Gubbar

Lille Brottarn ritar gubbar och jag ser ett mönster.

Rösta på Rana

Vilande kvinna

Hon hängde i mitt barndomshem. Hon är målad av en avlägsen kvinnlig släkting. Jag har alltid tyckt om henne och nu är hon min.

Om jag hade kunnat måla så, hade jag gjort det.

Rösta på Rana

Par

Bild: Par, akryl.

Rösta på Rana

Jag blundar

Skiss: Jag blundar.

Rösta på Rana

Tre pappor

Bild: Tre pappor av Lille Brottarn.

Rösta på Rana

Ritsch

Terapi. Det måste ut. Ju mer smärta på pappret, desto mindre i mitt bröst.

Bild: Ritsch, blandade tekniker.

Rösta på Rana

I skärvor

Jag leker lite med gamla skisser.

Blyertsskiss: I skärvor, med make up i paint.

Rösta på Rana

Tecknad far

Han har blick för linjer, Lille Brottarn. Här har han tecknat av sin far. Fastän vederbörande vägrar gå med på det, kan jag oss emellan avslöja att det är on the spot.

Bild: Pappa, av Lille Brottarn.

Rösta på Rana

Djävul

Jag har fått en lite annorlunda beställning. En kille mejlade och ville ha en bild som förlaga till en tatuering: en djävul som äter upp en annan tatuering. Gissa om jag tände på alla cylindrar.

Jag är också fnissig över att han har sån tilltro till min förmåga att teckna djävlar - på webbgalleriet dansar idel barn och änglar och kärlekspar. Kanske anade han att jag har det i mig, kanske fattade han vilka slags teckningar jag har liggande i byrålådorna.

De nedan är gjorda av en mycket ung Rana.

Rösta på Rana

Ansiktsmålning

Nio veckors semester är över. Imorgon tar jobb och plugg och förskola vid. Får man säga att det ska bli ganska skönt?

Medan Mannen ägnade sig åt nåt mystiskt elektriskt projekt i köket, tog ungarna och jag tillfället i akt och ägnade oss åt lite härlig ansiktsmålning. Surrabutt blev ett jätteläskigt (jorå) lejon. Lille Brottarn fick bli en svart katt. Han blev emellertid helt galen när jag ville ta en bild av honom. Av respekt visar jag därför inte den bilden jag trots allt hann ta, innan han slängde sig över mig med alla sina sjutton asförbannade kilon bakom hoppet.

Jag ångrar att jag fegade ur när vi skulle åka och handla mat; Surrabutt tyckte att det var självklart att jag också skulle måla mig till ett djur. Borde kanske ha försökt med spindel..?

Bild: Lejonbarn.

Rösta på Rana

Tjuv

Surrabutt:

"Det här ska föreställa en tjuv och han är instängd i en fånghåla. För han har tjuvat och det får man inte. Och det här är tårar och det här är näsborrar. Och de här strecken är pinnar. Men han blir glad sen."

Rösta på Rana

Giraffmat

Surrabutt:

"Titta, jag har ritat en giraff som äter en fisk. Men man ser bara stjärten på den. Mamma, visste inte du att jag kunde rita en fiskstjärt som tittade ut från den giraffens mun? Blev du förvånad nu?"

Det blev jag helt klart.

Bild: Giraff som käkar fisk, vad annars.

Rösta på Rana

Skissflöde

Skisserna får tala. Det gör inte så mycket om man inte hör exakt vad de säger.

Bild: Kall, blyertsskiss.

Bild: Manshänder, blyertsskiss.

Bild: Blunda, blyertsskiss.

Bild: Behagligt utslagen, blyertsskiss.

Rösta på Rana

Lustens systrar

Lustens systrar i sina röda klänningar. Se hur de dansar, smeker, lyfter och bejakar.

Bild: Lustens systrar, oljepastell.

Rösta på Rana

Skisser utan hyfs

De här skisserna vet inte hut. Tro mig; just nu är det en bra sak.

Bild: I skärvor, blyertsteckning.

-

Bild: Slut mina ögon, blyertsteckning.

-

Bild: Plåster är för töntar, blyertsteckning.

-

Bild: Kristina gungar, blyertsteckning.

-

Bild: Höga klackar, blyertsteckning.

-

Bild: Naken i ditt knä, blyertsteckning.

-

Bild: Tack för mig, blyertsteckning.

-

Rösta på Rana

Kvinnoskisser

Pennan drar själv sina linjer över pappret, medan jag håller i den och blundar. Ibland är det så enkelt.

-

Bild: Kvinnovridning, bläckskiss.

-

Bild: Kvinna i bakåtfall, bläckskiss.

-

Bild: Hon sitter, bläckskiss.

-

Bild: Freja funderar, bläckskiss.

*

Rösta på Rana

Våta kläder

Jag vet inte vad den betyder. Man får tolka som man vill.

Bild: Våta kläder, tuschteckning.

*

Rösta på Rana

Ölandsakvarell

Sånt här är lite mysigt.

En man på Irland fattade tycke för en liten akvarell med öländskt motiv. Han berättade att hans far bodde där. När jag sa att motivet var från Melösa i östra Öland blev han ännu gladare; hans far bodde bara ett stenkast därifrån. Nu är akvarellen på väg till Irland.

Ment to be.

Bild: Östra Öland, liten akvarell.

*

Rösta på Rana

Nätdejt

Jag var på bloggträff i helgen och levde rövare. De andra i gänget var inredningsflickor, så jag kände mig lite som en udda fågel. Dock blev denna fågel mycket väl omhändertagen och helgen var härlig med övernattning på hotell och tjejmys och tokerier. Lilla Flisan (Lilla Flisans hus), Annette (Hallongränd 4), Eva Linnea (Häxor & Änglar) med flera har skrivit mer om denna massblinddejt.

För min egen del var den största behållningen alla härliga människor. Mysigt var det också att ramla in på Nationalmuseum en sväng. Liten personlig egoboost var det att kyparen på lunchrestaurangen rusade ut efter oss och ville kidnappa mig.

Kyparen: Kom, jag vill bjuda på en drink i baren.

Jag (med självinsikt): Du, det ska inte vara mer här.

Kyparen: Men jag måste få träffa dig igen, varför får jag inte det?

Jag: Till att börja med är jag så jävla gift.

Kyparen (slår bort): Det är jag med!

Sen ramlade jag dit ändå och hittade inget bra sätt att spisa av honom. Det blev flirtsättet igen, det enda sätt jag vet som är både effektivt och trevligt. Därför hör jag mig säga med ett typiskt filmuttal: "Du är söt, men jag går nu." Sen flydde jag till Flisans väntande armar. Hon trodde att han blev förälskad, men hon är ju också så bedårande naiv.

Några inredningsinköp blev det inte för mig, om nån trodde det. Däremot förlustade jag mig på Indiska och i bokaffärer.

Tack för en superhärlig bloggdejt, Annie, Willewira, Lilla Flisan, Flora, Annica, Viola, Marie, Malin, Anna, Marie, Annette och Eva Linnea!

Bild: Konversation av Auguste Renoir.

*

Rösta på Rana

Lille Brottarn härjar vidare

Han är sannerligen i farten, ungen. Jag var nyss på toa - jadå, även en poetisk, skir och fin kvinnoblomma som jag måste ibland bajsa. När jag kommer ut, möts jag av en bestört liten brottare, som är så ledsen över att någon har hackat sönder hans färglåda. Någon!

Håll i minnet att jag är konstnär; det må därför vara förståeligt att jag tittar på färgerna innan jag tittar på ungen. Rester av färgkakorna, särskilt den gröna, ligger som ett fint puder över resten av färglådan, resten av rummet... och ja, över ungen. Det ser jag nu. Han är helt grön. Måste trots allt beundra hans färgval; grönt är skönt.

Bild: släng dig i väggen, Hulken.

*

Rösta på Rana