Bilder: Delar av purpurrabatten och örtagården.
Rösta på Rana
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vem skriver?
- RANA
- Sweden
- - hon med blicken, oron, tilltron. Omkring henne finns barnen: två små mjuka trasselsudd. Det är Surrabutt och Lille Brottarn. Och så livet och smärtan och lusten.
Lille Brottarn och Surrabutt
Veckans skiss
Slut mina ögon, blyertsskiss.
Besök Ranas galleri
Kyss mig mer.
Madonna med knyte.
I en ängel.
Freja dansar.
Jag beskyddar dig.
Besök Annalunda Ting
Ungarna
Personligt valspråk
.JPG)
Ungarna
En i magen och en ovanpå
Omslagsflicka
Personlig bön
17 kommentarer:
Synd på så rara ärtor skulle min mormor sagt. Men jag ser inga ärtor, synd ändå.
Jag förstår det! Men du kommer ju att anlägga en ny och ännu finare örtagård, eller hur!
Jag förstår det gumman. Du får gärna skänka alla plantor till mig så ska jag förvalta dem väl;)
Tack så mycket för senast! Det var som guld att få komma till er en stund.
Stor kram.
/Lina
Flaggan i topp. Basilika mfl. finns på burk :-)
/Niklas
Å så vackert, jag förstår! Spara lite torkade om de finns kvar nu, det är alltid bra att ha lite doftminnen - inte bara i huvudet. Tänk sen när du får anlägga en ny, å så härligt! Kram!
Du får nya blommor, tids nog. Känns klämkäckt att säga, men det är det första jag tänker när jag läser.
Tyckte om skissen med damen i profil förresten.
Kram från en muffmakerska på gränsen till nervsammanbrott, därav oförnyad inbjudan till fika...
Ja hugaligen vad hemskt. Som du jobbat för att få allt det där vackra, i rätt färger också.
Nu kommer någon annan få gå där och njuta, och gnabbas med Gubben Gran.
Du är varmt välkommen till min trädgård i sommar. Här finns inte så mycket blommor, mest gräs, men det kanske vi kan ändra på tillsammans. Om du gräver så handlar jag ;-))
Du är förresten välkommen när du vill, inte bara på sommaren.
Jag hade precis hittat till din blogg. Och så skrev du skilsmässa. Och då blev det lite sorgligt, tänkte att nu lägger du nog ner bloggen. Men jag har dig bland min minneslista. Och ibland måste jag gå in på din blogg och se så du mår bra =)
Kram!
När vi irrar omkring och letar. Letar efter vad vet vi inte riktigt. Men vissa saker vet vi. En är att vi ska ha en stor trädgård. Då, när jag tänker på det, tänker jag på dig. Det är inte tänkt som någon tröst eller så mer som en fantasi. Då tänker jag att du plöjer ner en del av din trädgårdskärlek i vår jord. Att du med självklarhet, utan att fråga, dräper de gula blommorna som smygit sig in bland de blåa och rosa. Att du har en egen hörna med växter som i väntan på en annan tid då egen trädgård kanske blir verklig igen, får växa och tas omhand av dig. Men, ja. Det är min fantasi.
Sitter i liknande sits...separerat...huset ska säljas till våren...jag kommer oxå sakna alla örter jag plnterat,mitt pilstaket och allt annat...man får väl bara hoppas att nån annan kommer älska och värna om livet i trädgården...som man själv gjort...
Vackra bilder.
Hoppas du kommer att hitta en ny trädgård som är ännu vackrare! Och hittar du inte en, är jag säker på att du gör en.
/F
Goa snutteluttan!
"Tao min hand..."
Du vet att du kan komma och hämta hur mycket blomster du vill här... och några av dina blomster växer ju vidare här...
Hjärtekram
PS: Plingelinga!!!
Jag veeet! Själv sitter jag här och är bitter över mina pioner jag varit tvungen att lämna... Har planterat dem, vårdat dem ömt i fyra år och när de äntligen börjar blomma ordentligt då är det dags att FLYTTA! Säger som sonen "dumma bajskorv"! Ha,ha, undrar hur man är funtad egentligen och grämer sig över några blomstackare när det finns så mycket annat att va förbannad för och sakna... enkelheten på landet, skogen runt knuten och sjön med sandstrand... nu sitter man här i en lägenhet med utsikt över... andra lägenheter! Men samtidigt en lättnad (och stolthet att man vågade ta steget) över att ha lämnat ett förhållande som inte var bra.
Jag tror på pioner, och för den delen örtagårdar, i en annan framtid. En framtid som jag delar med mitt allt; min son som alltid kommer att finnas vid min sida och göra mej stark.
En fördel finns det i alla fall med att odla på balkong, man slipper de j-vla RÅDJUREN!
Styrkekramar
/Ida
ps. nä jag har fortfarande ingen blogg =) ds.
Ja, trädgården. Förstår att den kommer bli saknad. Det är ungefär det enda jag saknar med att inte ha hus.
Men, glömde, det kommer fler trädgårdar här i livet!! Kram
Jag förstår att du kommer att sakna den...men det kommer säkert en tid när du kan göra en ny rabatt. Och jag läste att du hade plantor förvaltade hos Annie. Alltid bra att dela med sig av sina växter som av olika anledningar försvinner.
Ha det gott.Kram
Jag förstår att du kommer att sakna den...men det kommer säkert en tid när du kan göra en ny rabatt. Och jag läste att du hade plantor förvaltade hos Annie. Alltid bra att dela med sig av sina växter som av olika anledningar försvinner.
Ha det gott.Kram
Skicka en kommentar