Morgonstress

Efter en natt inklämd mellan två sparkande troll, känns det helt galet motigt att kliva upp halv sju, när mobilen sätter igång sin olidliga plingplongmusik. Vi kör lite snooze, och lite till, och lite till. Ljuvligt att få somna om.

Helt plötsligt är klockan Bara För Mycket, och Projekt Snurra Upp Ungar tar vid. Upp, upp! Jag rycker upp alla gardiner och öser på med ungarnas älsklingsmusik. Fort, fort på med kläderna! Lille Brottarn blir arg för att jag har tagit fram fel tröja, dumma mamma. Surrabutt klär jag på medan hon sover. Sen pallar jag raskt upp henne mellan mina knän och flätar henne. Trycker en tandborste i munnen på varje unge, gör vulgostarkt kaffe till mig, sveper. Flaxar med armarna och ropar och tror att de ska få på sig ytterkläderna snabbare av detta intelligenta beteende. Trycker på ungarna udda vantar. Svär en lång ramsa när skosnöret går av. Rusar till bilen och lurar ungarna att springa med. Trycker fast dem i bilstolarna och svär en ännu längre ramsa när Lille Brottarns bälte krånglar i flera minuter. Slänger bananer och mackor på folket i baksätet, vet att det kommer att ta minst en kvart att köra till förskolan. Tvingar mig att hålla trettio där man ska. Kommer fram just innan alla barnen är klara för dagens utflykt. Föser fram två till synes prydliga ungar precis i tid. Då skriker båda ungarna i en mun till fröknarna:

"Vi har stressat jättemycket..! Och... och... och vi fick äta frukost i bilen!!!"

Rösta på Rana

Mörkö

Solen lyste och hösten glödde. Jag är rätt orolig nu, för ingen tappade sin korv i brasan, vi körde inte på ett enda vildsvin och ingen unge ramlade i sjön.

Så vad ska hända nu..?

Rösta på Rana

Låter gott

Jag var inte med, men fick det nyss återberättat.

Vännen Krippe var och handlade mat med sina två söner. Låt mig på en gång berätta att Krippe är en Trevlig Man - väluppforstrad, lugn, artig, finkänslig. Korrekt, kan man säga. Hans yngste son är det inte. Vid köttdisken, bland massor av folk, upplåter den sjuåriga sonen sin oblyga stämma:

"Jag vill ha köttfärssås. Men gör din köttfärssås, inte farmors, för hennes smakar pullhår."

Innan Krippe - med lätt tappad haka, får vi förmoda - hann reagera, gick sonen vidare som om inget hade hänt.

Får jag nu bara ber er alla att inte berätta för Krippe vad pullhår är. Jag är tamigsjutton inte helt säker själv.

Bild: Vad kan denna rätt tänkas smaka? Ja, jag bryr mig inte; jag är redan vegetarian sen tidigare.

Rösta på Rana

Vi får dryga ut med banan

Lille Brottarn: Mamma, mamma! Jag har plockat fem vinbär!

Jag: Amen vad fint, hörru.

Lille Brottarn (förväntansfullt): Kan vi göra smoothies på dem nu?

Rösta på Rana

Träddrinkar

Jag gör drinkar åt familjen medan jag gör middag. Lille Brottarn blir överlycklig över isbitarna som "smakar is". Först hittar jag inte Mannen och Surrabutt (och då är trädgården inte stor), men deras fnitter ovanför mitt huvud avslöjar dem. Jag konstaterar att den där karln avgjort har en fäbless för trädklättring; nu har han plockat med sig dottern upp också. De får sina drinkar och fortsätter fnissa.

Bilder: Surrabutt och världens bästa pappa.

Rösta på Rana

Fjärilsflicka

Surrabutt hostade så illa där på småtimmarna, så jag höll henne hemma igår. Det var bara det att hon sen inte hostade på hela dan, att hon tvärtom var ett under av frisk pigghet.

Jag nobbade hennes idéer om att bygga en riktig lekpark i trädgården, men sa ja till boktillverkning, dans och utklädnad. Men gårdagens största lycka var en nässelfjäril som flickebarnet hittade inne.

Sen åkte vi och hämtade Lille Brottarn på förskolan, hon i krigsmålning och likadan sjal som jag. Eftersom Mannen jobbade sent, lät jag middagsrutinerna balla ur. Jag och ungarna åt plättar och smoothies på en gräsmatta mellan höghus och betong, i närheten av förskolan. Folk tittade och vi tittade tillbaka. Jag kände mig som en slarvig men bra mamma.

Här är fjärilsflickan:

Bild: Nässelfjäril och lycklig flicka.

Rösta på Rana

BVC

På treårskontroll med Lille Brottarn. Han fick visa att han kunde säga ord som "bil" och "flagga" samt rita en teckning.

BVC-tanten: Men oj oj oj, här har du ju skrivit bokstäver.

Lille Brottarn (stött): Det är inte bokstäver!

BVC-tanten: Men du har ju skrivit A och H och M och E..?

Lille Brottarn (börjar bli förbannad): Det är inte bokstäver! Det är bara leksaksbokstäver ju!

Självklart. Att hon inte såg det, dumma hon. För att trösta oss efter mötet med denna totala brist på förståelse, samt för att fira att vi hittade en liten död fisk i akvariet i väntrummet, går vi på fik. Surrabutt hänger med. Jag beställer (surprise) en galet stor latte till mig och saft och kakor till kidsen. Vi konverserar.

Surrabutt: Varför frågade BVC-tanten vad vi hade för bil?

Jag: Hon ville ju få igång Lille Brottarn att prata.

Surrabutt: Hm. Det var ändå underligt.

Jag: Hur smakar kakorna? Vet ni vad de heter, de som ni valde?

Surrabutt: Ja, min hette musgrotta.

Jag: Eh, eller om det var hallongrotta. Lille Brottarn, din heter ju mazarin.

Lille Brottarn: Jaha! Det var roligt att höra.

*

Som sagt. Vi konverserar och har det bra.

Bild: Musgrotta.

Rösta på Rana

Lattetårar

Låt oss betrakta den här kvinnan utifrån:

Rätt sliten ser hon allt ut. Inget spår av nån törnrosasömn, precis. Otvättat hår, för tillfället gömt under en sjal. Osminkad. Blek under den kvardröjande solbrännan. Urtvättad sommarklänning som borde gå till Myrorna. Och inget leende får man. Hon står i köket och gör i ordning en latte. Mollbergs blandning, hett vatten, pressobryggare. Nyöppnad mjölk. Två delar kaffe, en del mjölk, glaset är husets största. Nånting som liknar lystnad glimtar till i hennes ögon. Men vad nu? Hon tar en klunk - men sväljer inte, utan stirrar ner i glaset. Sen spottar hon ut klunken- tillbaks i glaset. Fräscht.

Är det klumpar i latten; var glaset inte diskat? tänker hon.

Hon diskar ur glaset och bryggaren, slänger ner fyra nya rågade skopor Mollbergs i presson, sätter på vattenkokaren med en liten snärt med långfingret. Moget. Gör om samma procedur, precis hela, men den här gången spottar hon i diskhon istället.

Men vad ända in i helvetes jävla fan? tänker hon.

Hon inser äntligen att det måste vara mjölken som är dålig, trots att den är nyöppnad. Hon diskar presson och tar fram ett nytt glas. Sliter åt sig kaffepaketet och börja skopa upp kaffe för tredje gången. Det är bara det att hon står och skopar pulver direkt i glaset. Nå, det är ju bara att hälla över. Men när hon inser att det är det odiskade glaset hon har öst kaffepulver i - lutar hon ansiktet i händerna och faller i hejdlös gråt.

Vi kan således konstatera att människan inte är helt i form.

Rösta på Rana

Lördagkväll

Lille Brottarn slocknar till Bolibompa, men Surrabutt luktar på korken.

Rösta på Rana

Halva mackor är för töntar

Gång på gång tar Surrabutt ha en hel macka till frukost. Hon äter aldrig upp hela, men vägrar sätta tänderna i en halv. Hon blir förolämpad och ledsen när jag lovar att hon ska få så många halvor hon vill. I morse spände jag ögonen i henne och höll upp hennes övergivna macka med lite bitmärken i kanten.

Jag: Kolla här nu då. Du äter ju inte upp. Imorgon får du en halv macka, punkt slut.

Surrabutt (äckligt klarsynt, med värsta näbbgäddatonfallet samt sjungande): Det kommer du inte att komma ihåg, nänänä-nänänäää.

Jag (välfunnet): Mäh!!

Rösta på Rana

Mor äter sushi

"Ja tack, vi tar pinnar för vi har inte bråttom!" säger hon högt till servitrisen på sushibaren.

"Det här är femte gången jag äter sushi..." anförtror hon mig strax senare.

"Du, man kanske inte skulle ha tagit isär pinnarna..?" säger hon tveksamt, när hon för sextonde gången tappar riset i sojan.

Sen sitter jag och tittar på min mor medan hon äter sushi med sked. Jag känner stor ömhet. Okej, jag kanske flinar lite också. Men bara pyttelite.

Bild: Sushi med pinnar, inte sked.

Rösta på Rana

Vitlök

Lille Brottarn hjälper mig att laga middag. Naturligtvis måste allt, precis allt, provsmakas. Han berättar att gräddfilen smakar "nästan filmjölk", att paprikan är "nästan god" och att saltet är "ganska salt".

Jag lämnar köket för att hämta nåt. När jag fem sekunder senare återkommer, möts jag av hans lilla grimaserande ansikte. Han håller fram vitlöken åt mig, full av små bitmärken. Och han slår fast:

"Den konstiga grejen var lite stark för mig, mamma."

Bild: Vitlöksklyfta med brottarmärken.

Rösta på Rana

Bröllopsdag

Vi befann oss vid mjölkdisken, Surrabutt och jag, när messet från svärmor kom:

"Grattis på er tioåriga bröllopsdag "

Shit, det hade jag helt glömt bort. (Snabb blick i varuvagnen. Japp. Det vore en välgärning att byta ut blodpuddingen.) Mannen hade också glömt bort bröllopsdagen och blev snäll som ett lamm (passande nog) och rörande tacksam för lammfärsbiffar, färskpotatis, gräddsås, lingonsylt och yoghurtguck med mynta.

Och här är han, Mannen som förkroppsligar uttrycket "hungrig är lika med förbannad och mätt är lika med glad".

Bild: mätt man.

Rösta på Rana

Giraffmat

Surrabutt:

"Titta, jag har ritat en giraff som äter en fisk. Men man ser bara stjärten på den. Mamma, visste inte du att jag kunde rita en fiskstjärt som tittade ut från den giraffens mun? Blev du förvånad nu?"

Det blev jag helt klart.

Bild: Giraff som käkar fisk, vad annars.

Rösta på Rana

Vulgokristen

Vännen Hansolo är på besök. Vi talar om semesterplaner och om Jesus.

Jag: Och så ska vi hälsa på Zäta, en bloggkompis. Hon är så himla härlig: vulgokristen men helt frispråkig.

Hansolo: "Men?"

Jag: Haha, jag vet, jag har en issue med troende. Men det är ju för att jag är avundsjuk på dem.

Hansolo: Så du menar att det är konstigt om kristna är frispråkiga..?

Jag: Njaä...

Hansolo (obarmhärtig): Och om icke-troende inte är det?

Jag: Njaä...

Hansolo: På vilket sätt är hon vulgokristen då?

Jag (letar bevis för denna tes): De ber till och med aftonbön!

Hansolo (med höjda ögonbryn): Nähä? Det menar du inte?

Mannen: Hehehe.

Hansolo: Det gjorde jag med när jag växte upp.

Mannen: Hehe. Jag med.

Jag: Är det sant..?

Hansolo: På vilket sätt är det märkligt att kristna ber till gud, menar du?

Jag (griper halmstrån): Men alltså, aftonbön!

Hansolo: Ärligt talat, Rana. En troende som ber till gud! Det var verkligen vulgokristet.

Jaja. Till denna genompuckade dialog blev han i alla fall serverad lamm med vitlök och salvia från egen täppa och därefter en mangosmoothie med pepparmynta och whiskey. Vi säger att det får vara kompensation nog.

Och till Zäta säger jag bara: Hej gullet, om en vecka har ni oss där. Nu är det för sent att ta tillbaka inbjudan.

Rösta på Rana

Vinindränkt samtal om kärlek

Jag står bara inte ut med tanken att ställa mig vid den där dumma spisen igen. Vi köper pizza och sänker kraven. Jag dricker ett stort glas rödvin och ramlar därför in i denna sentimentala dialog med fyraåriga dottern.

Jag: Gud vad mycket jag älskar dig, förstår du det.

Surrabutt: Ja.

Jag: Vad du än hittar på, vad du än säger till mig - så älskar jag dig. Om du säger att jag är knäpp, att jag är dum i huvudet...

Surrabutt: Jag kommer aldrig att säga så till dig.

Jag: Hehe, det kommer du nog att göra när du blir... tretton år. Inte för att jag sa det till min mamma när jag var tretton; jag var alltid så duktig.

Surrabutt: Det låter jobbigt för dig.

Jag (gapskrattar): Precis, alldeles riktigt. Så var inte för duktig.

Surrabutt: Näerå.

Jag: Vad du än hittar på - kom ihåg det - så älskar jag dig.

Surrabutt: Mamma, den här pizzan smakar pizza.

Rösta på Rana

Smoothie

Jag talade med en god vän om mat; om vad vi var bra på, vad vi hade för paradrätter. Jag erkände att jag inte kunde göra paj och stek och såser, men att jag däremot var en överdängare på vackra, supergoda sallader och mumsiga smoothies. Då garvade han han rått och tyckte jag var som Cher i Mermaids, som inte kunde laga mat utan födde upp sina ungar på avancerade snittar. Jag valde att ta det som en komplimang.

Och inte klagade ungarna på mellanmålet, när vi hade picknick i trädgården nyss och sörplade i oss det här.

Bilder: Barnvänliga hallonsmoothies utan sprit samt en liten brottare.

Rösta på Rana

Skansen

Djuren på Skansen måtte ha det bra. Man ser aldrig till dem.

Hela dagen har vi varit där. Glass och skrubbsår och trötta små ben och fågelbajs och sol och turister och varför-frågor som aldrig tar slut.

Men inga djur. Ingen iller, ingen djärv, inga vargar, inga lodjur, ingen utter, inga vildsvin, inga rävar, inga ugglor. Djuren sitter i skogen i sina gigantiska inhägnader och chillar och bryr sig föga om nyfikna barn och skikande amerikaner. Nå, good for them, djuren alltså. Men varför inte helt sonika släppa ut dem i skogen på en gång? (Det är förstås det de har gjort.)

När jag tankar över dagens två hundra bilder till datorn, blir det tydligt: det var en skön dag på djurparken - nästan helt utan djur. (Jag ber om ursäkt för pågågelbilden, olycksfall i arbetet.)

Bilder: På tunnelbanan in, Gräsmattebus, Liten stennymf, Glassätning, Bilfärd, Påfågelkille, Sightseeing-tåg med puss, På tunnelbanan hem.

Notera bildsvitens eleganta ihopknytning.

Rösta på Rana

Vad är fel?

Det är nåt fel på den här bilden, men vad? Nej, det är inte glassen fullproppad med färgämnen och syntetiska godsaker. Nej, det är inte resterna av nagellack på lilla pojkhanden. Det är nåt fel den här bilden. Om jag bara kunde komma på vad.

Bild: Det ska börjas i tid?

Rösta på Rana

Midsommar i Uppsala

Tack herr och fru Kronvall! Det må ha regnat ute, men när man umgås med er skiner solen.

-

Bild: Lille Brottarn bakom en såpbubbla.

-

Bild: Surrabutt är midsommarflicka. Karin har bundit kransen.

-

Bild: barngrogg, pappagrogg och mammagrogg.

-

Bild: Jättelök, Botaniska trädgården.

*

Rösta på Rana