30 november 2007

Samtidigt

Måste påminna mig själv om en grej. Ibland blir det liksom sant att en låååååång hemmatillvaro med småkottarna har gjort mig trög, enkelspårig och helt enkelt dum i huvudet. Då måste jag minnas detta: jag kan nynna på en komplicerad godnattvisa i moll samtidigt som jag vaggar Lille Brottarns säng med foten (men somna då, din lille tok) samtidigt som jag plåstrar om ett ont finger på den andra ungen samtidigt som jag sorterar lite papper som jag hittade här samtidigt som jag tänker ut vad vi ska ha till middag samtidigt som jag skriver denna text.

29 november 2007

Balsam för självkänslan (men mackorna såg verkligen förjävliga ut)

Det gäller att verkligen verkligen VERKLIGEN komma ihåg att man är bra, att man får finnas, att man duger - även när man träffar de där personerna som har allt, kan allt och har varit överallt. Det blev plötsligt lite aktuellt. Men jag kommer i alla fall hem till Mannen som tycker att jag är söt i svanken och som ger mig slarvigt uppskurna mackor (en cm på ena sidan och fyra cm på den andra) och fulvin (från låda och ja, i billigt mjölkglas). Han lyssnar snällt på alla komplex jag kan tänkas ha eller kanske kan skaffa. Sen ber han mig hålla käft på det mest angenäma sätt som tänkas kan.

Jag har närt en monarkist vid min barm

Lilla Dottern hittar ett mynt, får syn på kungen och utbrister:

"Men mamma, vad gullig han är!"

De är inte sentimentala så det stör heller. Jag säger: "E är din farmor och I är min farmor. Det var väl konstigt?" Svar: "Jag är bajsnödig."

Förkyld prins bedårar

Lille Brottarn är ett under av snorig ljuvlighet. Hjulbent kavar han omkring och grejar och mojar. Han hittar saker som för det otränade ögat ser ut som dammtussar. Dessa måste undersökas ingående - givetvis oralt. Han hittar perfekta gömställen för saker som vill försvinna. Han piper över sina nakna fötter. Ja, vadå..? Bara för att han själv precis drog av strumporna - det har väl för fan inte med saken att göra? Han lullar omkring runt mina ben och snorar ner mig med sin barnsliga kärlek. Mer, tack.

28 november 2007

I inkonsekvensens namn

Lilla dottern min (3 år) verkar känna samma motvilja som jag mot att komma till ro och SOMNA. Hon ligger nu och ropar i sin säng:

"Vuuuuxen, kan jag få en vuxen? Jag vill ha en vuxen, tack. Kan jag inte få en vuxen?" (käckt tonfall)

"Du glömde sjunga för mig..! Maaam-ma! Du måste sjunga för mig och klappa på mig. Klappa på mig på en gång! Du ska sjunga för mig - genast." (indignerat tonfall)

"Mamma, jag vill mysa med dig. Jag vill det. Du ska sjunga för mig och klappa på mig. Kan du inte klappa på mig..?" (bedjande tonfall)

Nu är det bara sekunder kvar tills jag plockar upp den mjuka, lena, obstinata, ljuvliga, övertrötta lilla flickungen. Och på mindre än en minut somnar hon i min famn, jag lovar.

Älskade grodor

Det finns ju lite olika typer av grodor:

Ian Wright har en mörk sida... eh, även som spelare.

Wright var först på bollen, Hendry också.

Vägen tillbaka blir svår att kanta.

Och i Baltica cup var det igår match mellan Sovjet och Ryssland.

Malmöspelarna åker bara omkring, mycket stillastående.

Nu är Roma desarmerat med två man.

Vi ska få våra löner radioaktivt.

Det var raka papper som gällde.

Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk.