" Och när Lille Brottarn är på dåligt humör, lägger han till: "Kvinna, va är dedär för dum-eter!"

*

Rösta på Rana

Konstaterande från toakanten

Vrål från badrummet. Det låter mer som ett lejon än som ett litet flickebarn.

Surrabutt: Jag är fääärdig, jag har bajsat!!!

Jag: Bra där, hörru.

Surrabutt (slänger en blick i toaletten, mysryser): Mamma, det här är livet..!

Bild: Rana och Surrabutt.

*

Rösta på Rana

Bara lite lillgammal

Jag: Men snälla unge, kan du ta på dig din pyjamas nu?

Surrabutt: Jadu, mamma. Det är ju en retorisk fråga, det där.

Bild: Surabutt mjukkrånglar.

*

Rösta på Rana

Röda naglar

Litet barn med ögoninflammation. Det betyder frisk unge hemma från förskolan. Och det betyder mamma som betar av aktiviteter: måla, plantera, bygga koja, leta mask, leka kurragömma, städa, klippa, klistra, bada, springa, klä ut sig. Nu har turen kommit till detta:

Men vem är det? Sonen förstås.

*

Rösta på Rana

Fotoluring

Ibland är det svårt att hinna fånga de små galningarna på bild. Men det finns några säkra, som alltid funkar:

"Lille Brottarn, har du sett? Det ligger ju elefantbajs inne i kameran!! Nej, jag såg fel, zebrabajs är det. Nej titta, det är ju vildsvinsbajs, nämen gud, grävlingsbajs är det..!"

Funkar varje gång. Så blir det så här:

Bild: Lille Brottarn letar efter grävlingbajs inne i kameran.

*

Rösta på Rana

Moona mera

Varför blir det alltid så här? Jag är ju en seriös människa egentligen.

Jag funderar på om jag möjligtvis kan skylla allt på Foto-Karin och Exponerings-Niklas. Vi hade en åttamanna-blinddejt förra helgen (well, Karin och jag hade setts en gång innan), en dejt som var mysig och skön och rolig och alldeles underbar. Både vuxna och barn fann varandra. Nå! De berättade i alla fall om sina grannar, som verkar ha en minst sagt avslappnad inställning till att springa näck i trädgården. Jag ska inte gå in på detaljer, men jag antar att uttrycket "propellern" är bekant.

Som sagt, det måste ha varit nåt sånt som låg och tickade i mitt bakhuvud. Annars hade jag väl aldrig, helt opåkallat och fullständigt onödigt - och dessutom kalsonglös - hoppat ut framför ungarna i trädgården, dragit upp klänningen och moonat dem och skikit "mamma är naaakenfis".

För givetvis. De lyfter inte ett ögonbryn, har inte tid med en mamma som flashar vit rumpa i trädgården. Det har däremot Gubben Gran, som med kuslig tajming sticker in sin smala nuna genom spireahäcken (jag preciserar häcken, eftersom det nu är minst två häckar i omlopp i denna berättelse).

Herre gud. Men karl är över sjuttio; vi får anta att han har sett vita kvinnorumpor förut. Och förhoppningsvis (förlåt) ser han dåligt. Jag vet inte hur han funkar, för hans enda kommentar till scenen är:

"Har du röstat? Jaha, jaha. Vad röstade du på då?"

Eftersom jag trots allt inte vill att han ska falla död ner i en framprovocerad hjärtinfarkt - särskilt inte i min spireahäck - tycker jag att han kan få leva i ovisshet om detta. Jag samlar upp bitarna av min värdighet och ber honom så rart jag kan att skita i det.

Jag kan ha haft den här minen:

*

Rösta på Rana

Kladdtiden

Jag håller på och går igenom gamla bilder.

De var ljuvliga när de var små, men ärligt talat. Gud vad skönt att det här stadiet är över:

Bild: Surrabutt, nio månader, käkar gröt.

*

Rösta på Rana

Så slipper nån undra

Orsaken till att man inte ska berätta för kidsen att man ska besöka bolaget på väg hem från förskolan är denna:

Lille Brottarn (till precis varenda människa vi möter): Vi ka gå till booolaget å köpa viiiin.

Surrabutt (till precis varenda människa vi möter): Det kallas för bolaget men det heter egentligen systembolaget och man kan också säga systemet och vi ska gå dit nu.

Varenda!

*

Rösta på Rana

Våta kläder

Jag vet inte vad den betyder. Man får tolka som man vill.

Bild: Våta kläder, tuschteckning.

*

Rösta på Rana

Allium caeruleum

En massa avlånga, vassa blad har kommit upp i min purpurrabatt. De kommer upp som vajande, smala svärd bland stäppsalvia och citronmeliss. Vad kan det vara, jag ger mig fan på att det är några dumma, gula lökväxter på väg upp. Min aversion mot gula blommor är måhända besynnerlig, men den är mycket stark. Jag trodde att jag en gång för alla hade likviderat alla påskliljor och gula tulpaner (för att inte tala om att jag ägnade en hel sommar åt att i heligt raseri utrota en koloni med praktlysing, som hade ägt tomten i trettio år och vars rötter bestod av en kompakt, tre decimeter tjock matta). Jag gör mig beredd att dra ut i fält igen. Men innan jag rycker upp de avlånga bladen, slår jag en liten flukt i loggboken över trädgården, som jag faktiskt då och då skriver i.

"Oktober 2008. Surrabutt och jag planterar 150 azurlökar bland stäppsalvian och citronmelissen."

Ja visst, ja. Det hade jag glömt. Tur att jag är en sån eftertänksam och fridsam person.

Bild: Azurlök, Allium caeruleum.

*

Rösta på Rana