Nåt annat var inte möjligt

Som Kajsa sa:

"Äntligen kommer dagissnuvan. Som ett brev på posten efter någon vecka på förskolan."

Fast för Surrabutt räckte det med tre dagar på förskolan. Efter nio veckors ledighet var det det enda möjliga, både infektionsmässigt och moraliskt. Hello mister Karma.

Rösta på Rana

Liten het panna

Två barn kom hem, trötta efter en hel dag på Skansen. Särskilt Surrabutt var helt färdig. Och så varm! Kanske inte konstigt en dag som denna, men så varm! Och vad dåsig hon verkar, knappt kontaktbar faktiskt. Varför dröjer det alltid innan poletten ramlar ner? Ungen har ju feber.

*

Rösta på Rana

This is typical

Det blir svårt att säga följande utan att låta som en riktig praktmartyr.

Vi har barnvakt ikväll och inatt. En avslappnad och glad afton med gamla, goda och likaledes barnfria vänner var planerad. Som ett brev på posten, eller vad säger man?

Jag ligger däckad med feber och har skallen full av snor. Jag tänker inte klaga, men jag tänker undslippa mig en väsning, lånad från Basil Fawlty: This is... typical!

Mer synd är det om Överjaget. Imorse när jag ringde för att berätta att vi måste ställa in det planerade partykalaset, hann hon före mig: "Du, det blir inget ikväll. Jag har magsjuka." Som sagt - typical.

*

Rösta på Rana

Martyrvarning, absolut

I två veckor har Surrabutt varit hemma med vattkoppor. Vab, vab. Vi har haft det mysigt, men på slutet började vi klättra rätt ordentligt på väggarna, båda två. Idag fick hon äntligen gå på förskolan igen. Puh.

Men nu ska ni alla få gissa vad som mötte mig igår när jag kom hem från min tjejhelg. Givetvis. Allt annat hade varit en anomali och ett hån mot världsordningen. Nu har Lille Brottarn fått vattkoppor. Det är naturligtvis patetiskt, men när jag insåg att jag måste vara hemma och vabba en unge i två veckor till och alltså vara knuten till hemmet och komma ännu mer efter i plugget - började jag faktiskt grina. Säger kanske mer om mitt (inte så vanvettigt) stabila känsloläge än nåt annat.

*

Rösta på Rana

Den pigga konvalecenten

Flickebarnet Surrabutt är fortfarande hemma med vattkoppor. Vi börjar så smått klättra på väggarna, både två. Jag försöker hinna plugga utan att vara för tråkig. Nu tar vi en förmiddagsfika och snart går vi ut.

(Apropå fika - imorse vaknade jag halv sex av att Lille Brottarn hoppade ett svanhopp över mig och landade på min mjälte. Som ett litet mongolejon kröp upp till mitt öra och anförtrodde mig med ett jätteleende och stans mest indiskreta teaterviskning: "Du vill ha latte och jag vill ha välling. Vi vill det - nu!!!!!")

Men Surrabutt och jag har lite viktiga saker att stå i. Vi ska laga en kraschad snölykta, skotta, göra spår och gå och posta ett rart brev till morfar, som Surrabutt har skrivit själv. Fullt upp, med andra ord.

Bild: "Konvalecenten" av Helene Schjerfbeck - en personlig favorit.

*

Rösta på Rana

Vattkoppor

Bästa hälsningar från Pricklandia!

Bild: Dubbelt så många Surrabutt, foto av Johanna Norin.

*

Rösta på Rana

Pricksjuka

Då var det dags. Lilla Surrabutt har fått vattkoppor. "Jag vill inte haaa vattenkoppar..." piper hon, och det kan man ju förstå. Egentligen är nog febern jobbigare än klådan. I natt vaknade hon och grät. Jag försökte trösta henne.

Jag: Såja, såja älskling. Mamma är här. Lägg dig här på din mjuka kudde nu...

Surrabutt: Nej, för den är blö-höööt. På båda sidorna är den blöt.

Jag (oj, har hon så mycket feber?): Men hjärtat...

Surrabutt: För det har kommit så många tå-hååårar på båda sidorna..!

Nu väntar vi bara på att Lille Brottarn ska pricka till sig.

*

Rösta på Rana

Inte alltid så snabbtänkt

Hela dan har jag haft så ont i magen - ja tänk, i magmusklerna faktiskt. En märklig och alldeles ny upplevelse. Det känns ta mig sjutton som om jag hade legat och spytt i tre dagar i streck. Men så kommer jag på att det är just det jag har gjort. Iiiii-diii-ooot.

-

*

Rösta på Rana

DHL

Imorse bankade det på dörren. Det var innan jag hade inträtt i den fräscha fasen. En air av magsjuka stod omkring mig. Hjälp. Ska jag låta bli att öppna? Herre gud, hur länge sen var det jag duschade? Och vad fan har jag på mig, en skitig, alldeles för kort sommarklänning, som jag använder som nattlinne. Och hela hallen ser ut som sju svåra år. Jesus, jag öppnar väl då. En snubbe med DHL-jacka och världens största paket står utanför.

DHL-snubbe: Pa...

Jag (som i en film): Stay away, jag har magsjuka!!

DHL-snubbe (helt oberörd, har hört värre): Som sagt, det var paket till er.

Jag (läser): "Nilsson..." Men vi heter inte Nilsson, det här är inte till oss.

DHL-snubben (försöker): Men kanske en tidigare ägare...?

Jag: Nej, absolut inte. Tyvärr, det är inte till oss. Och jag känner inte till nån Nilsson.

DHL-snubben ger upp, tar det gigantiska paketet och dryper av. Senare berättar jag för Mannen om paketleveransen som inte blev av.

Jag: Synd, det var ett jättestort paket. Från Italien! Men till Nilsson, så konstigt...

Mannen: Men ditt lilla pucko, grannarna tvärs över heter ju Nilsson, tänkte du inte på det?

Jag: Eh. Jag har magsjuka.

*

Rösta på Rana

Gryningsluft

Tre dagar framför Gustavsberg får räcka. Eller som Cath så picksäkert uttryckte det: "Inte kul praying to the porcelain god."

Men nu anar jag hopp, jag vädrar gryningsluft. Jag är ynklig och blek, men jag är också nyduschad och nyvaxad (herre gud). För första gången på tre dygn kan jag stava till åttiotalsordet "fräsch", som jag inte har råd att garva åt just nu. Jag sitter vid köksbordet med fin och rak hållning, istället för att ligga nersunkad utan ryggrad i ett soffhörn. Jag har en enorm latte och en mumsig kavringsmacka bredvid mig, istället för en pytteliten, äcklig, brun bananbit - vars anblick gör en mer sjuk än frisk. Detta är min första latte på fyra dygn; en del av er fattar hur gott denna kommer att göra - i min gom, i min hjärna, i hela mitt ljuvligt koffeinförgiftade system.

Och i hela köket dånar Winnerbäcks hoppfulla ord: "Inga planer men ett steg, inte där än men på väg, det är visst nån som är tillbaka..."

Nu så. Imorgon jobbar jag igen - det blir min näst sista dag. Jag kan inte förklara hur ledsen jag är för det, but I won't go there, nu ska jag vara glad och tacksam för att jag börjar bli frisk. Gråtit för detta har jag gjort och gråta igen kommer jag att göra. Men inte idag.

*

Rösta på Rana

Ironiskt

Jag talade om min viktminskning igår. Några tyckte att min metod var tvivelaktig, att det kanske gick för fort. Nu till dagens fråga: vad finns det mer för tvivelaktig och supersnabb metod att gå ner i vikt, en metod som är effektiv och riktigt osmaklig? Rätt gissat. Jag har fått magsjuka. Varsågod Rana, liksom.

*

Rösta på Rana

Mammablogg

De fina bloggerskorna Elizabet, Vaniljlatte, Zäta och Willewira har alla skänkt mig den här hedrande utmärkelsen. Tack ska ni ha, ni är så gulliga!

Tänk, efter den här vansinnesnatten känns det nästan som om jag är värd den. Notera mitt matta leende.

Jag skänker utmärkelsen vidare till alla mammor, med eller utan bloggar.

*

Rösta på Rana

Små magar

Vilken natt. Jag ska bespara er detaljerna. Låt mig bara ge er några nyckelord: nattliga avduschningar, byta sängkläder, fylla tvättmaskinen, skrubba rent, springa med gråtande, bubblande barn i famnen med hopp om att den här gången hinna fram till badrummet innan...

Men man hinner liksom aldrig.

*

Rösta på Rana

Liten vilde blir spak

Helgen gick i vänskapens tecken: kärt besök av långväga gäster med prat och skratt och lek och vin. Lite mindre kärt var det att Lille Brottarn inledde söndagen med att plötsligt kräkas upp hela frukosten. Nu håller vi tummarna för att ingen blev smittad.

Den här förmiddagen har den lille sjuklingen suttit i min famn, ynklig och spak. Han har fått ett par bananskivor och lite vatten, som han - gud vare lovad i höjden - verkar få behålla. Nu har jag lagt honom i sängen. "Inte sova" sa han och somnade.

Jag försöker låta bli att stressa upp mig för högarna som växer på jobbet, medan jag är hemma och vabbar. Nu har jag i alla fall tid att fixa lite med foton.

Vi säger att november är ruggig och grå, men så här vacker kan den också vara:

*

Rösta på Rana

Ledsen

Varför åker den här kvinnan alltid berg- och dalbana? Nu är det (no shit) en dal. Jag har känslorna på utsidan och säger som det är. Det hjälper heller inte att ungarna är sjuka, att sömnen är ett skämt och att jag är osams med en till mig extremt närstående idiot.

Det här är inget inlägg värt namnet. Men jag ville berätta varför jag just nu inte kan skriva sådana.

*

Rösta på Rana

Läckerkexet Kofi Annan

Hela Rana-familjen är däckad i feber och hosta. Då piggar det upp att leka den gamla, hederliga leken Tjugo Frågor (ni vet, man försöker lista ut vem eller vad den andra tänker på genom att ställa ja- och nejfrågor). Det piggar också upp att hänga ut Mannens bisarra tankegångar här.

Ett sammandrag:

-

Jag: Är det en vanlig människa?

Mannen: Ja.

Rätt svar visar sig vara Darth Vader.

-

-

Jag: Är det en sångare?

Mannen: Nej.

Jag: Är han mörkhårig?

Mannen: Nej.

Rätt svar visar sig vara Lasse Berghagen.

-

-

Jag (har ringat in att det är en manlig politiker): Är han ett läckerkex?

Mannen: Ja.

Rätt svar visar sig vara Kofi Annan.

-

-

Jag förstår inte hur Mannen tänker, men jag har verkligen inte tråkigt med honom. En halvtimme ligger jag hopvikt i soffan och host-skrattar mig fördärvad över hur tänd Mannen är på Kofi Annan, hur helt Svensson-vanlig Darth Vader är (vanliga kläder, vanlig super-force, vanlig andning) och hur blond och icke-sjungande Berghagen är. Alltmedan Mannen fräser: "Idiot, jag ska starta en motblogg."

Hahaha. Gör det. Hit me, man.

*torkar skrattårarna*

Jag vill passa på att tacka för några tjusiga utmärkelser som har ramlat in. Energiknippet Johanna med den härliga bloggen Radhusdrömmar har förärat mig med dessa två raringar:

Av den kloka, sköna, galna Annie med den ljuvliga Annalunda har jag fått denna:

Tack snälla söta ni för det! Utmärkelserna skickar jag vidare till alla som läser detta. Jag blir så glad av alla fina, tänkvärda, stöttande och roliga kommentarer jag får.

May the force be with you.

-

Uppdatering

Den härliga Nettan med Nettans blogg hörde av sig: "Men du, du har ju faktiskt fått en annan utmärkelse också." Tänk, det hade jag alldeles missat. Sicket fleppo jag är. Tack snälla söta Nettan för denna:

Jag skänker den vidare till alla i min länklista.

*

Rösta på Rana

Feber

Taskigt fall.

I lördags: bröllopsfest med allt vad därtill hör, samt barnvakt i över ett dygn. Vi skulle inte bara på fest och träffa goda vänner och njuta av det vackra brudparet - vi skulle också få lååång sovmorgon med allt vad därtill hör.

Redan på morgonen kände jag av frossa, men jag knaprade Ipren och tänkte "det måste gå". Halv tio på kvällen, just som den säkert jättemumsiga bröllopstårtan rullades in, hade jag sån feberfrossa och huvudvärk att jag grät (det säger kanske dock mer om mig än om febern) och Mannen tog mig hem och bäddade ner mig med filtar och varma riskuddar. Sen sov jag nästan ett dygn och nu är jag uppe på natten med en blöt handduk på huvudet och bävar för nästa pass med feberdrömmar.

Tack gode gud att det i alla fall inte är maginfluensa.

*

Rösta på Rana

Vill inte förstå

Fröknarna på förskolan säger att Lille Brottarn inte har ätit idag. Vad konstigt - men han var nog bara trött. När vi står och väntar på bussen nobbar han en banan. Vad konstigt - men han är nog bara nyvaken. När vi åker buss gråter han. Vad konstigt - men han var ju nyvaken, sa vi ju. När vi kommer hem vill han inte ha mellis. Konstigt. Och vad rosig han är om kinderna - men det är ju så varmt idag.

Varför är jag så trög? Varför kopplar jag aldrig?

Men 39,4 mätte febertermometern, när poletten äntligen föll ned.

Jag missade även ett annat tecken, minst lika osvikligt. Imorgon hade vi nämligen planerat in grillning och vattenlekar och rajtantajtan med goda vänner. Säkrare än amen i kyrkan att minst en av ungarna åker på något då.

*

Rösta på Rana

Drunkningsrisk

Uttrycket "att dränkas i snor" känns plötsligt mer bokstavligt än bildligt.

*

Rösta på Rana

Som ett brev på posten

Det har varit en hopplöst snorig och febrig och hostig vinter och förvår. Förra veckan var äntligen båda ungarna friska. Men varen icke oroliga - ordningen är idag återställd. Lille Brottarn vaknade med ögoninfektion och feber.

-

*

Rösta på Rana