Marley

Nu kunde man ju tro att Ranas håller på att förvandlas till en musikblogg. Får jag lov att presentera Bobban. Han sjunger för mig och alla andra som behöver det.

Dont worry

About a thing

Cause every little thing

Gonna be all right

Låt oss hålla fast vid det nu. Och tack, du oumberliga människa, för att du påminde mig om det.

Rösta på Rana

Dagens Winnerbäck

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Det kan va så förfärligt, det kan va så bra

Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd

Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Och jag snor skamlöst hans ord.

Rösta på Rana

Lätt att tappa

Det blir så här ibland. Orden och lusten försvinner för mig och livet rinner mellan fingrarna. Och jag behöver inte ens sätta på skivan; Winnerbäcks ord hör jag ändå. Jag har dem på läpparna:

Tro och ork och lust är lätt att tappa

Lätt när stora drömmar trängs med saknaden

Jag kan inte skriva nånting värt att läsa, ingenting som är underhållande eller som berör. Jag känner mig tom. Jag lyssnar vidare på Winnerbäck och hör att han säger något mer.

Och vinden blåser hårt emot din kappa

Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen

Vi säger det.

Rösta på Rana

"Suga liv...."

Surrabutt går runt under äppelträden och sjunger. Jag lystrar, för vad är det hon sjunger, medan hon går runt och rycker grässtrån? Jag går lite närmare och nu hör jag:

"Jag dricker glögg med balkongdörrn öppen i natt, jag är så trött på alla mejl och koder (mamma, vad är koder?), jag vill haaa dig här på riktigt i natt och suga liiiiv ur din halspulsåder..."

Jaada, jaada. Det kan vara så att jag spelar den några gånger per dygn.

*

Rösta på Rana

Mälaren

Ibland kan jag bli avundssjuk på Anna och alla andra som bor vid havet, det riktiga havet. De öppna vidderna, saltstänket, vågorna, vinden som aldrig sover. Men visst. Mälaren, ett stenkast från huset, är inte heller kattskit.

Bilder: Ungarna "fiskar" i det iskalla vattnet.

*

Jag kommer helt oförmodat att tänka på Lasse Berghagen, som för övrigt Mannen är ganska kär i. Jorå.

Mälarens kärlek till havet, en blandning av sött och salt.

Må gud och läsarna förlåta mig för att jag lägger ut det här klippet. Jag har inte sovit i natt och är uppenbarligen inte tillräknelig:

*

Rösta på Rana

På spår igen

Sedan i måndags har jag inget jobb. I måndags borde jag verkligen ha gått raka vägen till Arbetsförmedlingen och skrivit in mig. Det gjorde jag inte. Jag har inte pallat.

På ytan fungerar jag. Jag har till och med kastat ut ett par inlägg här som har varit käcka eller putslustiga. Men inuti har jag befunnit mig i ett märkligt ingenmansland, ett slags vakuum. Jag har inte grinat och deppat, men känt mig apatisk. Avstängd. Jag har psykat väggarna tills de har ropat "vad fan glor du på?" till mig. Jag har inte ens berättat för Mannen att jag inte skrivit in mig på AF. Hade han frågat, hade jag berättat. Men han har inte frågat. Han tror väl att han har gift sig med en normal människa.

Men idag gjorde jag mig fin och åkte och skrev in mig. "Från och med idag står jag till arbetsmarknadens förfogande" deklarerade jag. Gudarna ska veta att jag inte har gjort det tidigare denna vecka. Och så flirtade jag lite med arbetsförmedlaren. Sen satte jag mig på ett fik och njöt av en latte och några tydliga ord av älsklingen Kallifatides. Sen åkte jag hem, tackade ja till en restplats på en spännande kvällskurs på högskolan och gjorde ännu en megagigantisk latte. Och sen vred jag upp stereon på högsta volym och sjöng (läs: vrålade) en duett med Nordman. Och det är helt sant att jag en liten stund kände mig alldeles lycklig och inte alls avstängd.

*

Rösta på Rana

I am sailing

Men snälla, nu räcker det. I snart en veckas tid har jag haft Rod Stewarts I am sailing i skallen. Mot min vilja sjunger jag refrängen om och om igen. Jag måste byta ut den nu, innan jag får hål i huvudet.

Finns det någon som kan tipsa om en annan gammal slagdänga med klister, så att min hjärna kan glömma I am sailing?

Nånting, någon? Vad som helst?

*

Rösta på Rana

Ljudkuliss till mitt bloggande

Medan jag skrev det förra inlägget, satt jag och lyssnade på Mannen. Han låg i rummet bredvid och drog så grova timmerstockar att det var skrattretande. Kvickt ilade jag in med videokameran och förevigade bullret. Elaka, elaka Rana. Nu sitter jag och säger till mig själv: "Inte lägga ut filmsnutten på Youtube, inte lägga ut filmsnutten.." Tur för honom att jag inte vet hur man gör. Hur gör man?

-

Bild: Ungarna sover hand i hand. Så här sött snusade inte Mannen.

*

Rösta på Rana

80-tal

Jag har fått en utmaning från En blev tre: släng upp den slemmigaste 80-talsdängan som står att finna. Rätt fråga till fel person. Eller fel fråga till rätt person.

Jag är född på sjuttiotalet. Jag växte upp på åttiotalet. Jag har redan haft silverläppstift, tajts och axelvaddar. På riktigt, första gången. Utan ironi, utan humor, utan skön retrokänsla. Bara kall, seriös, riktig, egoistisk, fyrkantig, materialistisk, konstgjord, finnig, ångestframkallande åttiotalstillvaro med förtvivlat fula turkosa plastörhängen.

Det här blev snäppet jobbigare än vad den snälla utmanaren avsåg. Jag tror jag får mjuka upp det lite. Åttiotalet var också den tid då en blond, permanentad, skinnklädd halvgud från Upplands Väsby erövrade Sverige, världen och mitt hjärta.

Så därför är mitt svar på utmaningen detta:

*

Åttiotalsguden:

Härmed skickar jag denna tuperade, spraydoftande utmaning vidare till Jensens tankar. Nå..?

Under isen (ligger himlen)

Stefan Sundström sjunger för dig och mig.

Kicki gör sig gällande

Det här borde inte vara roligt. Men vad kan man göra?