30 september 2009

Marley

Nu kunde man ju tro att Ranas håller på att förvandlas till en musikblogg. Får jag lov att presentera Bobban. Han sjunger för mig och alla andra som behöver det.
Dont worry

About a thing

Cause every little thing

Gonna be all right

Låt oss hålla fast vid det nu. Och tack, du oumberliga människa, för att du påminde mig om det.

Rösta på Rana

27 september 2009

Fem år

Idag har jag köpt en klätterställning, en pippiperuk, en bilmatta och lite glitter. För det här flickebarnet fyller fem år imorgon. Jag fattar inte hur det gick till, för jag bar henne nyss under mitt hjärta. Men tydligen är det i alla fall så nu.

Bild: Femåring.

Bilmattan tror jag inte ett skit på. Har den ungen nånsin hållit en en bil? Men nu tyckte Mannen att hon skulle ha en bilmatta, och vem är jag att vara könsrollsnormativ? Eller för att säga som det är: jag orkade inte käfta.

Bild: Om den här presenten blir populär, ska jag personligen slicka på den.

Rösta på Rana

Pärlor

Barnkalas för Surrabutt igår. Hon önskade sig - och fick - massor av pärlor. Och det innebar att jag strax senare fick massor av halsband och armband. Tack, min flicka.

Rösta på Rana

Vi får dryga ut med banan

Lille Brottarn: Mamma, mamma! Jag har plockat fem vinbär!

Jag: Amen vad fint, hörru.

Lille Brottarn (förväntansfullt): Kan vi göra smoothies på dem nu?

Rösta på Rana

25 september 2009

Dagens Winnerbäck

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Det kan va så förfärligt, det kan va så bra

Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd

Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Och jag snor skamlöst hans ord.

Rösta på Rana

22 september 2009

Morgonens checklista

(Hej igen. Jag har inte skrivit på en vecka. Jag tar några försiktiga steg nu; känner mig för om det går att skriva ett par ord.)

Morgonens checklista:
  • Göra en kanna med nio koppar kaffe (tre till Mannen, sex till mig) som jag inte hinner dricka innan kaffet kallnat - check.
  • Bli kallad "bajsmamma" av Lille Brottarn ca tjugofem gånger - check.
  • Få skäll av Surrabutt för att jag väckte dockorna för brutalt - check.
  • Slå halva mjälten av mig i jakten på rena kläder åt ungarna - check.
  • Utkämpa morgonens obligatoriska krig med Lille Brottarn, som vill gå till förskolan i kalsonger - check.
  • Tvinga på en gallskrikande, förvånansvärt stark treåring långbyxor- check.
  • Försöka att inte börja grina av huvudvärken, ledan och känslan av allmänt misslyckande - check.
  • Bli klappad på kinden av en glad make som säger "inga små bittra ord nu, gumman" - check.
Alla punkter avklarade! Bra, då kan dagen starta.

Rösta på Rana

15 september 2009

Lätt att tappa

Det blir så här ibland. Orden och lusten försvinner för mig och livet rinner mellan fingrarna. Och jag behöver inte ens sätta på skivan; Winnerbäcks ord hör jag ändå. Jag har dem på läpparna:

Tro och ork och lust är lätt att tappa

Lätt när stora drömmar trängs med saknaden

Jag kan inte skriva nånting värt att läsa, ingenting som är underhållande eller som berör. Jag känner mig tom. Jag lyssnar vidare på Winnerbäck och hör att han säger något mer.

Och vinden blåser hårt emot din kappa

Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen

Vi säger det.

Rösta på Rana

11 september 2009

Tiara

Stort vitt kuvert i famnen på en liten flicka. "Är det till mig..?" utbrister hon förtjust. Så får hon fram den, tiaran. Prinsesstiaran, älvtiaran, skogstiaran, sagotiaran. Lille Brottarn blir inom loppet av en nano först jättearg att den inte är till honom och sen jätteglad att han får rita på kuvertet. Och Surrabutt sitter med tiaran i famnen och säger ett andlöst "nämen...".

Tusen tack, du generösa pärlbesatta människa. Surrabutt hälsar att hon blev "supersupersuperglad".

Rösta på Rana

Lite väl direkt?

Mannen kommer hem med ett leende på läpparna. Han har precis talat med sin kompis Bankkassörskan, som berättade om dagens fadäs på jobbet.

Scen: bankkontor.

Personer: kund (engelsktalande) och bankkassörska (inte jätteslängd på engelska).

Sa hon möjligen "can I see your leg?". Nej, den är ju gammal. Kunden ville ha ett bankfack och kassörskan frågar således artigt:

"Do you want a big fack or a small fack?"

Rösta på Rana

09 september 2009

För det är inte det minsta mysigt

Ännu en mental note till mig själv:

Bär inte in posten i famnen. Hur många tidningar och kataloger och skit det än ligger där, hur svårt det än är att greppa det i händerna - bär inte in posten i famnen.

Det bor tio miljarder tvestjärtar i brevlådan. De tycker att det är najs att lägga sig mellan sportsidorna och plötsligt kila fram lite fiffilurigt så där.

Inte i famnen.

Bild: Om det vore så väl.

Rösta på Rana

Möte

Jag måste säga det igen. Jag hade förstått att bloggandet skulle handla om få distans och bekräftelse, om att skriva som hjälp att tänka, om att pröva mina tankar mot andra. Men jag hade faktiskt inte fattat att det i första hand skulle handla om möten. Jag är sällsamt trög för att vara så skärpt.

Igår träffade jag en bloggvän. Jag börja känna mig lite som ett socialt monster. Återigen ett magiskt möte utan garden uppe. Ljuvligt. Det är så skönt att kunna vila i vissheten om välvillighet. Även om man trevar, även om man blir överraskad, så ligger det en mjuk ömsesidig respekt som en skön kudde i botten - när man träffar en person som man har känt länge men egentligen inte känner alls.

Bloggvännen jag träffade var mycket yngre än jag, men jag blev mäkta imponerad av hennes integritet och klokhet. Wow, tänkte jag. Och så är det så underbart med människor som är skitsmarta utan att fatta det själva.

Rösta på Rana

08 september 2009

Don't be shy

"Dumma mamma. Du är den dummaste som finns. Nu är jag jättearg på dig. Och... och du får inte komma när jag fyller år. Dumma, dumma bajsmamma!"

Aaa, men jag tycker att det är bra att hon säger vad hon känner. Var inte blyg, mitt barn.

Jag är för övrigt glad så länge hon inte säger "jävla klimakteriekossa".

-

-

-

Rösta på Rana

07 september 2009

Tecknad far

Han har blick för linjer, Lille Brottarn. Här har han tecknat av sin far. Fastän vederbörande vägrar gå med på det, kan jag oss emellan avslöja att det är on the spot.

Bild: Pappa, av Lille Brottarn.

Rösta på Rana

Det blev rent i alla fall

Hösten kommer och skymningsmörkret med den. Härom kvällen skulle jag köra hem i mörkret, på en sträcka utan belysning. Det var länge sen jag gjorde det - märkte jag.

För hallå, varför fick jag inte igång helljuset? Jag flärpade och tryckte på det där spaken där man klickar av och på helljuset. Det hände ingenting. Okej, så var väl helljuset sönder då. Många gånger försökte jag. Jag tryckte och flärpade, men ingenting hände. Jo, nånting hände. Utan att jag riktigt reagerade, hörde jag ett vinande, splaschande ljud - varje gång jag tryckte. Och så gick vindrutetorkarna igång - varje gång jag tryckte. Hela vägen hem var det så. Märkligt.

Make a mental note: spolarvätska - höger om ratten, hel/halvljus - vänster om ratten.

Make a mental note again: höger hand är rithanden.

Rösta på Rana

05 september 2009

Kusin Kvicksilver

Vad mysigt att ha en liten brorson som nattgäst. Något som närmast känns som föräldrainstinkt kickar in, när hans mor och far inte längre är i krokarna. Han har bott i mitt hjärta sen han föddes - men nu när jag tillfälligtvis är hans tryggaste punkt i tillvaron, blir bandet mellan oss så tydligt. Det är så lätt att älska och ta hand om det där lilla fina kvicksilvret till gosse. Han är ju också mitt blod.

Bild: Sagoläsning för Lille Brottarn, Surrabutt och Kusin Kvicksilver.

Sen ligger han och Surrabutt, precis jämngamla, i samma säng och pratar om snälla monster och bajskorvar till klockan halv elva på kvällen. Jag ligger i samma rum och krånglar med Lille Brottarn, som väljer att gå bärsärkagång över livet just den här kvällen. Jag ligger och lugnar honom medan jag lyssnar på de stora barnen. De är fyra år, men kunde lika gärna ha varit trettiofyra eller femtiofyra:

Han: Men du kan väl flytta in lite, det blir så trååångt.

Hon: Men vi kan väl kramas medan vi sover? Det är så mysigt.

-

Rösta på Rana

04 september 2009

Drömmar att avundas

Om man ska väckas mitt i natten, är det här sättet man ska välja. Surrabutt låg och sov tätt intill mig och gång på gång väckte hon mig med sitt pärlande skratt. Jag trodde först att hon grät, men ungen låg och gapskrattade högt i sömnen. Inte en gång. Många gånger. Och jag blev störd i min sömn på det ljuvligaste av sätt.

-

Rösta på Rana

03 september 2009

Djävul

Jag har fått en lite annorlunda beställning. En kille mejlade och ville ha en bild som förlaga till en tatuering: en djävul som äter upp en annan tatuering. Gissa om jag tände på alla cylindrar.

Jag är också fnissig över att han har sån tilltro till min förmåga att teckna djävlar - på webbgalleriet dansar idel barn och änglar och kärlekspar. Kanske anade han att jag har det i mig, kanske fattade han vilka slags teckningar jag har liggande i byrålådorna.

De nedan är gjorda av en mycket ung Rana.

Rösta på Rana

Skadedjur

Surrabutt (överlycklig): Titta vad många små snäckor jag har plockat!

Lille Brottarn: Jag ska döda en snigel.

Jag: Men hallå.

Surrabutt (undervisande): Man får bara döda mördarsniglar! För de äter ju upp dina fina blommor, eller hur, mamma? Och visst gillar du inte dem? Och visst gillar du inte rådjur heller?

Jag: Nej, precis.

Surrabutt (till Lille Brottarn): Så du får bara döda mördarsniglar och rådjur.

Bild: De här får man inte döda.

Rösta på Rana

02 september 2009

Yxmannen

Det här låg i brevlådan idag. Grannen med yxan kunde verkligen ha varit Mannen. Nej, vad säger jag? Han har ju knappast yxan i förrådet; den ligger ju under sängen. Och det känns ju... betryggande.

Rösta på Rana

Värre

Surrabutt: Vet du vad "värre" är?

Jag (hör inte riktigt): Varre? Värre? Nej, vad är det?

Surrabutt (med spökröst): Det är om man går i en skog och det kommer ett monster - och det är inte ett snällt monster. Och monstret kommer närmare och närmare... Och sen börjar monstret äta upp en, och det äter långsammare.... och långsammare... Det är värre!

Jag (lite tagen): Ja, det kan man ju lugnt säga.

Rösta på Rana

01 september 2009

Nån fyller fem om en månad

Jag: Lille Brottarn, vad ska du ge Surrabutt när hon fyller år?

Lille Brottarn: Ett flygplan! För jag gillar flygplan.

Surrabutt (förtjust): Ett riktigt?

Lille Brottarn: Ja.

Jag: Vad härligt. Vad tror ni det kostar?

Lille Brottarn (tvärsäkert): Tre.

Surrabutt (fnissar): Nää..! Det kostar nog trettio kronor.

Lille Brottarn (argt): Nej, tre! Tre minuter.

Jag: Jaja. Vi kan ha det i trädgården.

Bild: Surrabutts födelsedagspresent. Vi ska bara sälja av lite fonder.

Rösta på Rana