Lille Brottarn är ett under av snorig ljuvlighet. Hjulbent kavar han omkring och grejar och mojar. Han hittar saker som för det otränade ögat ser ut som dammtussar. Dessa måste undersökas ingående - givetvis oralt. Han hittar perfekta gömställen för saker som vill försvinna. Han piper över sina nakna fötter. Ja, vadå..? Bara för att han själv precis drog av strumporna - det har väl för fan inte med saken att göra? Han lullar omkring runt mina ben och snorar ner mig med sin barnsliga kärlek. Mer, tack.
29 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Tack för din fina kommentar i min gästbok!
Nej, hahaha, jag är inte så himla gullig, men jag tränar på det! :)
Ha en fin dag!
/Karin
Instämmer Rana! Mer tack! är just vad jag vill tillägga. Det här är poesi.
Skicka en kommentar