Aj

Kvällens improviserade godnattvisa från Surrabutt:

Det var en gång en gubbe som inte hade tid

Han hade ingen tid

Men en dag fick han en bra idé

Han gick ut och började spela boll med sina kompisar

Men hans kompisar sköt bollen så hårt på honom

Så han gick sönder

Då fick han gå till sjukhuset

Och nu är denna visa slut

Rösta på Rana

Konserten som inte hände

På väg till en Winnerbäck-konsert med tårarna strömmande över kinderna. Det går inte att avgöra om det är regnet eller tårarna som målar svarta ränder över kinderna. Inte för att jag ser några ränder; jag bara gissar att de finns där. Och inte för att jag bryr mig vilket. Jag har inte ätit på ett dygn, jag fryser i regnet, tvärbanan mot Globen är försenad, jag har huvudvärk och - ja visst ja - jag har precis smällt av en skilsmässa i ansiktet på mig själv och Mannen. Vilsenheten är stor. Marken gungar under mina fötter och jag ska ut på galej. Jag har verkligen ingen lust. Förlåt mig, Lasse. Men jag vill bara lägga mig på marken.

Jag ska hem till väninnan först; vi ska äta sushi före konserten. Jag är sen. Jag messar henne: "Det blir tajt med tiden, allt gör ont, ska vi ens gå?" Hon, som vet allt, svarar: "Kom bara. Älskar dig."

Jag passerar Globen på väg hem till henne, korsar konsertområdet. Jag tittar inte på dem jag möter, stirrar bara ner på mina traskande kängor och försöker att inte krocka med alltför många människor. Därför är det konstigt att jag trots allt ser anslaget i ögonvrån:

Kvällens konsert med Lars Winnerbäck är inställd.

En varm känsla av lättnad fyller mig. Jag behöver inte ens ta beslutet. Jag går hem till min väninna och möts av villkorslös kärlek och sushi.

Rösta på Rana

Följ med på Winnerbäck

Det här kan ju verka lite udda.

Jag har en biljett över till Winnerbäcks konsert på Annexet nu på torsdag. Start 20.00, insläpp 19.00. Någon som vill följa med? Denna någon bjuder på middag, öl eller fika och så bjuder jag på konserten. Kommentera här eller mejla till rana.temporaria@yahoo.se.

Nä, det här är inte nåt skruvat sätt att öka antalet kommentarer. Men jag är för fucking tilltufsad för att ringa runt och det här är en bättre idé än att strunta i att gå.

Uppdatering:

Nu har jag fått sällskap. Tack till alla som har hörde av sig och ville följa med. Jag har mejlat.

Rösta på Rana

Älsklingar i hatlista

Mannen och Herr Kronvall roade sig för en tid sen med att skicka hatlistor i Spotify till varandra. Jag hörde Mannen vällustigt njuta av att hata Berghagen och Afzelius och Wiehe.

Men i morse så råkade jag titta lite närmare på hans hatlista, och kunde konstatera att mina älsklingar Stefan Sundström, Lars Winnerbäck och Nordman ligger i topp.

Det kan aldrig vara ett gott tecken.

Bilder: Musikaliska älsklingar.

Rösta på Rana

En ängels röst

Det kom ett mejl från Zäta: "Det ligger en sång till dig på min blogg nu."

Jag har varit förälskad i hennes röst sen jag först hörde den, så vackrare gåva kunde hon knappast ge mig.

Sången visade sig vara "Allt till Jesus". Jag är inte troende, men jag känner igen en ängels röst när jag hör den. Gör ni?

Bild: en ängel.

Rösta på Rana

Marley

Nu kunde man ju tro att Ranas håller på att förvandlas till en musikblogg. Får jag lov att presentera Bobban. Han sjunger för mig och alla andra som behöver det.

Dont worry

About a thing

Cause every little thing

Gonna be all right

Låt oss hålla fast vid det nu. Och tack, du oumberliga människa, för att du påminde mig om det.

Rösta på Rana

Dagens Winnerbäck

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Det kan va så förfärligt, det kan va så bra

Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd

Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Och jag snor skamlöst hans ord.

Rösta på Rana

Lätt att tappa

Det blir så här ibland. Orden och lusten försvinner för mig och livet rinner mellan fingrarna. Och jag behöver inte ens sätta på skivan; Winnerbäcks ord hör jag ändå. Jag har dem på läpparna:

Tro och ork och lust är lätt att tappa

Lätt när stora drömmar trängs med saknaden

Jag kan inte skriva nånting värt att läsa, ingenting som är underhållande eller som berör. Jag känner mig tom. Jag lyssnar vidare på Winnerbäck och hör att han säger något mer.

Och vinden blåser hårt emot din kappa

Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen

Vi säger det.

Rösta på Rana

Arv eller miljö

När jag lagar middag brukar jag brassa musik på högsta volym - varför inte Tårarna med han Hellman. Jag lagar middag och dansar runt för mig själv i köket.

Då händer det att mina små kommer inspringande och dansar runt en stund med mig. Jag ser på dem och måste skratta. Jag ser hur de rör sig, hur de för sig, hur de gläds åt musiken och att röra sig till den. Båda två rör sig så spontant och glädjefyllt - men helt olika. Jag ser på mina barn och frågan om arv och miljö kommer till mig.

Min lilla pojke stampar så glatt med sina små stadiga ben, hoppar bredbent fram och tillbaka, gungar i sidled med överkroppen och vevar intensivt med sina små armar. Ungen är ett litet stadigt kraftpaket, som fullständigt sprakar av glad energi.

Min lilla flicka, däremot, böljar. Hon svänger dröjande, snurrar och vickar på rumpan. Hennes energi är lika självklar, men så mycket mjukare. Hon ler brett när hon dansar, men blundar nästan. I henne ser jag mig själv.

Jag ser på dem och tänker: sitter de här rörelserna redan i kroppen; är de genetiskt betingade? Eller är de inlärda, förvärvade, inspirerade av vuxna förebilder - en manlig och en kvinnlig?

Bild: Surrabutt i en pose som inte känns så manlig.

Rösta på Rana

Hemma igen

Nu har vi kommit hem från Lidköping aka Zäta-land aka tokvischan. Jag kände Zäta sen tidigare, men nu har också Förundersökningsledaren, Lilla Svalan och Guldgossen klivit in i våra hjärtan. Vi känner oss hedrade och tacksamma för att de lät oss bo i sitt fina hus och för att de släppte in oss i sina liv under några dagar. Vi har fått klappa kattungar och släktingar (livs levande lantbrukare), hårdturistat i slott och parker, spelat spel och brustit ut i nyktra psykprytsfnissanfall.

Höjdpunkten för mig personligen var när Zäta sjöng för oss. Hon har sannerligen en ängels röst - lyssna själva!

Bild: Lilla Svalan, Surrabutt, Guldgossen och Lille Brottarn.

Bild: Vi är inte ett dugg rädd för Zätas föräldrars 100 bifftjurar. Nej nej.

Bild: Tre förälskade barn och en katt som inte besvarar kärleken.

Rösta på Rana

Polygami

Jag blir galen på henne, blir löjligt provocerad bara hennes nuna dyker upp i rutan (och det gör det ju rätt ofta i olika debatt- och lekprogram). Men det hindrar inte att jag spelar hennes senaste platta igen och igen och igen.

Snälla, snälla, snälla, snälla

Jag ber dig, snälla, snälla, snälla, snälla

Stanna kvar hos mig

För jag behöver ju dig

Ungarna och jag äter frukost medan af Ugglas sjunger för oss.

Lilla Brottarn: Varför den tanten ledsen?

Surrabutt: Varför går farbrorn ifrån henne?

Jag (ogenomtänkt): För att han ska flytta ihop med en annan tant.

Surrabutt: Varför det?

Jag (svävande): De var nog inte kära i varandra längre... Han ska gifta sig med en annan tant.

Caroline af Ugglas: Snälla snälla snälla snälla...

Surrabutt: Jag tycker de ska gifta alla tre.

Jag (smått idiotiskt samt med queerperspektiv): Mmm, men det får man inte... i Sverige. Men hon blir snart glad igen, för hon ska träffa en ny farbror eller tant.

Lille Brottarn (nickar energiskt): Ja, sen hon ska gifti med annan farbror och tant.

Surrabutt: De ska åka till ett annat land och gifta allihop, för det får man där.

*

Rösta på Rana

"Suga liv...."

Surrabutt går runt under äppelträden och sjunger. Jag lystrar, för vad är det hon sjunger, medan hon går runt och rycker grässtrån? Jag går lite närmare och nu hör jag:

"Jag dricker glögg med balkongdörrn öppen i natt, jag är så trött på alla mejl och koder (mamma, vad är koder?), jag vill haaa dig här på riktigt i natt och suga liiiiv ur din halspulsåder..."

Jaada, jaada. Det kan vara så att jag spelar den några gånger per dygn.

*

Rösta på Rana

På spår igen

Sedan i måndags har jag inget jobb. I måndags borde jag verkligen ha gått raka vägen till Arbetsförmedlingen och skrivit in mig. Det gjorde jag inte. Jag har inte pallat.

På ytan fungerar jag. Jag har till och med kastat ut ett par inlägg här som har varit käcka eller putslustiga. Men inuti har jag befunnit mig i ett märkligt ingenmansland, ett slags vakuum. Jag har inte grinat och deppat, men känt mig apatisk. Avstängd. Jag har psykat väggarna tills de har ropat "vad fan glor du på?" till mig. Jag har inte ens berättat för Mannen att jag inte skrivit in mig på AF. Hade han frågat, hade jag berättat. Men han har inte frågat. Han tror väl att han har gift sig med en normal människa.

Men idag gjorde jag mig fin och åkte och skrev in mig. "Från och med idag står jag till arbetsmarknadens förfogande" deklarerade jag. Gudarna ska veta att jag inte har gjort det tidigare denna vecka. Och så flirtade jag lite med arbetsförmedlaren. Sen satte jag mig på ett fik och njöt av en latte och några tydliga ord av älsklingen Kallifatides. Sen åkte jag hem, tackade ja till en restplats på en spännande kvällskurs på högskolan och gjorde ännu en megagigantisk latte. Och sen vred jag upp stereon på högsta volym och sjöng (läs: vrålade) en duett med Nordman. Och det är helt sant att jag en liten stund kände mig alldeles lycklig och inte alls avstängd.

*

Rösta på Rana

Gryningsluft

Tre dagar framför Gustavsberg får räcka. Eller som Cath så picksäkert uttryckte det: "Inte kul praying to the porcelain god."

Men nu anar jag hopp, jag vädrar gryningsluft. Jag är ynklig och blek, men jag är också nyduschad och nyvaxad (herre gud). För första gången på tre dygn kan jag stava till åttiotalsordet "fräsch", som jag inte har råd att garva åt just nu. Jag sitter vid köksbordet med fin och rak hållning, istället för att ligga nersunkad utan ryggrad i ett soffhörn. Jag har en enorm latte och en mumsig kavringsmacka bredvid mig, istället för en pytteliten, äcklig, brun bananbit - vars anblick gör en mer sjuk än frisk. Detta är min första latte på fyra dygn; en del av er fattar hur gott denna kommer att göra - i min gom, i min hjärna, i hela mitt ljuvligt koffeinförgiftade system.

Och i hela köket dånar Winnerbäcks hoppfulla ord: "Inga planer men ett steg, inte där än men på väg, det är visst nån som är tillbaka..."

Nu så. Imorgon jobbar jag igen - det blir min näst sista dag. Jag kan inte förklara hur ledsen jag är för det, but I won't go there, nu ska jag vara glad och tacksam för att jag börjar bli frisk. Gråtit för detta har jag gjort och gråta igen kommer jag att göra. Men inte idag.

*

Rösta på Rana

I am sailing

Men snälla, nu räcker det. I snart en veckas tid har jag haft Rod Stewarts I am sailing i skallen. Mot min vilja sjunger jag refrängen om och om igen. Jag måste byta ut den nu, innan jag får hål i huvudet.

Finns det någon som kan tipsa om en annan gammal slagdänga med klister, så att min hjärna kan glömma I am sailing?

Nånting, någon? Vad som helst?

*

Rösta på Rana

Skönt

Jag tror minsann jag är inne i ett flow. Jodå - det finns massor att oroa sig för, inte minst att jag har en ruskigt osäker anställning i en allt kärvare tid.

Men jag har varken tid eller lust att ta ut en massa skit i förskott. Jag mår bra, jobbet är bra, barnen är underbara toktroll, Mannen och jag pussas mer än vi bråkar. (Och så är jag ju så snygg i håret.) Jag hör mig själv skratta - ofta. Det är lätt att vara glad nu.

Men nu får Winnerbäck tala; han säger det så mycket bättre än jag:

inte varmt men nästan vår

ingen lösning men ett spår

inga planer men ett steg

inte där än men på väg

det är visst nån som är tillbaka

-

inte varmt men nästan vår

ingen lösning men ett spår

inte ja men inte nej

inte bra men helt okej

det är visst nån som är tillbaka

*

Och glöm för all del inte min utlottning. Imorgon fyller Ranas horisont ett år. Har du inte redan kommenterat det här inlägget, så gör det nu. Då är du automatiskt med och tävlar om en hemlig vinst med grodtema.

-

Rösta på Rana

"Det är liksom baktakt..."

Ibland är det så skönt att bli oväntat och kärleksfullt näpsad. Härom dan skulle jag förklara för farmor, 83 år, vad reggae är.

Jag: ... och du vet, Mannen lyssnar ju dygnet runt på det, så jag blir helt galen ibland.

Farmor: Jaså, men jag tycker att det finns en del reggae som är riktigt melodiös och fin.

Jag: Ja...

Farmor: Jag tycker att Bob Marley har gjort en del ganska bra bitar.

Jag: Jo...

Farmor (sätter in nådastöten): Och reggae har ju tydligen sitt ursprung i den där ska-musiken.

-

Bild: En dam med koll.

*

Rösta på Rana

Pulp Fiction

I flera dagar har jag varit sugen på att se Pulp Fiction. Jag kommer att tänka på den filmen igen och igen. Om jag bara kunde fatta varför.

*

Rösta på Rana

Före och efter

Sverige har schlagerfeber. Här hemma har vi... feber.

Lille Brottarn FÖRE alvedon:

*

Lille Brottarn EFTER alvedon:

*

Rösta på Rana

Musik

Nu pågår Melodifestivalen för fullt. Musik, ja. Den vackraste musiken som finns är i alla fall ljudet av ett porlande, oemotståndligt barnaskratt.

*

Rösta på Rana