Jag hittar ett stort blåmärke på Lille Brottarns bröstkorg. Den människan far alltid runt och krockar med väggar och möbler, och hoppar från liiiite för höga saker, så jag är van att han har märken och skrapsår. Men det här blåmärket är riktigt stort och har formen av en tjusig sjua.
Jag: Men Lille Brottarn, vad har du gjort
här?
Lille Brottarn: Det är sju.
Jag: Men vad har du gjort? Har du ramlat? Har du krockat med nåt?
Lille Brottarn: Ja..?
Jag: Men när då?
Lille Brotttarna: Det var inte idag. Det var för länge sen.... när dinosaurierna fanns.
Rösta på Rana
10 kommentarer:
Måste vara en stor glädje att leva med dina barn.
Hahaha! Vilken underbar kommentar! =)
Ha ha. Ja då var det inte igår direkt. :-)
He he... lilleman, han kan han ;)
Åh, shit så längesedan!
Självklart att han inte kommer ihåg detaljerna då!
:-D
Så han brottades med dinosaurierna då!
Ja, det kanske var på den tiden alla bloggade och kommenterade nästan varje dag, för länge, länge sedan, när det var "varmt" och skönt!
Sköt om dig!
Kram ifrån Oumberlige Peter som idag undrar vart alla tog vägen?
*gapskratt* Ljuvligt!
Det var som när Per och jag satt och diskuterade årtal. Ett tu tre hör man betänksamt från Fredrik
"-1970-talet, det var länge sedan det!"
*harklar mig* Eller hur...?
Men det var ju inte sååå länge sen. Enligt en av mina godingar så fanns det dinosaurier när jag och maken var små!
Hm, ja tiden går fort när man har roligt!
Skicka en kommentar