Hej då färgprakt och väldoft

Jag kommer inte att sakna huset. Inte ett dugg. Men jag kommer att sakna det här:

Bilder: Delar av purpurrabatten och örtagården.

Rösta på Rana

Fågelskrämmor

Det började oskyldigt. Vi skulle bara så lite gräs. Det hela råkade dessvärre utveckla sig till Ett Projekt.

Fråga: Vilka djur gillar gräsfrön?

Svar: Fåglar.

Fråga: Hur skrämmer man bort fåglar?

Svar: Med fågelskrämmor.

Projekt Fågelskrämmeverkstad tog alltså vid. Ett tag såg det ut som om vi skulle kunna begränsa oss till att bara hänga upp lite blanka föremål ovanför nysådden. Men nej, den kreativa verksamheten ballade ur. Och nu har vi en trädgård som ser ut som en tingeltangel-kyrkogård.

Vi är åtminstone konsekventa; vi hade redan ett rykte om oss att gräva gravar på den här tomten. Perfekt.

Bild: Diverse fågelskrämmor och två av trädgårdens gravar.

Rösta på Rana

Frågor under ett äppelträd

Jag piper iväg och handlar. När jag kommer hem hittar jag hundra bilder i kameran föreställande Mannen som klättrar runt i äppelträdet. Första frågan: Vad kommer han att bryta först; armarna eller benen? Andra frågan: Varför får ungarna handskas själva med en kamera värd många tusen kronor?

Bild: Man som utmanar ödet. Foto: Kidsen.

Rösta på Rana

Läkande trädgård

När tårarna bränner bakom ögonlocken, när ovissheten river i min kropp, när inte ens ungarnas glada pladder får mig att skratta - är arbetet i trädgården nånting som lindrar och lenar. Jag vet inte om det beror det terapeutiska arbetet med händerna eller den sinnliga upplevelsen av skönhet och dofter. Jag skiter i vilket.

Bild: Purpurrabatten, trädgårdens ANDRA drottning, om ni fattar. På bilden syns riddarsporre, blå bolltistel, svärdslilja, lammöron, stäppsalvia, kungsmynta, oktoberaster och azurlök.

Bild: Temynta framför anisisop.

Bild: Temynta, närbild.

Bild: Enkel pionvallmo, rosa.

Bild: Enkel pionvallmo, vinröd.

Bild: Lupinens ludna frökapslar, som viskar "smek mig".

Bild: Cikoria framför stäppsalvia. Världens vackraste ogräs.

Rösta på Rana

Purpur

Trädgården är som den är. Men ta mig sjutton har jag inte lyckats ro i land mitt projekt: att förena den stora purpurfärgade rabatten med örtagården.

Rabatten ringar in halva trädgården och går i olika nyanser av blått och lila. Bara växter som passar i färg (grekisk vädd, malvor, astrar, blå bolltistel) och är lite kryddlika (anisisop, kryddsalvia, blåklint, rudbeckia, vallmo) får finnas i purpurrabatten. Bara örter som passar i färg (timjan, cikoria, temynta, kungsmynta) och luktar gott (myntor, kryddsalvia, åbrådd, citronmeliss) får finnas i örtagården.

Den är inte klar. Fortfarande flyttar jag plantor, fyller ut hål, ändrar kantlinjen, utökar, tänker om. Men i äktenskapet mellan purpurrabatten och örtagården råder kärlek och harmoni.

Bilder: Brokbladig äppelmynta framför kryddsalvia "Tricolor" och kärleksört, backtimjan framför stäppsalvia "Blauhügel" samt azurlök framför stäppsalvia"Caradonna".

Rösta på Rana

Kameralek och blomsterlek

Jag experimenterar med rabatterna, Mannen med kameran. Vår trädgård är fläckvis bedövande vacker.

Bild: Paradisbuske i motljus.

-

Bild: Idiotblå stäppsalvia.

-

Bild: Rana i märklig pose bakom stäppsalvian.

*

Rösta på Rana

Meditativt kroppsarbete

Jag är smutsigare, svettigare och blodigare än på länge.

Jag klipper vresroshäcken och får armarna dekorerade med små vackra blodstrimmor. Jag gräver ner en massa barkmull och blir solsvedd på nacke och axlar. Jag klipper spireahäcken och får träningsvärk i muskler jag inte visste om att jag hade. Jag drar bararmad upp en massa brännässlor och rycker till varje gång jag känner den stickande svedan på min hud.

Kroppen jobbar men tankarna flyger fritt. Jag dagdrömmer och har det bra.

*

Rösta på Rana

Rådjur

Surrabutt: Vi såg på teve förut och då var det en farbror som dödade ett rådjur och det var inte på Bolibompa.

Jag: Va?

Det visade sig att ungarna hade sett ett gammalt klipp från det där jaktprogrammet med Per Morberg. Inte jättebra.

Surrabutt: Om du hade sett när farbrorn dödade rådjuret så hade du blivit jättejätteglad. Du hade skrattat då.

Jag (hajar till): Nää... Varför tror du det?

Surrabutt (slår fast): Jo, du hade blivit jätteglad faktiskt. Rådjuren äter ju upp dina blommor i din fina rabatt och du är jättearg på dem.

Japp. Ungen har rätt. Rådjuren, de fästingspridande, inavlade, tama, glupska asen, goffar helt ogenerat i sig mina vackra blomster.

Kill 'em, kill 'em all.

Bild: Per Morberg. Välkommen till vår trädgård. Glöm inte geväret.

*

Rösta på Rana

Midsommar i Uppsala

Tack herr och fru Kronvall! Det må ha regnat ute, men när man umgås med er skiner solen.

-

Bild: Lille Brottarn bakom en såpbubbla.

-

Bild: Surrabutt är midsommarflicka. Karin har bundit kransen.

-

Bild: barngrogg, pappagrogg och mammagrogg.

-

Bild: Jättelök, Botaniska trädgården.

*

Rösta på Rana

Allium caeruleum

En massa avlånga, vassa blad har kommit upp i min purpurrabatt. De kommer upp som vajande, smala svärd bland stäppsalvia och citronmeliss. Vad kan det vara, jag ger mig fan på att det är några dumma, gula lökväxter på väg upp. Min aversion mot gula blommor är måhända besynnerlig, men den är mycket stark. Jag trodde att jag en gång för alla hade likviderat alla påskliljor och gula tulpaner (för att inte tala om att jag ägnade en hel sommar åt att i heligt raseri utrota en koloni med praktlysing, som hade ägt tomten i trettio år och vars rötter bestod av en kompakt, tre decimeter tjock matta). Jag gör mig beredd att dra ut i fält igen. Men innan jag rycker upp de avlånga bladen, slår jag en liten flukt i loggboken över trädgården, som jag faktiskt då och då skriver i.

"Oktober 2008. Surrabutt och jag planterar 150 azurlökar bland stäppsalvian och citronmelissen."

Ja visst, ja. Det hade jag glömt. Tur att jag är en sån eftertänksam och fridsam person.

Bild: Azurlök, Allium caeruleum.

*

Rösta på Rana

Söndagkväll

Ah. Söndagkväll.

Hämtmat eftersom krafterna var slut. Vispade ensam ungarna i säng eftersom Mannen skulle förbereda morgondagens kurs. Ett par glas rödvin eftersom det fanns hemma. Mer välling till kidsen eftersom mutor funkar. Ut och gräva i trädgården eftersom jag var tvungen att fly. Blev på gott humör eftersom jag gräver ut en ny snygg linje åt purpurrabatten. Blev lycklig i näsan eftersom jag rensade ogräs bland myntorna. Sådde anuell humle eftersom jag pallade med det.

Jag sitter i linne på altanen och skriver detta. Majkvällen är sval men god. Blev svettig (och jordig) av allt grävande. Har burit ut laptopen i majskymningen. Den blev glad. Funderar på att ta ett glas vin till.

Ah. Söndagkväll.

Bild: humle.

*

Rösta på Rana

Stenläggning, my love

Bom, bom, bom. Nu duggar slagen tätt.

Jättecharmig (givetvis) irländsk hantverkare ringer på och erbjuder sin firmas tjänster: stenläggning minsann. De lägger sten i området och kan ge ett kanonpris, eftersom de har maskiner och material och skit här. Men gud, vilken slump, Mannen och jag har ju precis sagt att nu måste vi faktiskt ta tag i det här med framsidan, vi kan ju inte ha jordhögar och skräp den här sommaren också. Så vi har skissat och tänkt till, och så dyker den här fina killen upp, säger också "my dear, my love, my darling" på det där jättecharmiga irländska sättet. Jag berättar om våra planer, han lyssnar och är svintrevlig och ger sitt bud.

Jag: I'm very interested but I obviously have to talk to my husband first.

Charmig irländsk hantverkare: Of course, my dear!

Jag ringer Mannen, som givetvis är mycket mer skeptisk än jag: "Det här är inget vi ska rusa in in. Vi ska jämföra med minst två firmor till. Och vi ska ha referenser och alla papper. Hade han F-skattsedel? Förresten ska vi kanske göra det själva. Säg inte ja till nånting!"

Charmig irländsk hantverkare (ringer på kvällen): Do I have your go ahead, my dear?

Jag: No no! We would like to see your references and stuff first.

Charmig irländsk hantverkare: No problem, love. I'll bring them over tomorrow.

Nästa morgon åker vi iväg på en liten skogsutflykt. När vi kommer hem, står fyra snubbar och grävar i vår trädgård. Stor kalabalik. Jag orkar knappt prata om det, otroligt pinsamt. Mycket handviftningar blir det. De irländska slangorden blir allt svårare att förstå. De hävdar att de har fått "a go ahead from you, madam". Och referenserna har de minsann med sig, så vad är problemet? Mannen håller sig saklig, försöker argumentera för det orimliga i att de har börjat jobba innan vi har sagt ja. Jag hör på hans mycket blågula accent att han är upprörd under den kalla ytan. Jag börjar grina, tar det som ett personligt misslyckande. Och inte ett enda "my dear" eller "my love" från charmig irländsk hantverkare.

Efteråt sa grannarna att snubbarna var en känd liga som polisen har varnat för på Efterlyst flera år i rad. Senast gjorde de Uppsala; nu är det Stockholms tur.

För övrigt är jag forfarande sjuk, fick panik på riktigt i Skäris idag, sover inte, pluggar inte och har blivit osams med en kär vän fastän jag inte vet hur.

Jag tänkte först skriva ett inlägg med ett enda ord: BLOGGPAUS. Nu blev det här istället. Ta-da.

*

Rösta på Rana

Längtan

De kryddiga dunsterna lockar. Timjan, salvia, koriander och citronmeliss. Humlorna surrar. Lavendel, lammöron, fänkål och åbrådd. Färgerna brinner. Solhatt, gräslök, blåklint och isop.

Jag längtar efter min örtagård.

Bild: lavendel.

*

Rösta på Rana

BH:n blommar

Det här var inte bra.

Jag håller ju på och gå ner i vikt. Det är en bra sak. Tolv kilo sen 1 december. Jag har tacksamt och förundrat noterat att det är på rätt ställen som Rana har försvunnit.

(Och så börjar vi tala om oss själva i tredje person - hyfsat psykigt. Men herre gud, nu talar jag om mig själv som "vi" - visserligen i första person, men i pluralis! Knappast bättre!!! Ursäkta mig, jag kommer från ämnet.)

Det är magen som ryker, tack så mycket, midjan som blir slankare, tack så mycket. Men just precis idag upptäcker jag det: BH:n är ta mig sjutton för stor. Det måste ha kommit över natten. Det här var inte bra.

Som tur är finns det bra användningsområden för urbantade BH:ar.

*

Rösta på Rana

Var är Runar när man behöver honom?

Tidigt imorse, medan jag och kidsen avnjöt dagens första latte och välling, knallade Rolle Rådjur och hans polare Murre Marodör in på tomten. De scannade illvilligt av trädgården efter grönsaker att sluka och rabatter att gå bärsärkagång i. Jag flög upp och bankade på rutan. Fåfänga, patetiska försök. De var tre meter ifrån mig, men lyfte inte ens på ögonbrynen. Jag kan svära på att de hånflinade åt mig. Och sen gav de mig fingret och satte tänderna i min vackra rödkål.

*

Rösta på Rana

Höstligt har det blivit

Jag vill hålla den kvar, sommaren. Solen som värmde, vinden som lekte. Surrabutt får visa det jag försöker säga. För övrigt vet väl alla vad jag talar om; det finns många som saknar sommaren mer än jag, som ändå är ganska kär i hösten.

För även om hösten med sitt rusk rycker allt närmare, finns det många ljuvligheter kvar än. Se bara på purpurrabatten, där sommarens senblommande damer visar sina vackra kjolar och hattar.

Bilder: oktoberaster framför anisisop, rödkål och röd rudbeckia.

*

Rösta på Rana

Ja, men när?

För ett halvår sen hade jag inte lust med nånting. Allting var tråkigt. Det enda jag ville, var att kunna njuta av våren, ljuset, trädgården, Mannen och våra ljuvliga små barn - men jag bara grinade. Jag hade så mycket att vara glad åt, men jag kände ingen glädje. Jag ska inte dra den där storyn igen; jag har gjort det ett par gånger på bloggen.

Men nu - det finns så mycket jag vill. Jag har fler projekt på gång än någonsin tidigare, men jag hinner ingenting. Jag vill måla mina tavlor, dra igång mitt företag, skriva, anlägga grusträdgård och fler rabatter, testa några syprojekt, fixa till hemma, leka med barnen och Mannen (på olika sätt). Och så jobbet, förstås, där jag trivs och skrattar och vill vara. Och huset och familjen och vännerna och föräldrakooperativ - jag hinner inte!

Men faktiskt, vilken skillnad. Då ville jag ingenting. Nu hinner jag ingenting, men vill allt. Det är en enorm skillnad, mina vänner.

*

Rösta på Rana

Ta dig i häcken

Men det var väl själva fan att man inte kan få bestämma över sin egen trädgård. Gubben Gran, grannen bredvid, förnekar sig aldrig. Legio är de gånger han har kommit med riktigt flippade kommentarer.

Vi har gemensam häck. Den älskar han mer än sin fru. Jämt håller han och på och putsar på sin sida av den - och det är fint; han får givetvis göra vad han vill på sin tomt. Häcken är tack och lov så hög att vi slipper se varandra, men ofta hör jag honom fnatta runt på sin sida. Och han hör oss leka med barnen, plaska med vatten och kanske dricka en folköl i skymningen - istället för att putsa på häcken. Rött skynke för honom.

Härom kvällen kände han väl att måttet var rågat. Jag låg på näsan i rabatten och Mannen var inne och la barnen. Gubben Gran ropade på Mannen.

Gubben Gran: Är du där, Mannen?

Jag: Nej, det är Rana.

Gubben Gran: Jaha, jag skulle behöva prata om häcken... Var har du Mannen då?

Jag: Han är inne med ungarna.

Gubben Gran (tvekar, ska han verkligen diskutera trädgårdsbestyr med en kvinna, bestämmer sig för trots allt göra det - för precioussss häckens skull): Eh, hur ser häcken ut på er sida..?

Jag: Grön och fin...

Här blir jag avbruten av att den långa, smala gubben kliver rätt igenom häcken (det blir den ju inte precis finare av) för att själv undersöka läget. Till saken hör tvivelsutan, oh yes, att purpurrabatten - min blålila juvel, min stolthet, det enda riktigt vackra i trädgården - ligger precis intill den famösa häcken. Bakom Gubben Grans smala gestalt hörs hans fru ropa "akta hennes fina rabatt". Och jag säger så kallt jag kan: "Du står på mina stockrosor."

Han tittar ner, flyttar sig ett myrsteg åt sidan. Inget "åh, förlåt", inget "ojdå", inget "vilken pajskalle jag är som kliver rätt genom häcken som ett annat smalt ufo och klampar ner denna ljuvliga rabatt bakifrån." Nejdå. Endast en blick utmed häcken, och så denna idiotkommentar: "Nä, man ska ju anlägga rabatter sådär nära häcken!" Nej, man ska ju inte det. Risken är tydligen rätt överhängande att det då kliver in smala gubbar genom häcken och mejar ner rabatten!

Och efter det upplåter han sin klagande stämma, så att orden faller som geggig gröt över trädgården: "Jag ser att häcken behöver klippas på er sida. Det blir ju svårt när rabatten ligger så nära... Jaha, är det säkert att du grejar det. Jaha. Jaha. (paus) Kan man lita på det? Så då klipper du häcken då?

Jag kan utan överdrift säga att hans prat är ett rött skynke för mig.

*samlar mig*

*byter ämne*

För ett tag sen visade jag närbilder på några vackra blomster i purpurrabatten.

Bild: Gurkört, frökapsar.

Österlens saltaste kex, Anna, kommenterade då: "Bedårande individer, vackert fångade i linsen! Egentligen väntar jag nu bara på helheten; hur de samsas och kommer överens. Kan man få en bild på det?"

Håll alltså härmed till godo:

Bild: Purpurrabattens högra ände med bl.a. iris, lammöron, berslin, stäppsalvia, oktoberaster och anisiop.

Bild: Cikoria, världens vackraste ogräs, som LindaLunda säger.

Bild: Kungsmynta och åbrådd.

Bild: Anisisop och kungsmynta.

Bild: Stäppsalvia.

Bild: Temynta (i bakgrunden anisisop).

Bild: Vit malört ('Silver queen') och rosenmalva.

Bild: Grekisk vädd och gråmalva.

*

Rösta på Rana

Fylleplantering

Det är min lediga kväll ikväll. Min. Lediga. Kväll. Efter ett glas vin med Mannen, lämnade jag honom med ett diskberg och två övertrötta barn. Jag gick ut i trädgården och föll på knä i purpurrabatten och hängav mig åt mina blålila vänner. Jag flyttade bland annat ett par Allium cyaneum, som stod och grät under en silvergrön matta av lammöron, som skamlöst bredde ut sig. (Jag köpte dem på en trädgårdsmarknad på Öland för ett par år sedan, av en kvinna som sa att de saknade svenskt namn. Inte förrän för en minut sen googlade jag på namnet och såg att det svenska namnet är blålök. Där ser man.)

I alla fall. Nu flyttade jag blålökarna från sin undanskymda plats till en mer lämplig. Jag placerade dem längst fram i den blåa änden av purpurrabatten, framför franska blåmunkar och bergslin som snällt håller sig på sin plats. Det är bara det att jag hade blandat ihop jordsäckarna. Jag upptäckte efteråt att jag hade planterat de små vippande blålöksplantorna direkt i gödsel. Inte planteringsjord. Gödsel.

Jag vill informera ej trädgårdsnördar om att man inte ska gödsla direkt på rötterna - än mindre plantera i gödsel. Då bränns rötterna och plantan säger god natt. Men vinet var gott.

Bild: Allium cyaneum, alltså blålök.

*

Rösta på Rana