28 augusti 2008

Saknad - inte saknad

När jag går till jobbet på morgonen, händer det att jag lämnar en förbannad Liten Brottare och en ledsen Surrabutt på tröskeln. Lille Brottarn står i pyjamas och stövlar (som han har tagit på sig själv) och skriker att han ska "åsså fölla meee, jaa gå uuut". Och Surrabutt ropar efter mig att hon vill också vara trettiofem år och jobba på mitt jobb. Tårarna sprutar medan hon säger "Jag vill vara vuxen nuuuuu, jag vill vara med dig, varför får jag inte vara med dig..?"

Men ibland blir man förvånad. Igår stod två små troll på stolar innanför köksfönstret och jag stod utanför och vinkade och blåste slängkyssar åt dem. Än hade jag inte bråttom till bussen, så jag vinkade ett varv till. Men plötsligt blev de otåliga, och jag hörde deras rop genom föntret.

Surrabutt: Men mamma - gå! (börjar vråla) Gåååååå!

Lille Brottarn (tittat på sin storasyster och ser hur det ska göras): Gåååååå!

Och jag gick till bussen och tänkte att det är ju bra att de inte gråter efter mamma...

*

Rösta på Rana

18 kommentarer:

Linda Lunda sa...

Hmm... ja du... vad hade de i kikaren? Bus på g?
Linda

Kajsa sa...

Kanske sade de "Sluta dra ut på separationen, mamma! Annars kanske vi blir ledsna idag också, och det har vi ingen lust med!"

Anonym sa...

Snopet för en mamma men ändå skönt! Och visst är det skönt att få smitta iväg ensam?

Willewira sa...

Det där tvärvändningarna, som endast barn kan göra, har jag funderat mycket över.
Ena sekunden glad. Andra sekunden krokodiltårar.
Ena dagen är maten såååå god. Andra dagen är samma mat skitäcklig!!

En gammal kärring som jag (känns så ibland) hänger inte med...

Men glada miner är ju bäst så de sekunden brukar jag spara på länge.

Kram på dig vännen!! Ha en bra dag på jobbet!!

Willewira

Willewira sa...

Om du undrar över bokstavsbortfall, etc... få är förklaringen att tangentbordet har börjat få eget liv. Får vara glad så länge det inte går sin väg...

Kram igen!

Willewira sa...

Ja du ser ju... Så blir få. De blir det. Den blir de...

Men du har ju fantasi så du kan säkert förstå vad jag skriver ...llere hru??? ;)

Annie - Annalunda sa...

Willewira är ju kul! *skrattar* Såklart att de alltid saknar sin söta lilla goa snuttemamma... men viist är det så att det är lite svårt att gå... Hälsa grodmannen och tacka för trevligt samtal och go hälsning på Annalunda. Stormogulen tyckte att det var en kanonidé att stanna på vägen till Norrland...så nu har jag varit och köpt present! :)

Idag målar jag...och bloggar förstås! Pusspuss

Emma Clara sa...

är inte förvånad över allla utmärkelser du får...du är otroligt duktig på att formulera dig i text!!!!! jag skrattar ofta hos dig och dina barnbrättelser.......

Vit Spets sa...

Grattis till alla utmärkelser & tack för kommentaren hos mig... Barnen inser att mamma kommer strax hem, då kan vi busa!!!
Ha det
//Siv

Anonym sa...

Undrar vilket som är värst? För föräldern alltså. Man vill ju att som ska sakna en men samtidigt vill man inte att dom ska vara ledsna. Jag fasar just nu inför just detta faktum, att lämna min trollunge och gå till jobbet. Jag kommer frysa fast på tröskeln och inte komma iväg...

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Jag tycker att du är värd alla dom där utmärkelsena flera gånger om. Det blir liksom ett litet gift att spana in på din blogg. Du ger energi med ditt sätt att sätta ord på skärmen. Ha det gott å Kram C

Anonym sa...

Visst är det konstigt med barn, aldrig kan man göra dem nöjda. Minröjare måste vara enkelt jämfört med att vara förälder. Dom har ju verktyg för att hitta minorna och verktyg för att göra så de inte smäller av. Vi föräldrar får hela tiden improvisera i föräldraskapets minland.

Ulrika - foto - Jonasson sa...

Åh det där minns man..då det vände till att mamma-kan-gå-det-gör-ingeting. Det var nästan värre det än då storprinsen grät som en stucken gris då jag lämnade honom på dagis..! Hm..Man blir aldrig klok på mammanerverna ;)

Kram

Anonym sa...

Haha, hur man än gör så gör min i alla fall inte rätt. Knasisar!

Sköt om dig gumman.

Kram BK

ESMERALDAS HJERTE sa...

Vennen...Lurer viiiirkelig på hva det skal bli av Surrabutt....Fantastiiisk den historien litt lenger ned her-når det går opp for deg hvorfor hun flytter seg ut mot kanten av sengen.....OjOJOJOJOj.......Det livet altså; sååå vakkert og fantastisk og rart og uforståelig.....Tusen takk for at du deler sånne øyeblikk med meg; de varmer, hjertet hopper over et slag og jeg kjenner at jeg leeeeeeeeeeeeeeeveeeeeeeeeeeer....

Du er rett og slett VAKKER....Takk for at du deler det også; som vi sier på norsk: Så vakker er du-og så vakkert er det du beskriver at det "TYTER" ut av skjermen min, ned på tastaturet og inn i hjertet....

Arga Mamman sa...

Hej min vän! Tja, vad ska man säga...? Barn är väl för härliga. Det finns alltid någon orsak att locka fram tårar eller ilska, inte sant? Hur man än vrider och vänder sig så hittar det små liven något att vråla ut sin frustration över... Fast visst är det ju att föredra framför tårar vid avskedet! Ha det gott! Kraaam!!

Kajsa sa...

Bra.. antar jag. Men jag fattar hur dubbelt det är. Lydia är så mammig just nu så jag håller på att gå i bitar. Men samtidigt, hur skulle det kännas om det var tvärt om? Inte så bra.

Maria sa...

Kanske lite snopet, men bra om de inte är ledsna när man går...