Jag kommer hem vid åtta på kvällen. Flickan sover men pojken ligger och pratar med sina nallar och dinosaurier. Jag vet att det är ett olistigt drag, men kan inte motstå frestelsen. Jag smyger in för att träffa honom innan han somnar.
*
Lille Brottarn (själaglad): Heeeej mamma, jag är vaken.
Jag (viskar): Jag vet. Jag ville bara säga hej.
Lille Brottarn: Hej. Vad ska vi säga mer då?
Jag (viskar): Vad mysigt att hinna träffa dig.
Lille Brottarn: Får jag pussa din klänning?
Jag: Ja, såklart.
Lille Brottarn: Vill du pussa min tröja och mina byxor?
Jag (försöker att inte garva på mig): Absolut vill jag det.
Lille Brottarn: Du är vacker.
Jag (blir rörd, så har han aldrig sagt förr): Tycker du det...? Vad glad jag blir när du säger så.
Lille Brottarn: Ja. Du blir inte
arg.
Jag: Nej...
Lille Brottarn: Och du blir inte
sur.
Jag: Nej...
Lille Brottarn: Och du blir inte heller...
irroterad.
Jag: Nej...
Lille Brottarn: Och du blir inte heller
dum.
Jag: Nej... Vet du,
du är vacker och söt och jättefin.
Lille Brottarn: Men nu sover vi. Oj, jag pruttade.
Jag: Ja, nu sover vi.
Lille Brottarn: Vi är bara tysta.
Jag: Mmm.
Lille Brottarn (glatt): Vi säger ingenting.
Jag: Just.
Lille Brottarn (börjar bli uppspelt): Vi ska inte prata nu! Och inte nu. Och inte nu. Men
nu då?
Jag: God natt nu, gubben.
Som alla fattar blev det pannkaka av allting efter det. När jag smög ut sprang han efter och sen blev det ett herrans liv med lock och pock och hot och mer mys och Mannens stillsamt höjda ögonbryn. Det
var en puckad idé att smyga in till en unge som håller på att somna. Men det var det värt. Han sa att jag var vacker.
Bild: Mor och son.
Rösta på Rana