31 mars 2008

Inte en sån boxningsmatch

Jag har tidigare nämnt att Mannen är gammal kampsportare. Han och min bror brukar träna ihop. Sist när de skulle ses och puckla på varandra, frågade min brorson (tre år) som just skulle gå och lägga sig: "Pappa, vad ska du göra nu?" Min bror svarade: "Jag ska boxas med din farbror." Följdfråga från lillkillen: "Ska ni vara nakenfisar då?"

*

Rösta på Rana

Som ett brev på posten

Det har varit en hopplöst snorig och febrig och hostig vinter och förvår. Förra veckan var äntligen båda ungarna friska. Men varen icke oroliga - ordningen är idag återställd. Lille Brottarn vaknade med ögoninfektion och feber.

-

*

Rösta på Rana

30 mars 2008

Lite mjukare kraschlandning

I förra inlägget skrev jag om helgens obligatoriska kraschlandning: fredagsmyset som uteblir, lördagsmyset som blir till gråtfest, söndagsmyset som hånskrattar åt en. Jag kände mig som ett sällsynt otacksamt ufo, som jämt misslyckades med det som alla andra verkade få till. Men så talade jag med goda vänner och läste kommentarerna på inlägget. Det är möjligt att jag är lite trög, men min reaktion blev: "Jahaaaaaaaa, jag är inte ensam om detta?" Det är i sanning en tröst.

En annan sak som tröstar är att vara med vänner man har känt i nästan tjugo år - som man inte måste vara trevlig eller rolig eller skärpt eller snygg med, som man älskar och som älskar en som man är. Kraschad eller ej.

Och nu är det söndagkväll. Imorgon är vi säkert på banan igen, laddade med nya förväntningar inför nästa helg. Naaiiiij..!

*

Rösta på Rana

29 mars 2008

Mot bättre vetande

Man ska inte skriva i affekt. Alla som skriver vet det. Känslorna lägger sig som gegga över hjärnan och fördunklar både omdömet och blicken. Man blir närsynt och inskränkt. Pennan (tangenterna) slinter på all känslogegga. Orden, som kunde ha varit krispiga som cornflakes, blir klibbiga som vidriga mördarsniglar. Hasse Alfredson skrev nånstans att klyschiga, riktigt dåliga kärleksvisor alltid är skrivna av de mest förälskade personerna. Det tvivlar jag inte ett dugg på.

Vadan detta moralistiska utfall? Man ska inte skriva i affekt. Jag är i affekt. Jag skriver ändå. Jag vet inte annars vad jag ska göra.

Varje fredag tänker jag förväntansfullt: "Äntligen helg, vad mysigt vi ska ha". Och nästan varje helg kraschar jag. Jag blir så ledsen. Vad är det för idiotiskt larv?

Jag vet inte om detta inlägg är bättre än inget alls. Antagligen inte. Jag klickar ändå på "Puplicera inlägg, din patetiska amöba".

*

Rösta på Rana

28 mars 2008

Gott tecken

"I natt sov Lille Brottarn hela natten. Hela natten! Se, jag har inte ens svarta ringar under ögonen."

Så jublade jag här på bloggen härom dagen. Det var givetvis en engångsföreteelse - ett skämt, som den lilla lustigkurren behagade bjuda på.

Men ändå. Någonting har skiftat. I natt var jag uppe med honom klockan två, tre och fyra. Tungt att gå upp, ja visst. Och ändå, när jag gick där och skakade vällingflaskan medan jag försökte låta bli att krocka med alltför många möbler, tänkte jag ganska ljusa och lätta tankar: "Imorgon ska jag börja dagen med två gi-gan-tis-ka kaffe latte". Fastän jag praktiskt taget gick i sömnen, insåg jag med otippad skärpa att jag faktiskt nästan var på gott humör.

*

Rösta på Rana

27 mars 2008

Blogging with a Purpose

Lotten, med den makalösa bloggen Lottens vita och gröna, har givit mig denna fina utmärkelse. Jag tackar och bockar och försöker få ner mungiporna som har fastnat bakom öronen. Jag vill ge den vidare till er alla, men ska välja ut fem bloggare, som har landat i mitt hjärta med en extra varm duns.

Jag ger den till Kaffeflickan, som skriver naket och anonymt självutlämnande i Dagtäta rum. Det är fult och vackert, högt och lågt. Hon var den första jag blev bloggförälskad i, om uttrycket tillåts och tåls. ;-)

Jag ger den till den varma och härliga Elisabeth, som stöttade och lyfte mig när jag mådde som sämst, som tog mig i försvar mot anonyma pajskallar och som skriver härligt livsbejakande och filosofiskt i bloggen I min verden.

Jag ger den till Annie, som har den sagolika bloggen Annalunda. Hon är en varm, klok, rolig, generös, strålande bloggväninna, som dansar bredvid och med mig, mitt i detta kaos som kallas liv.

Jag ger den till Anna, som skriver isande skarpt om livet. Hennes texter är salta, klara och fokuserade - ofta kryddade med burleska korn från vardagens bakgård. Personer som mår dåligt av att läsa exremt välskrivna texter bör inte besöka Jensens tankar.

Jag ger den till Peter, vars väg så lyckligt och plötsligt korsade min. Han är den händige mannen, som tvingas se verkligheten i vitögat när hans kvinna Vill Göra Om. Jag är särskilt förtjust i hans Jolly good-attityd, som kontrasterar så skönt mot hans vassa, smarta på pricken-humor. Man äter gärna hans ord med den stora sleven. Upptäck det själva hos Peters Projekt.

Mitt varmaste tack till er alla!

*

Rösta på Rana

Städivern som kom på skam

Dagens husmorstips: försök inte dammsuga upp kladdiga bananbitar.

Före första morgonkaffet: Så smuligt det är i köket, bäst jag tar och dammsugar lite. (Detta klassas som extremt duktigt i min värld.) "Vrooom, vrooom" säger dammsugaren, och så plötsligt - "klafs klafs". Nämen vad fräscht med kladdiga bananbitar på munstycket, ni vet den där breda saken med TYG under. Får jag påminna om att jag inte har fått mitt morgonkaffe än. I alla fall. Jag rengör eländet så gott jag kan, alltmedan jag drabbas av djupsinniga filosofiska frågor så som "vad dammsugar man dammsugaren med?". Sen drabbas jag av en sällsynt förekommande städiver, och börjar dammsuga under kyl och frys också. Jäklar, det är för trångt, jag får öppna frysdörren så att jag kommer åt, titta, här låg det leksaker, nu ska jag bara dammsuga under kylen också. Jag är en handlingskraftig kvinna. Öppnar jag en dörr, så gör jag det med schvung. Dock med följden att jag får halva innehållet i kylskåpsdörren i huvudet. Vet ni hur ont det gör att få ett regn bestående av tjugo batterier över sig? Samt en majonästub från förra årtiondet i tinningen? Och får jag påminna om att jag inte har fått mitt morgonkaffe än!!

Jag gillar inte när duktighet staffar sig så här omedelbart.

*

Rösta på Rana

25 mars 2008

Nästan fotokonst

Jag har blivit utmanad av Annie, som har den ljuvliga och helt oemotståndliga bloggen Annalunda, att visa upp vad som är BÄST respektive PEST i hemmet. Nu har jag kommit fram till att det bästa med vårt hem måste vara färgsättningen. Jag vill genast varna känsliga läsare att det nedan förekommer andra färger än vitt. ;-D

-
BÄST: FÄRGERNA

RÖTT. Röd fondvägg i Lille Brottarns rum, rött kakel på lilla toaletten, röda tavlor, röda hyllor, röda textilier, röda detaljer.

-
BRUNT: Kaffe latte-tapeter, kakaofärgade fondväggar, nötbruna mattor, beiga, flätade korgar, nougatfärgade tavelramar och brunmönstrade, mörkbruna samt gräddfärgade gardiner.

-

GRÖNT. Gröna tapeter i Surrabutts rum, gröna soffor, gröna mattor, gröna tavlor, gröna växter.

-

VITT. Vita väggar, vita linnegardiner, vita tavlor, vita detaljer, vita nejlikor.

-

GRÅTT. Grå luckor och grå sjösten i köket, grått kakel i badrummet, grå laminofåtöljer.

-

LILA. Ljuslila fondvägg i det för övrigt grå-vita köket, lila-rosa lådor, kuddar och textilier i Surabutts rum.

-

SVART. Svart klinker i badrummet, svart badkar, svart-vitt klinker på lilla toaletten, svarta detaljer.

-
-
PEST: ALLA STRANDADE PROJEKT

En gigantisk energisugare är det faktum att vi för fyra år sedan totalrenoverade huset, och att vi har fallit på målsnöret. Denna enda bild får representera allt junk som har förstenats till Ofärdiga Projekt:

-

Nu går utmaningen vidare. Vad säger ni, Kajsa, Anna-Lena och Lejonmamman? Vad är bäst och pest i era hem?

*

Rösta på Rana