Rapport från skolbänken

Jaha ja. Projektet är just inlämnat - ett helt dygn före deadline. Och idag kom svaret på tentan - VG.

Joråsåatt.

Ja, nån himla glädje ska jag väl ha av alla högskolepoäng som ligger och skramlar. Den här grundkursen fixar jag - med bravur, kan vi gott säga - på ren rutin.

*

Rösta på Rana

Godfather

Åh nej.

Jag är just hemkommen från plugget, trött och sliten och med en enda plan - att gå och lägga mig så fort som möjligt. Men vad har Mannen gjort? Han har har precis kört igång Gudfadern I, en av världens bästa filmer ever made. Och vad gör jag..? (Nej, nej, nej, gör det inte!) Jag slår ned häcken i soffan. Hej då fina plan.

*

Rösta på Rana

Känslomässig utpressning

Surrabutt:

"Åh, jag är så himla ledsen för att jag inte får ha en lillasyster eller lillebror som är bebis. Jag menar inte en docka som är bebis. Och jag skämtar inte."

Bild: Surrabutt själv, en vecka gammal.

*

Rösta på Rana

One down

Fantastiskt. Det är fredag kväll, klockan är nio och åtminstone en unge sover.

*

Rösta på Rana

Dejt med Zäta

Blogglandia är en märklig värld. Jag trodde att det handlade om att skriva och beröra. Men för mig har det kommit att handla om möten. Snart ska jag träffa den här puddingen. ----->

Vi har öst kärleksfulla förolämpningar över varandra ett år. Vi har utbytt finstämda och vulgära kvickheter. Vi har aldrig träffats, inte ens pratat i telefon - förrän idag. Och i det samtalet var det mer fniss än vettigt prat. Jag är mer nervös än hon tror, men mindre nervös än vad jag själv trodde att jag skulle vara. Snart ska jag krama om henne.

Uppdatering:

Japp. Hon var en pudding, ännu sötare än jag trodde. :-)

*

Rösta på Rana

Näsblod

"Känsliga tittare varnas. Innehåller scener som kan verka stötande."

Jag har förstått att jag har en rätt perverterad inställning till blod. Jag älskar såna där amerikanska sjukhusdokumentärer där man får se djupa sår, blod och benflisor. Det är mycket möjligt att min något opassande förtjusning till stor del beror på att Mannen sitter likblek bredvid mig i tevesoffan och skriker: "Men kan du byta kanal, för fan!!"

Jag har skrivit om näsblod (och Mannens överdrivna reaktion) förut. Nu gör jag det igen.

Jag kan inte ha sovit särskilt djupt, eftersom jag i natt vaknade av att jag blödde näsblod. Efter den senaste tidens knäckande vaknätter var jag emellertid så slut, att jag bara inte orkade gå upp. Om jag för en gångs skull inte blev väckt av nån liten unge, tänkte jag inte stolpa upp för lite näsblod. Jag var så trött att jag inte ens orkade lägga mig på rygg. Så jag låg kvar i framstupa sidoläge och lät tyngdlagen jobba tillsammans med blodet. Det enda jag orkade var att lägga en kupad hand under näsan så att jag inte skulle bloda ner hela kudden. Som alla fattar, var denna lösning högst provisorisk. Till slut fick jag ju masa mig upp ändå. Mannen var inte imponerad av något av detta.

En annan näsblodsgång (jag säger ju att jag sover för lite) så började det faktiskt rinna blod ur ögonen. Visst, jag kanske snöt mig lite hårt. Men visst är det skojigt? Jag var tvungen att ta en bild på det. Mannen höll på att bryta ihop.

Jag: Kolla på det här.

Mannen: Du. Jag vill inte se.

Jag: Men det är en kul grej...

Mannen (påtagligt irriterad): Men kan du ta bort den där!

Jag (försöker behandla hans hysteriska reaktion med lite neutral, medicinsk fakta): Men du, det är ju inte så konstigt egentligen... Tårkanalen är ju förenad med bihålorna på nåt vis, så att...

Mannen: Kan du vara tyst.

Jag: ... så att det kommer blod ur ögonen, det kan ju hända.

Mannen (härmar mitt tonfall): Kan ju hända..! Ja, det är ju jättenormalt!

Hahaha, mes. Bilden jag försökte visa var den här. Det är möjligt att känsliga själar som Zäta, Ann och Linda ska titta bort.

*

Rösta på Rana

Look alike

Jag hittade en gammal bild på Lille Brottarn...

*

Rösta på Rana

Rimligt antagande

Kvällsfundering från Surrabutt:

"Tänk om det kom in en pingvin genom fönstret här, och tänk om den flög (!) upp till taket och gömde sig och tänk om den sen hoppade ner mitt i maten!!! Då skulle vi bli väldigt förvåååånade!"

*

Rösta på Rana

Nattvandring

När Mannen och jag var unga (yngre, menar jag givetvis) och nyförälskade, delade vi på en säng som var sjuttio centimeter bred. Sjuttio! Jag fattar inte hur vi fick plats.

Nu har vi 160 centimeter, men är ibland dubbelt så många i sängen. Det innebär små armbågar i magen och små fötter i ansiktet. Det är då den stora nattvandringen börjar. Jag lämnar dubbelsängen och lägger mig i Surrabutts säng. Efter en stund kommer Lille Brottarn efter med sitt rara pip: "Sova hos dig, mamma..!" Sen lägger han sig ofta nog PÅ mig. Hans sexton små kilo är lätta men känns tunga. Jag välter ner honom och lägger mig på en madrass på golvet. Han efter. När han har somnat och i sömnen ligger och knäar mig i ryggen, går jag och lägger mig i soffan. Jag lägger mig där, eftersom Surrabutt vid det här laget har lagt sig i sin egen säng och Mannen snarkar ljudligt i dubbelsängen. I soffan sover jag till klockan sex tills ett eller två barn kommer och leker häst på mammas huvud.

Detta, gott folk, är anledningen att jag nuförtiden ser ut som en nyponros.

Bild: Rana, fräsch som en...

Men ni ser vad jag har på bordet framför mig. Det uttalas latte men stavas "räddningen".

*

Rösta på Rana

Tenta

Jag är inte van vid att vara så här avslappnad och nonchalant, men det är befriande på nåt sätt. Duktig Flicka goes Slapptask, liksom.

Snart har jag tenta. Jag har inte läst anvisningarna, men förlitar mig på vad kurskamraterna sa: medtag ID-kort och penna. Om det är nåt annat, får jag väl improvisera. Snart har jag tenta, men jag vet inte var den ska skrivas. Det löser sig nog. Nu har jag ett par minuter över och borde väl läsa på lite om bildhantering och xhtml-grejsimojsning, men jag skriver i stället detta intelligenta inlägg.

Nu ska jag få ordning på ungarna och skjutsa över dem till min älskade bror, som kan ta dem denna förmiddag. Ungarna är superglada över att få träffa sina kusiner.

Bild: Kusin Snoop Dogg, Lille Brottarn, Surrabutt och Kusin Klas Klättermus.

Snart har jag tenta. Jag är så nonchalant att jag tänker "äh va fan". Jag är dessutom så stöddig att jag tänker "klart jag klarar den ändå". Inte sympatiskt, men skönt.

Uppdatering

Gudarna ska veta att det vore rätt åt mig om jag körde på tentan. Men jag är ganska säker på att det gick vägen. Gudarna ska veta att jag inte kan tacka mig höga pluggmoral (jag skrev först "bloggmoral", snacka om freudiansk felskrivning) för detta. Gudarna ska veta att jag istället surfar rätt bra på erfarenhet, list och en hyggligt fungerande slutledningsförmåga. Fortfarande inte sympatiskt, men fortfarande skönt.

*

Rösta på Rana

Aggressiv

Tydligen är jag på mitt aggressiva humör. Och aggressiv är bättre än ledsen, så den saken är inte av ondo. Men det tar sig lite onödiga uttryck.

Jag slängde in småkottarna på förskolan halv åtta. Avsked ackompanjerat av knepiga resonemang och blöta pussar. Sen åkte jag direkt och storhandlade. Hängde på låset till Coop klockan åtta. En effektiv halvtimme senare åkte jag därifrån med veckans fem matkassar för 2000 spänn, mycket nöjd med min effektivitet. Det här har inte ett skit med saken att göra; varför pratar jag om det?

Vi har en låst brevlåda. Nyckeln till den hänger på en vulgär, egenkonstruerad, märklig skapelse till nyckelring. Allt för att Mannen inte ska frestas att ta med den till jobbet. Efter att jag i en rasande fart slängt in de fem matkassarna i huset och slängt ut de tre soppåsarna (hur mycket skräp och skit kan en familj producera på ett dygn??), skulle jag i farten hämta in posten.

Nyckeln i min hand, mina dansande i farten-steg ner för trappan. Japp, nyckeln smet såklart och hamnade under farstutrappan - som givetvis är inbyggd. Det är precis sånt som jag bara inte orkar med. En normal person hade kanske försökt lirka upp nyckeln. Men jag sa istället ett ljudligt "men jävla bajsskit också" och klampade ut till brevlådan och ja, bröt upp den. Men se där, nu flaxar hela luckan öppen, nu är den faktiskt oanvändbar. Nu måste jag verkligen ha tag i nyckeln, så att jag kan låsa fast luckan i brevlådan. Det tog ca tre sekunder att få upp nyckeln med hjälp av en pinne som låg precis bredvid trappan.

Och nu är posten inne, brevlådan misshandlad men låst. Och jag gör en kaffe och fortsätter vara på mitt arg-glada humör.

Bild: Nej, inte min brevlåda. Faktiskt.

*

Rösta på Rana

Mälaren

Ibland kan jag bli avundssjuk på Anna och alla andra som bor vid havet, det riktiga havet. De öppna vidderna, saltstänket, vågorna, vinden som aldrig sover. Men visst. Mälaren, ett stenkast från huset, är inte heller kattskit.

Bilder: Ungarna "fiskar" i det iskalla vattnet.

*

Jag kommer helt oförmodat att tänka på Lasse Berghagen, som för övrigt Mannen är ganska kär i. Jorå.

Mälarens kärlek till havet, en blandning av sött och salt.

Må gud och läsarna förlåta mig för att jag lägger ut det här klippet. Jag har inte sovit i natt och är uppenbarligen inte tillräknelig:

*

Rösta på Rana

Slapphänt

För ett tag sen spolade jag - i nån märklig kombination av vredesmod och misstag - ned en kajalvässare i toan. Fumlig, någon? Det är dagens sanning att jag alldeles nyss tappade ner en rakhyvel i toan. Vad är det fråga om?

*

Rösta på Rana

Taggar

Den här kursen jag går är förbannat trevlig. Nu har jag byggt en hemsida. Fatta, byggt! Inte med hjälp av mallar. Inte med hjälp av Dreamweaver. Jag har byggt den från grunden med xhtml-taggar och CSS:er. Snygg blev den inte, men allt funkar. Länkar, undersidor, lay out, rubbet. Jag är så imponerad av mig själv att det nästan är stötande. Men just nu kan jag behöva det.

För att förtydliga - det är inte såna här taggar jag har jobbat med:

Utan såna här:

*

Rösta på Rana

Vårljus

Gårdagens inlägg löd i sin imponerande helhet:

"Det är lite sisådär på Rana-fronten just nu. Jag ämnar återkomma inom en mycket snar framtid. "

Då ramlade plötsligt en massa fina, undrande och värmande kommentarer och mejl in. Jag vill tacka för alla dem! Det är ingen fara med mig - och jag vill inte deppa ner bloggen med min gegga, inte nu. Helt logiskt tolkades "jag ämnar återkomma..." som om ni skulle slippa mig ett tag, men så är det alltså inte. Den mycket snara framtiden jag talade om är redan här, gott folk.

Nyss tog jag med mig en bunt pluggpapper och ett stort glas latte (känns som om det växer fast i min hand snart) och satte mig i vårsolen ute på trappan. Det var väl själva fan om jag inte ens skulle unna mig solens kyssar på mina ledsna kinder.

Oh, vårsol med sitt hårda ljus! Så starkt, så efterlängtat, så obarmhärtigt i sin hårdhet. Allt blir vackrare och fulare. Allt ligger blottat i dess stränga sken. Barnens leriga leksaker, den tomma fröautomaten som vajar i trädet, den trasiga brevlådan som lutar lakoniskt, min glåmiga vinterhud. Det var det fula. Pionernas röda skott som trotsar tjälen, de sista snökristallerna som gnistrar i skuggan, vresrosens blanka nypon som har överlevt vintern, mina ljusblå ögon som bländas i solen. Det var det vackra.

Och nu: mer latte. Allt fixar sig nog.

Bild: Måskille krockar med solen i sin våreufori.

*

Rösta på Rana

Sisådär

Det är lite sisådär på Rana-fronten just nu. Jag ämnar återkomma inom en mycket snar framtid.

*

Rösta på Rana

Plugga

Förstå mig rätt. Det känns bra att plugga igen. Det är skönt att få tänka, att tvingas formulera sig. Det är kul att lära känna nya människor, knyta nya band. Det är härligt att som omväxling få höra "ska vi ta en fika" mellan alla "mamma, rita mer elefantbajs nuuuu". Det är en kick att lära sig nya saker.

MEN.

Det känns ändå ohjälpligt absurt att sitta vid skolbänken igen. Jag har pluggat så många år; jag har gjort det där. Och nu är jag trettiofem och ska göra det igen. Jag sitter bredvid en massa osnutna tjugoåringar och labbar och grejar. Och de är så unga, så coola, så blonderade, så rätt och så ängsliga. Och jag försöker låta bli att känna mig gammal.

Det känns bra att plugga igen. Men det känns också töntigt bisarrt.

*

Rösta på Rana

Fjäril vingad

Jag har sagt det förr; jag har närt en liten fältbiolog vid min barm. Surrabutt sitter och läser i en av sina älsklingsböcker:

"Mamma, den här luktgräsfjärilen var inte så väldigt fin precis. Men titta på den här rapsfjärilen - den var väl tjusig?"

*

Rösta på Rana

Filmreplik

Jag är så van vid Surrabutts lillgamla prat - jag har det i öronen för jämnan - men ibland studsar till och med jag till.

Liten scen vid matbordet. Lille Brottarn är två år och gör sin grej och rusar från matbordet helt vansinnig. Surrabutt frågar om hon får springa efter honom. Visst får hon det; hon har cirka miljarder ton mer tålamod än jag just nu. Jag nickar åt henne, varpå hon skickar en blåblick i synen på mig och säger långsamt och dramatiskt:

"Åh, mamma! Tack för att du förstår att han behöver mig!"

*

Rösta på Rana

Vin är väl en maträtt?

Utmaning från läckerkexet Vidgis: "Tre saker".

• Tre jobb jag har haft: lingvist, barnflicka och bingovärdinna.
• Tre platser jag har bott på: välmående stockholmsförort, stökig stockholmsförort, sömnig stockholmsförort.
• Tre saker jag gillar att se på teve: UFC, IFL, MMA.
• Tre favoriträtter: ost, kex, vin.
• Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu: jag längtar inte bort.
• Tre personer jag utmanar: den som vill, den som kan, den som törs.

*

Rösta på Rana

Tomt

Om fyra dagar kommer han hem. Jag längtar.

*

Rösta på Rana

Ingen vaggvisa behövs

Efter två hysteriska nätter med den där lilla människan, är jag så trött att det är komiskt. Det är inget synd om mig; jag ska stjäla mig till nån timmes sömn nu innan jag drar till plugget. Jag bara konstaterar att jag är så trött att jag känner mig full: det svartnar för ögonen, det snurrar till, jag går in i väggarna. Precis som en vanlig lördagskväll, med andra ord.

Bild: jag om femton sekunder.

*

Rösta på Rana

Barnprat

Jag brukar tjuvlyssna på ungarna. Jag hör hur storasyster Surrabutt tålmodigt förklarar världens mysterier för Lille Brottarn. Jag hör hur hon ger honom milda tillrättavisningar och jag hör hur hon skäller på honom. Och han svarar lite hur som helst: med rara kommentarer, med vredesutbrott eller goddag yxskaft.

Surrabutt: Det är min tur nu.

Lille Brottarn: Nej, det är din tur!

Surrabutt: Men jag sa ju det.

Lille Brottarn: Jag med.

Surrabutt: Vill du att jag ska bli arg på dig?

Lille Brottarn: Jag knuffa dig. Det var inte mening. Jag ka säga felåt.

Surrabutt: Du är så tokig, du. Jag orkar inte bli arg på dig.

*

Rösta på Rana

Gräsänka på gott humör

Nu är jag gräsänka en vecka, medan Mannen är på välbehövlig skidsemester.

Å ena sidan känns det en smula drygt att dra det här lasset själv, särskilt som jag just har vabbat tre veckor i streck. Reserverna och tålamodet med kidsen är inte gigantiskt just nu. Och det kommer att kännas tomt utan Mannen.

Å andra sidan ska det bli så skönt att få kvällarna för mig själv! Jag äter vad jag vill, jag dricker vad jag vill, jag snurrar ungarna i säng på ett smidigt och effektivt sätt, jag pluggar och bloggar hur sent jag vill. Och så kommer snälla mamma hit en kväll, så att jag kan smita iväg på en föreläsning. Jag känner att det kan bli en riktigt mysig vecka.

Bilder: sushi, tjejvin och egentid vid datorn. Rana deppar inte.

*

Rösta på Rana

I skafferiet

Man märker att man inte går igenom skafferiet alltför ofta, när man hittar sånt här.

Jag skulle fixa lite dip och grönsaker igår kväll. Jag kastade en blick på bäst före-datumet på påsen. Det dröjde ett par sekunder innan jag fattade vad som var år och vad som var månad.

Hallå, snälla. När vi flyttade in i huset - det vill säga när jag rimligtvis måste ha lagt in påsen i skafferiet - hade den passerat bäst före-datumet med sex år. Inget husmorspris den här gången heller.

*

Rösta på Rana

Vid bröstet

En utmaning från Anna med den bitterljuva bloggen Vita Stunder: visa den fjärde bilden från den fjärde mappen. Med en kraschad extern hårddisk, behöver jag inte ens tänka "vilken av mina fjärde mappar?". Skönt.

Här är bilden. Den är tagen för fyra år sedan. Nitton timmars värkar, som slutade med akut snitt. Jag visste inte att man kunde bli så slut. Lilla Surrabutt är nån timme gammal och njuter av sitt livs första måltid utanför magen.

Utmaningen skickas vidare till alla som vill ha den.

*

Rösta på Rana

Bokstavligt eller bildligt

Ibland är det inte självklart om nånting ska förstås bokstavligt eller bildligt. Som lingvist skulle jag gärna skriva en uppsats (till...) om detta, men nu får det bara stå där. Och så vill jag gärna illustrera med en dialog från imorse.

Mannen: Jag råkade krascha den externa hårddisken.

Jag (ids inte tycka att det är konstigt): Jaha, hur då?

Mannen: Eh, du vet...

Jag: Du skulle installera nåt nytt häftigt program eller vad?

Mannen: Nej, jag kraschade den. Mot golvet.

*

Rösta på Rana

Inga fler utmärkelser till Rana

Varje gång jag får en utmärkelse blir jag glad, rörd och tacksam. Och ni som följer min blogg vet att jag propagerar för mer uppskattning och lovebombing mellan människor.

Men! Det är också lite svårt. För det första är tanken att man ska skicka utmärkelsen vidare till ett visst antal andra bloggare. Men vilka ska man välja? För det andra tänker jag mig att det knappast är så underhållande läsning för er när jag visar upp ännu en utmärkelse och tackar för denna. Jag vill absolut inte verka otacksam - jag har uppskattat varje utmärkelse jag har fått - men nu har jag bestämt mig för att det räcker. Jag har fått min beskärda del och är så nöjd.

Jag har haft detta i tankarna ett tag, men fick nu den välbehövliga spark jag tydligen behövde, när jag såg att Flisan och Annie har gjort detsamma. Tack, flickor!

Jag vill återigen tacka för alla utmärkelser jag har fått. Jag kommer inte att visa upp några fler sådana i denna blogg.

Om ni har samma tankar som jag, går det jättebra att sno bilden ovan.

*

Rösta på Rana

Kärleksfullt dissad

Jag tror ungen har diplomatiska talanger. Jag står och provar en svart tunika. Det är ett favoritplagg, men nu ser jag att den börjar bli urtvättad. Jag speglar mig, är det okej att ha i plugget, hur urtvättad ser den ut egentligen? Surrabutt följer mig med blicken och kommer att dissa min tunika på ett synnerligen behagligt sätt.

Surrabutt: Mamma, vad söt du är.

Jag: Tack min plutt, vad snäll du är.

Surrabutt: Du passar verkligen jättefint i LJUSSVART.

*

Rösta på Rana

Photoshop: filter

När jag blev av med jobbet för en månad sen, sökte jag i panik några restplatser på högskolan. Läser nu en kurs som - hör och häpna - är både matnyttig och kul. Vilken fräck kombination, va? Just nu lär jag mig grunderna i Photoshop.

Inom loppet av ett dygn har två lärare upplyst mig att "de som verkligen kan Photoshop tycker att det är töntigt att använda filter". Om Karin, Anna, Trollmor, Niklas, Johanna och alla andra begåvade fotografer lider av filterporrandet nedan, får de blunda. Men jag (som "verkligen inte kan Photoshop") tycker att det är rätt coolt att man med bara ett par knapptryckningar kan få till det här:

Bild: Rana, obehandlad bild.

Bild: Filter, palettkniv.

Bild: Filter, gips.

Bild: Filter, djup.

Bild: Filter, vattenringar.

Bild: Filter, stämpel.

Bild: Filter, målat glas.

Bild: Filter, diffus glöd.

*

Rösta på Rana

"Det är i alla fall inte tråkigt"

Jag och väninnan A har ett talesätt för jobbiga tider. När arbetsgivare, män, livet och allsköns omständigheter bråkar, när tårarna trillar och stressen jagar en - då säger vi: "Det är i alla fall inte tråkigt". För tråkigt är värre än jobbigt, tråkigt är värre än förjävligt. Och jag är hellre ledsen, arg, stressad (och nästan vad som helst) än uttråkad.

Nånting ditåt tänkte jag om Lille Brottarn (den tvååriga sonen med vattkoppor) i natt. Jag höll visserligen på att bli galen på honom, men långtråkig och enahanda var han inte. Så här såg natten ut:

Lille Brottarn: Mamma, kooooom!!! Jag höver dig!

Jag (lommar över och lägger mig hos honom): Natt natt nu...

Lille Brottarn (en halvtimme senare): Mamma, gåååå!!! Jag vill va i-red!

Jag (lommar därifrån): Visst, sov nu gubben...

Lille Brottarn (en halvtimme senare): Mamma, kooooom!!! Jag lessen!!!

Jag (lommar tillbaka): Mm, nu sover vi...

Lille Brottarn (en halvtimme senare): Mamma, gå här-i-rån!!!!

Vid småtimmarna tappade jag räkningen på hur många gånger jag hade fjantat ner och upp ur hans säng. Jag har ta mig fan härjat med honom precis hela natten. Jag blev nästan galen till slut, men - han är i alla fall inte tråkig.

Bild: Lille Brottarn (oprickig på denna bild) är inte tråkig.

*

Rösta på Rana

Bananer

Rana vill varna känsliga läsare för ett osmakligt inlägg. Men för det första är det inte mitt fel och för det andra är det rätt kul.

Jag lyckas aldrig balansera bananinköpen. Det är inget problem, jag bara konstaterar att antingen tar veckoransonen bananer slut på ett par timmar eller så ligger det tre kilo bruna bananer som ingen vill äta och äcklar sig i köket. Ett stycke vardagsmysterium, varsågoda!

Det värsta är att jag inte kan äta banan utan att tänka på vad Min Verkligen Inte Så Glammiga Pappa brukar säga:

"Banan - jättepraktiskt. Smakar bajs redan i mun."

Jag vet. Det är sjukt. Och det går inte att glömma heller. Och det riktigt sjuka är att jag faktiskt tycker att det är lite kul.

*

Rösta på Rana

Martyrvarning, absolut

I två veckor har Surrabutt varit hemma med vattkoppor. Vab, vab. Vi har haft det mysigt, men på slutet började vi klättra rätt ordentligt på väggarna, båda två. Idag fick hon äntligen gå på förskolan igen. Puh.

Men nu ska ni alla få gissa vad som mötte mig igår när jag kom hem från min tjejhelg. Givetvis. Allt annat hade varit en anomali och ett hån mot världsordningen. Nu har Lille Brottarn fått vattkoppor. Det är naturligtvis patetiskt, men när jag insåg att jag måste vara hemma och vabba en unge i två veckor till och alltså vara knuten till hemmet och komma ännu mer efter i plugget - började jag faktiskt grina. Säger kanske mer om mitt (inte så vanvettigt) stabila känsloläge än nåt annat.

*

Rösta på Rana

Tjejhelg

Tjejhelg med allt vad därtill hör! För manliga läsare kan jag berätta att det innefattar vulgärt mycket vin, förevisande av brasserakade kroppsdelar, sång- och fistävlingar, intima hemligheter, kvinnligt stöttande, ohämmat prat om mens, sex och mäns toavanor samt flatgarv så höga att väggarna skakar. Med andra ord: tre ljuva kvinnoblommor i sitt esse.

I en kommentar skrev Hemma hos Bröderna Bus: "Din beskrivning tar mig snabbt tillbaka 20 år, den tid då man delade dubbelsäng med kompisen, åt godis i sängen och snackade killar."

Just så! Jag önskar kanske bara att jag hade låtit bli vissa av de mest pubertala fasonerna. Var det till exempel nödvändigt att springa ut barfota i snön (vi pratar elva minusgrader) bara för att försöka imponera på Bess och Överjaget? Jag kan tillägga att de endast uttråkat gäspade åt detta tilltag. Var det nödvändigt att försöka bjuda in en granntant till sängkammarn? Och var det nödvändigt att svepa de där sista glasen rött och efter det falla på knä framför porslinsguden?

Bild: från vänster Rana, Överjaget och Bess. Foton: Överjaget.

*

Rösta på Rana