30 mars 2010

Morgonstress

Efter en natt inklämd mellan två sparkande troll, känns det helt galet motigt att kliva upp halv sju, när mobilen sätter igång sin olidliga plingplongmusik. Vi kör lite snooze, och lite till, och lite till. Ljuvligt att få somna om.

Helt plötsligt är klockan Bara För Mycket, och Projekt Snurra Upp Ungar tar vid. Upp, upp! Jag rycker upp alla gardiner och öser på med ungarnas älsklingsmusik. Fort, fort på med kläderna! Lille Brottarn blir arg för att jag har tagit fram fel tröja, dumma mamma. Surrabutt klär jag på medan hon sover. Sen pallar jag raskt upp henne mellan mina knän och flätar henne. Trycker en tandborste i munnen på varje unge, gör vulgostarkt kaffe till mig, sveper. Flaxar med armarna och ropar och tror att de ska få på sig ytterkläderna snabbare av detta intelligenta beteende. Trycker på ungarna udda vantar. Svär en lång ramsa när skosnöret går av. Rusar till bilen och lurar ungarna att springa med. Trycker fast dem i bilstolarna och svär en ännu längre ramsa när Lille Brottarns bälte krånglar i flera minuter. Slänger bananer och mackor på folket i baksätet, vet att det kommer att ta minst en kvart att köra till förskolan. Tvingar mig att hålla trettio där man ska. Kommer fram just innan alla barnen är klara för dagens utflykt. Föser fram två till synes prydliga ungar precis i tid. Då skriker båda ungarna i en mun till fröknarna:

"Vi har stressat jättemycket..! Och... och... och vi fick äta frukost i bilen!!!"

Rösta på Rana

29 mars 2010

Gubbar

Lille Brottarn ritar gubbar och jag ser ett mönster.

22 mars 2010

Rana lever

Å, så mycket vatten det har runnit under broarna. Jag tänker inte ens försöka blogga ikapp. Men några snabba:

Bodelningen är klar. Huset är sålt. Jag och exet har inte dräpt varandra. Jag bor i en andrahandslägenhet och har en liten trädgård. Och det viktigaste: barnen mår bra. Och så har jag mött en Kärlek.

Rösta på Rana