30 december 2007

Tips på festliga nyårsdrinkar

Eller: så får du till det med ett obefintligt barskåp.

Första drinken. En skvätt vaniljvodka som svågern köpte i Estland. Avslagen must. Behövs is? Blanda, drick, le.

Andra drinken. En pava bortglömd glögg. En irriterad näve oskållade mandlar. Några remsor citronskal från en som vi hoppas ej för gammal citron. Blanda, drick, le.

Tredje drinken. Mer vaniljvodka från svarta marknaden. Föraktad skvätt bärlikör som varken gått åt eller hällts ut. Frukt såklart: vi har ju bananer. Är purjolök frukt? Barnens saft. Blanda, drick, le.

Gott nytt år!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

27 december 2007

Effektiv men opålitlig social begåvning

Bekännelse: ibland har jag inte alla mina sociala getter hemma.

Oftast går det som på räls. Jag vet ungefär vad som ska sägas och jag vet banne mig precis hur det ska sägas. Jag fixar det där med undertoner och metabudskap. Jag ser vad som pågår under ytan: Jan Banan tigger om bekräftelse, Mango-Mange förlorar gruppens statustävling, Fru Fikon vill att alla ska vara med. Jag ser, jag hör, jag fattar. Och jag är trevlig, smidig och snabb.

Alltså oftast. Ibland går det käpprätt åt ett freakigt, asocialt pucko-helvete. Ett exempel ur mängden: Jag sitter på ett fik med min då tämligen nyfödda dotter. Bakgrunden är (och här är mitt försvar) att jag är dimmig av sömnlöshet. Jag tror också att alla andra nyblivna mammor känner som jag; att de ständigt ammar eller bär runt på sitt lilla krävande knyte och inte heller någonsin får var ifred. Jag sitter således på fiket med min lilla vakna bebis. Bredvid sitter två mammor med varsin sovande bebis. Mammorna bredvid tittar på min bebis och gullepluttar lite med henne. Jag säger då, med ett tonfall som jag har för avsikt att göra rappt (så snabb jag är), initierat (vi nyblivna mammor emellan) samt trevligt (inte ska väl ni), men som istället låter ilsket och allmänt stört, jag säger alltså när två främmande mammor pratar med min unge:

"Prata inte med henne, era sover ju!"

Och log de rappt, initierat och trevligt tillbaka? Nej, se, de gjorde inte det. Mina sociala getter på rymmen kom dock tillbaka just precis så att jag kunde observera och korrekt tolka de främmande mammornas mentalt tappade hakor, deras perfekt synkade huvudrörelser och hur de såg på varandra i tystnad precis så länge som de skulle och hissade upp sina ögonbryn exakt så högt som situationen krävde. Getjävlar.

25 december 2007

Jaså, varför sa du inte det på en gång?

Nyss avlyssnad dialog mellan förstående och världsvan treåring och liten glad gamäng utan sinne för variation:

Lillebror (glatt) : Gam gam gam ga-gam.

Storasyster: Vad säger du? Jag förstår inte vad du säger.

Lillebror (ännu gladare): Gam gam gam ga-gam.

Storasyster (tåligt): Men vad säger du? Jag förstår inte vad du säger!

Lillebror (opåverkad): Gam gam gam ga-gam.

Storasyster (ger upp): Jaha, det är du menar.

Blå hundblick göre sig icke besvär

Juldagen.

Mor och far vill bara mysa i soffan och dricka must och glögg och äta julchoklad och titta på Ivanhoe, så där mysigt och nästan oanständigt slappt som de kunde göra Innan Ungarna Kom. Mor och far är trötta och vill bara ta det lugnt.

Ungarna vill dock annat. De vill slå in julklappar till alla dockorna, jooooo, det måste vara nytt julpapper, inte det där gamla skrynkliga från igår. De vill inte lägga undan några gamla leksaker, nu när de fick så många nya, neeeej, inte ens de där gamla som aldrig används. De vill leka förfärligt invecklade lekar där alla vuxna måste vara med, neeeeej, det räcker inte med en.

Ungarna förstår icke finessen med att sitta i soffan och glo på en tant med hundögon som hela tiden säger "Aaaaaajvenhooooo".

21 december 2007

Farmor har koll

Så oväntat skönt att bli ömsint näpsad av sin farmor. Jag var hos henne igår. Vi hade tjejkväll utan vare sig småungar eller fyrtiotalister. Bara hon och jag, farmor-mat och en flaska vin. Pratade om väsentligheter och skitsaker. Erbjöd mig ladda ner hennes musikaliska favoriter och bränna dem åt henne (jaaaa, jag har precis lärt mig hur man gör).

Jag: du kanske vill ha nåt av... säg Thore Skoman?

Farmor: ja, han har ju gjort massor av fina bitar.

Jag (babbligt SAMT sjungande): mmm, själv kan jag typ bara Gulligullan Koko Som En Gök...

Farmor (med snett flin): det var Jockmocks-Jocke.

19 december 2007

Rynkor skräms inte

Idag tog jag med mig lilla Surrabutt, 3 år, på en åktur för att överlämna klappar till dem som vi inte träffar förrän efter jul (tack, är själv rätt imponerad av framförhållningen). Jag bävade lite för besöket hos mormorsmor, 99 år. Hon är fortfarande ungdomligt spirituell, men let's face it - hon ser verkligen gammal ut. Hon låg där som en liten sparv i en gigantisk säng, plockade med sina små papperslappar och frågde samma sak fem gånger.

På väg därifrån frågade jag Surrabutt om hon tyckte att det hade varit lite läskigt eller konstigt att träffa mormorsmor. Hon svarade överseende "men mamma, gamla människor är inte farliga" och sen lite mer uppfordrande "jag tycker om gamla männsikor; det gör du med".

18 december 2007

Sniffa på tomten, kids

Amen det är fint. Mannen har lovat att vara tomte på dagis imorgon. Behjärtansvärt, kan tyckas. Det är bara det att vederbörande just tryckt i sig föda av oklar härkomst, men med desto tydligare innehåll: ca sju kilo VITLÖK.

"Ååå" säger fröknarna "se så barnens ögon tindrar". Eh? Snarare tåras.

17 december 2007

En annan liten gosse

Barn kan vara så olika. En del är mjuka små lamm, andra gångande små skepp, andra åter intuitiva små diplomater.

Det var en gång en liten gosse, som nu är man; vi kan kalla honom Skåpaskåpa. En gång hade han haft lite lite otur. Som det heter. Det var väl ett glas eller två som hade gått åt. Hans ömma moder skällde. Hon viftade med armarna. Hon skrek. Hon kallade honom "sabla unge". Hon var helt klart bragd ur fattningen. Lille Skåpaskåpa la sin lilla lena hand runt hennes kind. Så sa han med sin lilla pojkstämma: "du är gullig i alla fall".

Ridå.

16 december 2007

Anatomisk sensation, någon?

Nackdelen med att ens lilla dotter har en välartikulerad och klar liten stämma är följande.

Elegant och möjligen något livstrött herre med sydländskt utseende sitter på en soffa. I närheten finns endast en liten snart treårig flicka och dennas mor. Plötsligt utbrister flickan högt och överlyckligt:

"Men mamma, den där farbrorn har SKÄGG PÅ HÄNDERNA!!"

Liten flicka reder ut begreppen

Surrabutt: mamma, vad betyder "förvånad"?

Jag: ... eh, det är när man tänker "oj"!! Till exempel om det kommer upp en katt ur den där stöveln, då blir jag förvånad.

Surrabutt (tänker länge): eller hund.

Jag: ja, eller hund...

Surrabutt (slår fast): hund är det.

15 december 2007

Lördagsmys

Lördag kväll. Ungarna sover. Läge för romantik. Om inte, så åtminstone läge för myskväll i soffan. Och eftersom jag är så övermåttan storsint, skulle Mannen kunna få kolla på Stjärnornas krig från 1977 på Sexan. Sen kunde vi äta lite ost och kex framför teven och dricka vin och mysa (tills han somnar vid elva).

Istället:

Lördag kväll. Ungarna sover. Äntligen blir det tid över att betala de där försenade räkningarna, fylla i det där tjafset i sju bilagor som ska till Medborgarkontoret eftersom Lille Brottarn ska börja på dagis, beställa intyg och fylla i allsköns uppgifter på http://www.forsakringskassan.se/, gråta eftersom e-legitimationen naturligtvis inte fungerar, leta reda på bilens skattemärke så at vi kan sluta köra olagligt, skriva julklappslistor, tejpa alla sönderrivna böcker, packa upp alla med halvrutten frukt fulla skötväskor från veckan som gick, städa, tvätta, diska, stryka julgardiner -

nä, där går banne mig gränsen. Jag har inte min liv till det priset. Över min döda kropp att vi skulle ha julgardiner i år!! Inte spendera en till lördagkväll och natt med sånt tråk. Nu plockar jag fram vinet och osten.

14 december 2007

Hört på stan

(Dettta är snott från den där tjuvlyssnarsajten, ni vet.)

GRÖNA LINJEN

Gangstakille: Hörru, du har grejer i håret.

Kille 30+: Jaha, det är konfetti, jag har varit på fest. Men bra att du säger till.

Gangstakille: Klart jag säger till. Jag är från Alby, jag har suttit i fängelse i 8 år. Jag har ingen tid att förlora. (Går av.)

Flickvännen: Varför berättade han det där?!

Kille 30+: Äh, han ville bara skryta.

Present

En present att bli glad för: ett kladdigt litet paket med skrynkligt omslagspapper och felvänd tejp. Det läggs i mina händer av ett litet allvarligt barn med högtidlig förväntan i ögonen. I paketet ligger lite pappersriv och ett blött russin.

13 december 2007

Kicki gör sig gällande

Det här borde inte vara roligt. Men vad kan man göra?

12 december 2007

Make a mental note

Scen: IKEA.

Hur bråttom jag än har, hur mycket jag än måste hinnna vispa ner i den där skitiga, gula säcken.... *ahhh* - underskatta ALDRIG vikten av att hålla Mannen i sällskapet MÄTT. Börja ALLTID IKEA-besöken (ja, även halvtimmerslånga sådana) på restaurangen.

Inte glömma detta. Inte glömma detta. Inte glömma detta.

11 december 2007

Motsägelsefulla människor

Varför är det så fascinerande med motsägelsefulla människor? Jaaaa, vi är alla komplexa och absurda på något sätt, men en del människor är motsägelsefulla på ett alldeles särskilt förtjusande sätt.

Sån är vännen Rufus, fast han inte vet om det. Han är grabbarnas grabb och min allra barnsligaste kompis. Han leker och larvar och vill inte bli vuxen. Och samtidigt är han Moralens Väktare och Hela Stans Ordningspolis. Min vuxnaste vän. Jag är övertygad om att han har tatuerat Pilutta dej och tvärs över det Ordnung muss sein i hjärnan.

Jag bjuder på ännu ett till exempel. Han är den som hellre dricker läsk när vi andra dricker vin - en nykter och proper kille. Men han är samtidigt den ende som jag har sett ligga snorfull på fel persons toagolv och med skrattblandade gråtattacker ringa sin mamma (!) och tigga skjuts hem. Jag har också sett honom ligga på rätt persons toagolv och på likaledes skrattgråtande vis klä av sig halvnaken och i toalettstolen be om förskoning. Varvid en ond person drullade runt och hällde cola på Rufus och räckte över telefoner med folk i luren. Men det kan ju knappast höra hit.

10 december 2007

Gästbloggare: Lille Brottarn 1 år

De säger att det snart är jul. Jag vet inte vad det betyder. Tydligen ska det komma en tjock, glöggfryntlig farbror som ska ge mig paket. Här är min önskelista:

- korv

- lite mer korv

- roligt omslagspapper som man kan smaka på

- roliga snören som man kan linda runt sig på ett för äldre släktingar otäckt sätt

- ännu mer korv

- nämnde jag korv?

Nu måste jag tyvärr gå; här kan man ju inte förnöta sin ungdom. Nu ska jag 1) sitta på en boll så den blir äggig, 2) öva på att säga "mer mat NU", 3) klättra på fönsterbrädan så att folks franska nerver vaknar till samt 4) kolla om det ligger lite korvbitar under bordet. Har hänt. Tjena.

09 december 2007

Ungdomlig skönhet och mogen säkerhet (jorå)

Vilken skön tid det är nu. Jag talar inte om julen eller lackandet mot densamma. Vilken skön ålder jag befinner mig i. Jag är ung nog att fortfarande vara snygg. Och inte bara snygg, nej, vacker! Vacker, varmt kvinnlig, harmonisk, skön, oemotståndlig. Är det för djärvt att säga gudomlig? Och samtidigt är jag mogen nog att strunta i vad andra tycker. Helt. Det är så skönt att jag kan säga vad jag vill, ha på mig vad jag vill, göra vad jag vill, utan att be om ursäkt eller ta hänsyn till andra människors eventuella åsik-

Ursäkta mig ett ögonblick, jag måste ta det här. Va? Vad i helvete säger du? Är ironi ute? Men snälla, hallå, jag veeeet, men hänger du inte med; det är ju inne igen. Vi lever ju liksom i den post-post-ironiska epoken. Ring Schyffert får du höra. Skärpning.

08 december 2007

"Det är inget fel på korv..."

"En kris är ett produktivt tillstånd. Man ska bara avlägsna bismaken av katastrof." (Max Frisch)

Någonstans i Sverige - en lycklig familj ska sätta sig till bords. Det är den lugna och trygga fadern, den varma modern, de små söta barnen. Alla är glada. Maten doftar gott. Ingen disk eller annat stök syns till. Från en osynlig stereo spelas på låg volym Barbers Adagio för stråkar. I detta hem råder harmoni och frid. Verkligen. Inte.

Unge 1 (gråter): uuuuh huhuu.

Unge 2 (gråter): ääääh hähää.

Jag: varsågoooda, nu kommer maaaaten.

Unge 2 (lyckligt): korr! korr! (= å vad gott med korv för tredje dagen i rad, obs ej ironi, jag är ju bara ett år.)

Unge 1 (gråtande): jag vill inte haaaaa korv...

Jag (säger): men du sa ju nyss att du äl-ska-de korv?

Jag (tänker): det förstår jag så innerligt väl, vem får god aptit av grishud och svål och späck?

Pappa/Mannen (får god aptit...): det här var riktigt gott, hörru.

Unge 2: korr! korr!

Maten (hamnar i knät, på golvet, i håret): gegg gegg.

Unge 1: kan jag få glass?

Jag: ha!

Maten: gegg.

Pappa/Mannen (torkar symboliskt upp lite av gegget, kapitulerar): ... gott, hörru.

Unge 2 (är lite, lite ren på ett ställe på axeln): korr!

Unge 1 (har ej rört maten): jag är mätt.

Jag (mutar): pilla i dig det där nu så blir det nåt gott sen.

Pappa/Mannen (präktigt): nåt annat gott.

Carl Larsson-idyllen: he he he.

07 december 2007

Svar på tal från ett mycket litet barn

Lilla Surrabutt 3 år vet hur man konverserar. Det blir rätt, men fel, men ändå så rätt.

-

Surabutt: Vad är det här?

Jag: En plastpåse.

Surabutt: Vad trevligt.

-

Jag: Jag går ut med soporna.

Surrabutt (uppmuntrande tonfall): Jättebra. Gör det, Rana.

-

Pappa, d.v.s. Mannen: Nu åker vi och handlar, ungar. Vi har ju ingen mat hemma.

Surrabutt: Så lustigt.

-

Jag: Nu städar vi köket och så kan vi fika sen med saft och kaffe latte.

Surrabutt (överseende tonfall): Kanske deeeeet, mamma.

06 december 2007

Det känns som kärlek

Mannen är på väg ut med Lille Brottarn. Surrabuttan på dagis. Inga lösdrivare i huset för tillfället. Jag ska med andra ord få en liten EGEN STUND hemma: bara jag, mitt kaffe och mina bokstäver. Jag ämnar njuta aktivt och riktigt ordentligt av denna min kvart som snart bliver mig given.

Men vad är det jag hör: Mannens Ragga-Muffin-Avancerad-Special-Reggae, nån nerknarkad Rastafari-snubbe med guppande falsettröst som klagar på vardagens allmänna misär och akut utbredd sprutbrist, naturligtvis avknoppad från nån obskyr reggaegrupp med ännu mer nerknarkade snubbar från Västindien med könssjukdomar hela bunten. Min avsikt är givetvis att stänga av eländet och i ren och oförstörd hämndavsikt ösa på med Präktiga Julfavoriter av Breda Barytonmän som vet hur den ska dras, den där stenen ni vet. Visserligen är Mannen på väg ut, men bara vetskapen om att min Barytonskille schasar bort hans Knarkkille - ah, jag vet inte. De går igång på det. Blir helt svarta i ögonen. Det är visst nån manlig grej.

I alla fall. Jag ska nu bara byta skiva på stereon. Jag trycker på stop, fortfarande pubertalt reggegnäll, jag trycker på eject, fortfarande pubertalt reggaegnäll, jag trycker på power, fortfarande pubertalt reggaegnäll. Det är nu jag tydligen undslipper mig kommentarer som "amen det var väl själva fan". Sa i huvudet "hoppsan, ett litet käckt tekniskt mysterium", men det kom tydligen ut annorlunda.

Och här kommer det: fnisset. Det fåniga, totalt lyckliga fnisset. Det skadeglada, flickaktiga såå-nöjd-fnisset från Mannen. Och jag blir otippat så lycklig, vet i stunden inte varför. Men det har nånting att göra med kärlek. Han vet att jag får mordiska tankar efter påtvingad non-stop-dygnet-runt-lyssnande av svår reggae. Han ser att jag inte får ut skivan. Han vet varför. Han vet hur orimligt aggressiv jag blir av Teknik Som Strular. Och han vågar fnissa åt denna min barnslighet, trots att han vet att han därmed riskerar att få en dorving.

För övrigt: skivan satt inte i stereon, utan i dvd-spelaren.

04 december 2007

Gästbloggare: Lilla Surrabutt 3 år

Hej hästen. Heter du Zebra? Om du vill kan du få låna en pinne av mig. Å vad jag är snäll. Och gullig. Jag är jättejättesnäll. Titta vad vad jag kan. Jag kan stå på tå nästan. Min pappa har inte skägg. Hästen, varför står du så stilla? Du är nog på låtsas bara. Är du en leksak? Min lillebror får också låna en pinne av mig sen för jag är så snäll. Nu ska jag klappa på dig. Du bits nog inte. Nu måste jag gå. Jag ska verkligen springa fort nästan. Hejdå.

03 december 2007

Rörande tutande i uppfostringssyfte

Jaha, då kommer Mannen och tycker till - för övrigt oombedd eftersom jag har ytterst tillfälligt har placerat onda ögat på honom. Inte för att han märker nåt. "Tutar i uppfostringssyfte..." läser han långsamt (i inlägget närmast under detta). "Det gör ju du med". Eh? Säg vad? Det gör jag inte och finner härmed anledning att brista ut i nästa blogginlägg. En - upprepar eeeen - gång har jag tutat på en annan bilist: en himla mupp som hade helljusen på så att jag höll på att bli blind för fan. "Tut?" sa jag. "TUUUUUUT!!!" sa han och blinkade igång helljusen som han inte hade haft på. Och sen tutade jag inget mer.

Detta gör mig folkilsken:

Försäkringskassans blanketter, vanvettigt präktiga tips från präktiga män i ens närhet, människor som tutar skiten ur en i oklart uppfostringssyfte, teknik som inte fungerar som teknikens pappa lovade att den skulle göra, välmenande (vad annars) kommentarer - även dessa modell präktiga - från kvinnor omkring en som naturligtvis Bara Vill Väl.

Och ekot svarade

Fråga: hur får man reda på vad det är man egentligen går runt och säger? Svar: man spetsar öronen och lyssnar på de små. Från Lilla Dottern (3 år) hör jag mina egna ord vända åter:

"Vilka ungar man har..!" (till sina två dockor, med ett typiskt vuxenbeklagade tonfall)

"Kommer det mer kiss, tror du? Kommer det bajs också..?" (till mammas inte så nära bekant, som vill vara ifred på damrummet)

"Jävlar också!" (imiterat skrämt Rana-tonfall, när Lille Brottarn gör läskig frivolt över tröskeln)

02 december 2007

Gästbloggare: Mannen

Mannen: Å vad jag känner mig konstig. Jag känner mig så tom och får liksom inte tag i mina känslor. Det är något som fattas mig. Vad kan det vara..? Och irriterad är jag också. Nästan aggressiv. Ja, faktiskt: jag är förbannad. (mummel, mummel) Och frugan fnattar runt och tigger spö. Fan, vad sur jag är. Varför? Javisst ja, jag är ju hungrig. Det var ju en hel halvtimme sen jag vräkte i mig korvgryta och ris och mackor och öl och efter det filmjölk och fiberflingor.

(Tio minuter och ett skrovmål senare.)

Ahhh. Vad bra allt känns. Vad glad jag är och vilken söt fru jag har. Det är skönt att leva.

01 december 2007

Det där gamla tricket

Vid anfall av överdriven förstämning: gå till en poesiafton och fråga efter varje dikt varför den inte rimmar.

Det kan man undra

"Min mormor var en mycket religiös människa. Icke desto mindre var hon grov i munnen. Jag minns en gång då man i hennes kök pratade om en kvinna som hade lämnat sin man och följt en annan.

'Varför det?' sade mormor. 'Luktade hans fjärtar bättre?'"

Ur: Afrodites tårar av Theodor Kallifadides

30 november 2007

Samtidigt

Måste påminna mig själv om en grej. Ibland blir det liksom sant att en låååååång hemmatillvaro med småkottarna har gjort mig trög, enkelspårig och helt enkelt dum i huvudet. Då måste jag minnas detta: jag kan nynna på en komplicerad godnattvisa i moll samtidigt som jag vaggar Lille Brottarns säng med foten (men somna då, din lille tok) samtidigt som jag plåstrar om ett ont finger på den andra ungen samtidigt som jag sorterar lite papper som jag hittade här samtidigt som jag tänker ut vad vi ska ha till middag samtidigt som jag skriver denna text.

29 november 2007

Balsam för självkänslan (men mackorna såg verkligen förjävliga ut)

Det gäller att verkligen verkligen VERKLIGEN komma ihåg att man är bra, att man får finnas, att man duger - även när man träffar de där personerna som har allt, kan allt och har varit överallt. Det blev plötsligt lite aktuellt. Men jag kommer i alla fall hem till Mannen som tycker att jag är söt i svanken och som ger mig slarvigt uppskurna mackor (en cm på ena sidan och fyra cm på den andra) och fulvin (från låda och ja, i billigt mjölkglas). Han lyssnar snällt på alla komplex jag kan tänkas ha eller kanske kan skaffa. Sen ber han mig hålla käft på det mest angenäma sätt som tänkas kan.

Jag har närt en monarkist vid min barm

Lilla Dottern hittar ett mynt, får syn på kungen och utbrister:

"Men mamma, vad gullig han är!"

De är inte sentimentala så det stör heller. Jag säger: "E är din farmor och I är min farmor. Det var väl konstigt?" Svar: "Jag är bajsnödig."

Förkyld prins bedårar

Lille Brottarn är ett under av snorig ljuvlighet. Hjulbent kavar han omkring och grejar och mojar. Han hittar saker som för det otränade ögat ser ut som dammtussar. Dessa måste undersökas ingående - givetvis oralt. Han hittar perfekta gömställen för saker som vill försvinna. Han piper över sina nakna fötter. Ja, vadå..? Bara för att han själv precis drog av strumporna - det har väl för fan inte med saken att göra? Han lullar omkring runt mina ben och snorar ner mig med sin barnsliga kärlek. Mer, tack.

28 november 2007

I inkonsekvensens namn

Lilla dottern min (3 år) verkar känna samma motvilja som jag mot att komma till ro och SOMNA. Hon ligger nu och ropar i sin säng:

"Vuuuuxen, kan jag få en vuxen? Jag vill ha en vuxen, tack. Kan jag inte få en vuxen?" (käckt tonfall)

"Du glömde sjunga för mig..! Maaam-ma! Du måste sjunga för mig och klappa på mig. Klappa på mig på en gång! Du ska sjunga för mig - genast." (indignerat tonfall)

"Mamma, jag vill mysa med dig. Jag vill det. Du ska sjunga för mig och klappa på mig. Kan du inte klappa på mig..?" (bedjande tonfall)

Nu är det bara sekunder kvar tills jag plockar upp den mjuka, lena, obstinata, ljuvliga, övertrötta lilla flickungen. Och på mindre än en minut somnar hon i min famn, jag lovar.

Älskade grodor

Det finns ju lite olika typer av grodor:

Ian Wright har en mörk sida... eh, även som spelare.

Wright var först på bollen, Hendry också.

Vägen tillbaka blir svår att kanta.

Och i Baltica cup var det igår match mellan Sovjet och Ryssland.

Malmöspelarna åker bara omkring, mycket stillastående.

Nu är Roma desarmerat med två man.

Vi ska få våra löner radioaktivt.

Det var raka papper som gällde.

Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk.