Sömnbrist

Det gör inget; jag gillar blod. Jag tror nästan att det syns.

Rösta på Rana

Mamma saknar

Det är möjligt att man sover bättre utan små barn och dinosaurier och bilar och lego i sängen. Det är möjligt att man vaknar mer utvilad utan att ha haft dem under och över sig hela natten. Men herre gud vad det är svårt att somna utan dem.

Jag ligger i sängen och saknar doften av små barns fjuniga nackar. Jag saknar deras pärlande skratt i sömnen. Jag saknar de där njutningsfulla sömnsuckarna som skvallrar om att de sjunker ännu djupare ner i sömnen. Jag saknar till och med att bli sparkad i mjälten av oväntat hårda små barnhälar.

Hm.

Hjälp mig att komma till ro med era små karatesparkar, barn. Och lägg för guds skull en Diplocaulus på min hals igen.

Rösta på Rana

Maran

Men Maran, din mupp. Har du lust att maka lite på dig? Jag skulle behöva sova nu. Det är redan så jäkla många ungar och plastdinosaurier och grejer här i sängen, och det blir liksom inte lättare att sova när du fjantar runt. Tack!

Bild: Nachtmahr av Johann Heinrich Füssli.

Rösta på Rana

Våt dröm

I natt sov jag mellan ungarna. Jag väcktes nog bara en sjutton-arton gånger av sparkar i veka livet, pjoller i örat, besynnerliga frågor, allmänna utrop och snurrfasoner. Men jag kan meddela att den minst sköna väckningen var när Lille Brottarn i sömnen kissade på mig.

Rösta på Rana

Vasst sällskap i sängen

Vad är grejen med att dela säng med fem hundra vassa plastdjur? Jag förstår inte varför Lille Brottarn inte kan ha lite gosiga nallar där istället. Och eftersom jag sover med honom, delar även jag säng med plastpolarna. Mysigt.

Rösta på Rana

Drömmar att avundas

Om man ska väckas mitt i natten, är det här sättet man ska välja. Surrabutt låg och sov tätt intill mig och gång på gång väckte hon mig med sitt pärlande skratt. Jag trodde först att hon grät, men ungen låg och gapskrattade högt i sömnen. Inte en gång. Många gånger. Och jag blev störd i min sömn på det ljuvligaste av sätt.

-

Rösta på Rana

God natt?

Jag beklagar mig inte, jag svär. Jag bara konstaterar hur muppiga våra nätter är.

Först ligger jag vaken till halv fyra, på grund av egna hjärnspöken och allsköns dumheter. Sen lägger jag mig hos grabbarna, som ligger i dubbelsängen båda två. När sömnen äntligen tar mig, klättrar Lille Brottarn upp på min rygg. Han lägger sig raklång på mig, med ansiktet mot min nacke. Sjutton kilo är sjutton kilo.

Jag (sover räv): Mfh..!

Mannen: Men gå ner nu. Mamma sover ju.

Lilla Brottarn: Ja, och jag ska sovar på henne.

Mannen: Nej, du väcker mamma, gå ner nu.

Lilla Brottarn: Jag ska sova här på mamma, annars blir jag arg på dig.

Jag (spelar död, men citerar Dr Phil): Dysfunctional family...

Vid klockan fem ger jag upp och raglar in till dottern istället. Under hennes täcke ligger ett berg av mjukdjur.

Surrabutt: Det finns plats för dig här, mamma.

Jag (skeptisk): Gör det? Men varför ligger det tio tusen mjukdjur i sängen?

Surrabutt: För två saker. Det är så mjukt och skönt på mina fötter. Och så ser det så roligt ut.

Jag (känner mig berusad av sömnlöshet): Hahaha!

Surrabutt: Ska vi gå upp nu?

Rösta på Rana

Strö lite sand

Kom och hälsa på, vetja.

Rösta på Rana

Prat med liten gosse

Jag kommer hem vid åtta på kvällen. Flickan sover men pojken ligger och pratar med sina nallar och dinosaurier. Jag vet att det är ett olistigt drag, men kan inte motstå frestelsen. Jag smyger in för att träffa honom innan han somnar.

*

Lille Brottarn (själaglad): Heeeej mamma, jag är vaken.

Jag (viskar): Jag vet. Jag ville bara säga hej.

Lille Brottarn: Hej. Vad ska vi säga mer då?

Jag (viskar): Vad mysigt att hinna träffa dig.

Lille Brottarn: Får jag pussa din klänning?

Jag: Ja, såklart.

Lille Brottarn: Vill du pussa min tröja och mina byxor?

Jag (försöker att inte garva på mig): Absolut vill jag det.

Lille Brottarn: Du är vacker.

Jag (blir rörd, så har han aldrig sagt förr): Tycker du det...? Vad glad jag blir när du säger så.

Lille Brottarn: Ja. Du blir inte arg.

Jag: Nej...

Lille Brottarn: Och du blir inte sur.

Jag: Nej...

Lille Brottarn: Och du blir inte heller... irroterad.

Jag: Nej...

Lille Brottarn: Och du blir inte heller dum.

Jag: Nej... Vet du, du är vacker och söt och jättefin.

Lille Brottarn: Men nu sover vi. Oj, jag pruttade.

Jag: Ja, nu sover vi.

Lille Brottarn: Vi är bara tysta.

Jag: Mmm.

Lille Brottarn (glatt): Vi säger ingenting.

Jag: Just.

Lille Brottarn (börjar bli uppspelt): Vi ska inte prata nu! Och inte nu. Och inte nu. Men nu då?

Jag: God natt nu, gubben.

Som alla fattar blev det pannkaka av allting efter det. När jag smög ut sprang han efter och sen blev det ett herrans liv med lock och pock och hot och mer mys och Mannens stillsamt höjda ögonbryn. Det var en puckad idé att smyga in till en unge som håller på att somna. Men det var det värt. Han sa att jag var vacker.

Bild: Mor och son.

Rösta på Rana

Bekvämt?

Flickungen luktade på korken, bäddade åt sig i en hård plastlåda och somnade.

Rösta på Rana

Fina färger

Surrabutt sitter i mitt knä, med ansiktet mot mig. Vi skojar om nånting och tjejmyser. Jag har inte sovit så mycket de senaste nätterna. Plötsligt ropar hon till.

"Åh mamma, så fin du är i näsblod! Jag älskar ju rött. Mörkrött och ljusrött och orange som glänser och glitter - det är mina finaste färger!"

Bild: Orange som glänser.

Rösta på Rana

Sov hos mig

En personlig favorit, Gustav Klimts Mother and child.

*

Rösta på Rana

Onödig vaktpost

Ungarna är utleasade i natt. Det är påfallande ändå hur mycket jag har deras existens i kroppen. Minsta ljud, minsta knäpp i väggen eller sprak nånstans ifrån, och min kropp är halvvägs upp ur soffan eller sängen. Gång på gång.

Uppdatering:

Och Mannen berättade att han gick upp halv åtta - kunde inte sova. Varför är jag uppe på natten och lyssnar efter ungar som inte är hemma? Varför tar inte han sovmorgon när han får?

*

Rösta på Rana

Nattvandring

När Mannen och jag var unga (yngre, menar jag givetvis) och nyförälskade, delade vi på en säng som var sjuttio centimeter bred. Sjuttio! Jag fattar inte hur vi fick plats.

Nu har vi 160 centimeter, men är ibland dubbelt så många i sängen. Det innebär små armbågar i magen och små fötter i ansiktet. Det är då den stora nattvandringen börjar. Jag lämnar dubbelsängen och lägger mig i Surrabutts säng. Efter en stund kommer Lille Brottarn efter med sitt rara pip: "Sova hos dig, mamma..!" Sen lägger han sig ofta nog PÅ mig. Hans sexton små kilo är lätta men känns tunga. Jag välter ner honom och lägger mig på en madrass på golvet. Han efter. När han har somnat och i sömnen ligger och knäar mig i ryggen, går jag och lägger mig i soffan. Jag lägger mig där, eftersom Surrabutt vid det här laget har lagt sig i sin egen säng och Mannen snarkar ljudligt i dubbelsängen. I soffan sover jag till klockan sex tills ett eller två barn kommer och leker häst på mammas huvud.

Detta, gott folk, är anledningen att jag nuförtiden ser ut som en nyponros.

Bild: Rana, fräsch som en...

Men ni ser vad jag har på bordet framför mig. Det uttalas latte men stavas "räddningen".

*

Rösta på Rana

Ingen vaggvisa behövs

Efter två hysteriska nätter med den där lilla människan, är jag så trött att det är komiskt. Det är inget synd om mig; jag ska stjäla mig till nån timmes sömn nu innan jag drar till plugget. Jag bara konstaterar att jag är så trött att jag känner mig full: det svartnar för ögonen, det snurrar till, jag går in i väggarna. Precis som en vanlig lördagskväll, med andra ord.

Bild: jag om femton sekunder.

*

Rösta på Rana

"Det är i alla fall inte tråkigt"

Jag och väninnan A har ett talesätt för jobbiga tider. När arbetsgivare, män, livet och allsköns omständigheter bråkar, när tårarna trillar och stressen jagar en - då säger vi: "Det är i alla fall inte tråkigt". För tråkigt är värre än jobbigt, tråkigt är värre än förjävligt. Och jag är hellre ledsen, arg, stressad (och nästan vad som helst) än uttråkad.

Nånting ditåt tänkte jag om Lille Brottarn (den tvååriga sonen med vattkoppor) i natt. Jag höll visserligen på att bli galen på honom, men långtråkig och enahanda var han inte. Så här såg natten ut:

Lille Brottarn: Mamma, kooooom!!! Jag höver dig!

Jag (lommar över och lägger mig hos honom): Natt natt nu...

Lille Brottarn (en halvtimme senare): Mamma, gåååå!!! Jag vill va i-red!

Jag (lommar därifrån): Visst, sov nu gubben...

Lille Brottarn (en halvtimme senare): Mamma, kooooom!!! Jag lessen!!!

Jag (lommar tillbaka): Mm, nu sover vi...

Lille Brottarn (en halvtimme senare): Mamma, gå här-i-rån!!!!

Vid småtimmarna tappade jag räkningen på hur många gånger jag hade fjantat ner och upp ur hans säng. Jag har ta mig fan härjat med honom precis hela natten. Jag blev nästan galen till slut, men - han är i alla fall inte tråkig.

Bild: Lille Brottarn (oprickig på denna bild) är inte tråkig.

*

Rösta på Rana

Nattstök och utmärkelser

Vilka nattfasoner han har, den där Lille Brottarn. Halv två var jag uppe och gav honom välling. Halv fem också. Efter det började han löpa amok och vill inte sova i sin säng: "Jag sova din säng, mamma, jag vill det! På en gång!!!" Där sov dock två andra, så jag tog med mig honom till storasysters tomma säng och stupade där med honom i famnen. I mitt dimmiga huvud fanns bara ett ord: "Sov!" Men i örat hörde jag hans lilla envetna röst: "Mamma, ha nallen. Ha två nallar. Jag höööver det." Morr, upp och leta nallar. Och efter det: "Mamma, ha bok. Jag höver det." Mitt mumlande svar i kudden: "Det kan du glömma, inte läsa bok nu, klockan är halv fem, det är natt, nu sover vi." Svar från honom: avgrundsskri så aggressivt att jag blev mörkrädd. Men ta bokfan då. Unge! Och nästa sekund: "Mamma? Jag vaken. Nu leker vi." Och sen satte han sig på mitt huvud.

Så har vi det. Men nu över till nåt helt annat. Jag har blivit förärad med några fina utmärkelser, som jag vill passa på att tacka för.

Vaniljlatte gav mig denna fina utmärkelse. Tack du sköna! Hennes profilbeskrivning lyder kort och gott "Vaniljlatte is teh sheit!" och jag kan inte göra annat än att hålla med. Jag tycker utmärkelsen ser lite scrapbookaktig ut och bara för det skänker jag den vidare till två begåvade kvinnor med just scrapbloggar: bloggvännerna Jenny med Himmel och ord och Elina med Elinas Gottåblandat.

Godingen med bloggen Hemma hos Bröderna Bus förärade mig med den här gulliga utmärkselsen. Tack, du söta! Jag skänker den vidare till samtliga gullungar i min länklista.

Slutligen fick jag denna utmärkelse av Karin med Karins fotoblogg. Tack snälla du! Jag har gjort reklam för Karins foton förut och gör det gladeligen igen. Hoppa gärna dit och kika. Hennes foton är vackra, klara, roliga och poetiska. Utmärkelsen skänker jag vidare till alla ärtiga pinglor i min länklista, manliga som kvinnliga.

*

Rösta på Rana

Mammablogg

De fina bloggerskorna Elizabet, Vaniljlatte, Zäta och Willewira har alla skänkt mig den här hedrande utmärkelsen. Tack ska ni ha, ni är så gulliga!

Tänk, efter den här vansinnesnatten känns det nästan som om jag är värd den. Notera mitt matta leende.

Jag skänker utmärkelsen vidare till alla mammor, med eller utan bloggar.

*

Rösta på Rana

Små magar

Vilken natt. Jag ska bespara er detaljerna. Låt mig bara ge er några nyckelord: nattliga avduschningar, byta sängkläder, fylla tvättmaskinen, skrubba rent, springa med gråtande, bubblande barn i famnen med hopp om att den här gången hinna fram till badrummet innan...

Men man hinner liksom aldrig.

*

Rösta på Rana

Inget fel på självförtroendet

Klockan halv sex vaknar jag av att Lille Brottarn står i sängen och vrålar:

"Mamma, maaaamma!!! Kom, mamma! Kom! Kom nu..! Du ääääskar mig, mamma, du ha längtat etter mig!!"

Jag får hart när skrämselhicka av att vakna så. Men det han skriker är ju sant.

*

Rösta på Rana