Biologisk och själslig bror

Jag är så stolt över honom. Så glad i hans mjuktaskiga, intelligenta humor. Så lycklig över att han fattar minsta tonfall och ögonkast. Så tacksam för hans lågmälda, ovillkorliga trofasthet.

Rösta på Rana

"Kvinna..!"

Jag minns att mamma knorrade, när min bror i tonåren började kalla henne "morsan". Själv tycker jag att det låter varmt och rart, kanske för att jag tusen gånger har hört hur kärleksfullt pappa har sagt "men du morsan..." till farmor. Det värsta jag har hört, var nog en tjej i skolan som kallade sin mamma för "jävla klimakteriekossa".

Ganska länge har mina ungar varvat sitt "mamma" med att kalla mig vid förnamn, vilket låter knäppt men gulligt i mina öron: "Varför finns det bakterier, Rana?"

Men nu har de börjat kalla mig "Kvinna", vilket låter ännu knäppare: "Kvinna, vi vill ha välling! Kvinna, kvinna, vi vill ha det på en gång!" Och när Lille Brottarn är på dåligt humör, lägger han till: "Kvinna, va är dedär för dum-eter!"

*

Rösta på Rana

Tenta

Jag är inte van vid att vara så här avslappnad och nonchalant, men det är befriande på nåt sätt. Duktig Flicka goes Slapptask, liksom.

Snart har jag tenta. Jag har inte läst anvisningarna, men förlitar mig på vad kurskamraterna sa: medtag ID-kort och penna. Om det är nåt annat, får jag väl improvisera. Snart har jag tenta, men jag vet inte var den ska skrivas. Det löser sig nog. Nu har jag ett par minuter över och borde väl läsa på lite om bildhantering och xhtml-grejsimojsning, men jag skriver i stället detta intelligenta inlägg.

Nu ska jag få ordning på ungarna och skjutsa över dem till min älskade bror, som kan ta dem denna förmiddag. Ungarna är superglada över att få träffa sina kusiner.

Bild: Kusin Snoop Dogg, Lille Brottarn, Surrabutt och Kusin Klas Klättermus.

Snart har jag tenta. Jag är så nonchalant att jag tänker "äh va fan". Jag är dessutom så stöddig att jag tänker "klart jag klarar den ändå". Inte sympatiskt, men skönt.

Uppdatering

Gudarna ska veta att det vore rätt åt mig om jag körde på tentan. Men jag är ganska säker på att det gick vägen. Gudarna ska veta att jag inte kan tacka mig höga pluggmoral (jag skrev först "bloggmoral", snacka om freudiansk felskrivning) för detta. Gudarna ska veta att jag istället surfar rätt bra på erfarenhet, list och en hyggligt fungerande slutledningsförmåga. Fortfarande inte sympatiskt, men fortfarande skönt.

*

Rösta på Rana

Jobbet och brorsan

Inte nog med att jag för första gången jobbar på ett normalt ställe där det finns rutiner och ramar, där beslut fattas på vettiga grunder, där folk är hjälpsamma och roliga och där bussförbindelserna till hemmet är gudabenådade. Inte nog med det, alltså. Om ett par månader (när han är klar med pappaledighet nr 2) kommer min bror att börja jobba i byggnaden bredvid. Det finns ganska många hus i Stockholm, men just intill kommer jag att ha min underbara, jättecoola lillebror. Jag tänker "lunchdejt". Jag tänker "ofta".

Den enda nackdelen med jobbet är att jag inte gör ett dyft av det jag är en utbildad stjärna på - att analysera språk, nämlingen. Nej, det är administration och fix och trix för hela slanten. Men jag trivs så bra ändå; jag har ett jobb där jag skrattar om dagarna. Och snart har jag brorsan i huset bredvid. Det här jobbet blir bara bättre och bättre.

*

Rösta på Rana

Det kom ett kort

För ett tag sen skrev jag om när jag antastade Özz Nûjen på bussen. Jag kände mig frigjord och modig när jag böjde mig fram mot honom och med eftertryck utbrast: "Du är så braaa!" Ja ja. Det var alltså inte han.

Det var bakgrunden. Igår fick jag ett anomymt kort. Bara adressen, ett Özz-kollage och texten "Känner du igen mig???" Ingen underskrift. Sånt där älskar jag. Och det är dagens sanning att jag inte har en aning om vem det är ifrån. Det vore likt Rufus, men jag känner inte igen handstilen. Kanske brorsan, men han har nog inte tid med sånt. Men vem är det ifrån? Träd fram, för tusan.

*

Rösta på Rana

Hej då

Idag begraver vi mormor. När vi har firat hennes födelsedag de senaste åren, har hon indignerat och nästan spjuveraktigt utbrustit: "Men jag ska väl inte bli hundra år?" Nej, hon blev ju inte det. Bara nästan.

Jag och min bror har låtit beställa en vacker bukett med skira, lätta, fina blommor. För mormor var ju så skir, lätt och fin. På kortet har vi skrivit: "Lilla fina mormor. Vi är så glada att du var vår mormor."

1908-2008

-

Uppdatering:

Vacker och ljus ceremoni med många tårar. Hennes två drygt sextioåriga barn - min mor och morbror - höll ett tal till henne. "Älskade lilla mamma..." De var så vackra där de stod intill varandra bredvid den vita kistan med ljusrosa rosor. De läste en vers som morfar (borta sedan tolv år) hade skrivit till mormor på deras förlovningsdag. Orden, skrivna av en förälskad ung man, lästes nu på den älskades begravning: "... dig jag älskar, älskar endast dig." Vacker musik, bland annat den smärtsamt vackra "Time to say good bye". Fin och varm sammankomst efteråt. Tårarna rinner men jag har en lugn och fin känsla i kroppen. Nu har vi tagit farväl av mormor.

-

Mormor och morfar.

*

Rösta på Rana

Inte en sån boxningsmatch

Jag har tidigare nämnt att Mannen är gammal kampsportare. Han och min bror brukar träna ihop. Sist när de skulle ses och puckla på varandra, frågade min brorson (tre år) som just skulle gå och lägga sig: "Pappa, vad ska du göra nu?" Min bror svarade: "Jag ska boxas med din farbror." Följdfråga från lillkillen: "Ska ni vara nakenfisar då?"

*

Rösta på Rana

Från en sängkant

Det kom ett sms från brorsan:

"Läser en bok. Somna utan gråt heter den. Kan bara inte koncentrera mig för allt skrik från spjälsängen."

*

Rösta på Rana

Jagad

Jag har en efterhängsen och inte särskilt realistisk känsla av att alla vill åt mig. Jag hyser klart oläckra känslor av att vara jagad.

Låt oss först exkludera de opersonliga elefanterna Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och A-kassan - vilka troligtvis visserligen har för avsikt att bråka med pajskallar som har den dåliga smaken att bli sjuka, men som ändå knappast anser att det är personligt.

Vilka blir kvar då? Vilka är det som jag tror jagar mig..? Låt mig se. En kärleksfull make som vill ha besked om lunchönskemål - väldigt elakt. Två febriga barn som vill att mamma ska läsa om Barbapapa en åttonde gång - riktigt olustigt. En vän på kontinenten, som för en evighet sen bad mig ringa upp så vi får prata lite - jättetaskigt av henne. Mobilen ligger som en tickande bomb och innehåller några obesvarade mess och ännu ej avlyssnade meddelanden. Messen: ett jättegulligt från brorsan - skrämmande; samt ett par till uppmuntrande och inkännande kommentarer från vänner - orimligt krävande och elakt. Eller?????????????

Nu behöver ingen säga att jag ska skärpa mig angående detta. Detta ironiska utspel torde visa att den bollen redan är hemma.

Sömn III

Och så var det en viss småbarnsfar, som började längta efter att få sova några timmar utan avbrott. Bara en enda liten natt, schyssta. Ni vet: ständigt spring på nätterna; buffa och puffa och gunga och sjunga och muta och hota, nej, kanske inte hota, men ni hajar. Den annars så verkligen vakna killen började bli lite sliten. Jag vet inte riktigt hur sånt här går till. Men igår somnade han på badrumsgolvet - igen. Brorsan, brorsan.

En annan liten gosse

Barn kan vara så olika. En del är mjuka små lamm, andra gångande små skepp, andra åter intuitiva små diplomater.

Det var en gång en liten gosse, som nu är man; vi kan kalla honom Skåpaskåpa. En gång hade han haft lite lite otur. Som det heter. Det var väl ett glas eller två som hade gått åt. Hans ömma moder skällde. Hon viftade med armarna. Hon skrek. Hon kallade honom "sabla unge". Hon var helt klart bragd ur fattningen. Lille Skåpaskåpa la sin lilla lena hand runt hennes kind. Så sa han med sin lilla pojkstämma: "du är gullig i alla fall".

Ridå.