08 november 2009
Lister from hell
Man köper ett hus. Man totalrenoverar det. Man mister förståndet härav, men det hör inte hit. Man har bara ett par lister kvar att sätta upp, ett par dörrfoder att måla, ett par andra småprojekt att fixa. Man flyttar in. Man får små barn. De där listerna ska man ta sen - sen när barnen somnat, sen när orken kommer, sen när man får tid. "Sen" kommer inte. Åren går. Man står plötsligt inför det faktum att huset ska säljas. Man måste göra det fint för en visning. Man börjar sätta upp lister och måla dörrfoder och ta tag i småprojekten - i ett hus där man snart inte ska bo. Arbetet känns inte jättelustfyllt.
Det här är så typiskt. Mer än typiskt. Det är så här man gör. Varför? Det är så idiotiskt.
Rösta på Rana
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
Lilla goa gumman...kommer du?
Snyft...det där låter inget vidare. Hur ska man tycka att det är skoj att spika upp listerna då?
UIbland är livets väg lite krokig :O(
Kram på dig
Snyft...det där låter inget vidare. Hur ska man tycka att det är skoj att spika upp listerna då?
UIbland är livets väg lite krokig :O(
Kram på dig
Jag ska sätta upp mina lister direkt! Inte för att jag ska skilja mig, har ju redan gjort det. Bara för att slippa det om tio år när tonåringarna flyttar och jag ska göra samma sak.
(och med detta tänkte jag bara säga att det är för tråkigt och att jag tänker på dig)
Där fick jag en liten tankeställare! Man vet ju inte vad livet har för planer.
Kram på dig!
Jag sätter numera alltid upp listerna direkt. Jag vill kunna njuta av det fina innan livet förändrar sig, vilket det alltid gör av olika anledningar.
Många styrkekramar till dig!
Jag som har levt nio år i ett renoveringsprojekt vet att lister aldrig sätts upp innan man kontaktat mäklaren. Men i ett av rummen som vi gjorde om där åkte listerna upp direkt när vi var klara - för att kunna njuta av det medan vi bodde där! Härligt!
Men i resten av huset hade vi lister som sattes upp bara några dagar innan vi hade visning... Men bra och fint var det när vi flyttade därifrån. :/
Usch, jag förstår list-olusten.
Själv har jag kanske en smått ovanlig man, som absolut inte kan tänka sig att gå vidare till nästa rum förrän listerna är satta. Det kan å andra sidan OCKSÅ vara frustrerande.
Jag skeppar över en container full med styrkekramar. De är tunga, så pass på.
Ja varför..? Tror att dom flesta av oss har en massa små plock ogjorda i våra hus. Att det alltid blir så... livet rullar på...tills en dag. Är det någon som vet? Jag undrar...
Hade jag haft mer tid skulle jag satt mig på tåget och kommit och spikat list med dig!
hjärtekramen!
F
Ja. Så jävla dumt. Listerna, liksom. En sätta-upp-lister-också-mitt-i-alltihopa-kram kommer här från mig.
Vi har just målat om i hallarna härhemma. Bara listerna kvar. Tror vi ska lägga på ett kol...
Hallå där, läget? Ja detta inlägg var ju listigt värre (ho ho ho). Men du har väl redan listat ut att jag gillar ordvitsar...(nä nu får jag sluta :-)
Ha en kväll.
/N
Men så trist:
KRam Lallis
Ja du, Rana!
Precis detta har jag själv varit med om, och det är inte direkt lustfyllt, precis som du säger.
Men det mest irriterande av alltihop är att konstatera hur fint det blev när de där jäkla listerna kom på plats, hur mycket de faktiskt gjorde för utseendet.
jag hann vara mallig i ungefär en halvtimme innan jag insåg att när jag stängde ytterdörren skulle jag aldrig mer gå in dit igen.
Mycket skumt.
Visst lyfter jag upp dig ytterligare med min uppmuntrande kommentar? ;)
Kram på dig!
Fy vad trist. Vi gjorde liknande med stugan när vi sålde den för ett år sedan. Målade om och piffade, kändes jättekonstigt att sälja sen. Även om det var av en annan anledning än er försäljning. Tänker på dig och familjen. Kram kram från Annette
Tack!
Jag försökte förklara precis detta för honom, så sent som i förra veckan. Nu mailar jag honom en länk till ditt inlägg.
STORA KRAMEN:
Annette
Eller man hatar den fula bruna panelen och den aprikosa strukturtapeten i åtta år, sen fixar man det till visningen.
Jag är rädd att det kan bli samma sak med detta hus...
Ja, dumt men mänskligt. Att inte hinna. Men samtidigt så konstigt, att vi gör så fint för andra men inte för oss själva.
Skicka en kommentar