Vad annars?

Surrabutt (står på vågen): Vad väger jag?

Jag: Du väger sjutton och ett halvt kilo.

Surrabutt (börjar gråta): Men jag vill inte vä-häga huttonåckethalvt kilo..!

Jag: Men älskling, varför inte då?

Surrabutt: Det ta-har ju så lång tid att säga..!

*

Rösta på Rana

Grattis Surrabutt

Vår lilla solstråle. Vår mjuka, smeksamma, kloka, känsliga, fina lilla flicka. Alldeles nyss kom hon till oss.

Idag fyller hon fyra år.

*

Rösta på Rana

Hur man vaknar till på väg till jobbet

Nja, det här var lite mer dramatik än jag hade bett om, faktiskt.

Imorse satt jag på bussen på väg till jobbet, djupt och skönt försjunken i en bok. (Varje morgon på E4:ans raksträcka får jag en lyxig kvart med en älsklingsbok. Jag lovar att jag uppskattar det.) Jag såg inte lastbilen som gled upp och intill bussen. Plöstsligt sa det bara pang och krasch och kras. Bussen hade blivit rammad av lastbilen. Spegeln och några fönster gick åt - ingen gjorde sig illa. Busschauffören körde åt sidan och började gaffla med den polska lastbilsschauffören, som också hade stannat. Knaster i högtalaren: "Vi ventar på trafick-ledningen, för jak kan inte pratta polska så bra. Och snart kåmer en buss och plockar er." (Plockar oss?) Och det gjorde det faktiskt, en proppfull en. Omskakade klev vi av krockbussen och på den andra. Busschauffören kom springande efter oss: "Jag bihöver ett vittne, vem kan vittna åt mig??" Han viftade med penna och papper. En gammal dam erbjöd sig att vittna. Det var bara det att hon inte hade suttit på den krockade bussen.

Men jag vaknade till i alla fall.

*

Rösta på Rana

"Det är till dig, mamma"

Igår kom Surrabutt hem med ett halsband till mig - färgglada plastkulor uppträdda på vit resår. Hon hade gjort det själv på förskolan. Jag har längtat efter det här, åh, det har jag. Jag får ofta presenter av barnen - teckningar förstås, små stenar, pinnar, snören. Men ett halsband är ett halsband är ett halsband. Och hennes ord var också en gåva:

"Jag gjorde det här halsbandet till dig för att du skulle bli glad. Du får det för att du är så varm."

*

Rösta på Rana

Nattstök

Lille Brottarn - vilken lirare. I natt vaknade han klockan två. Han brukar ofta vakna på nätterna, säga "välling", få vällning, somna om. Så icke i natt. Från barnkammaren hördes hans arga rop:

"Inte haaaa välling, inte sooova, nääää, vill inte deeeet."

De är i alla fall tydliga, de små liven. Projekt Omsövning tog vid. Ny blöja, trugande av välling, sjunga, trösta, klappa. Respons: "Inte soooova!" För att han inte skulle väcka storasyster och för att jag inte skulle bryta ryggen av mig när jag hängde över hans spjälsäng, tog jag med den lilla sprattlande ungen till vår säng. Ett klättrande och kravlande och bråkande och skuffande utan dess like tog vid. Han heter inte Lille Brottarn utan anledning. Flera gånger högg han tag runt mina kinder med sina små grabbnävar och tryckte näsan mot min och utbrast "heeeej mamma - mamma vaken?" Och jag låtsades snarka och Var Bara Så Tråkig. I omgångar tog jag och Mannen ut honom och försökte få fason på honom. Vid fem somnade han. En timme senare ringde klockan och jag släpade mig ut till kaffebryggaren. Det kändes nästan som på den gamla goda tiden, då svarta ringar under ögonen var mitt ständiga och enda smycke. Det var nästan lite roligt att vara uppe och stöka med honom, precis som förr i tiden.

*

Rösta på Rana

Var är Runar när man behöver honom?

Tidigt imorse, medan jag och kidsen avnjöt dagens första latte och välling, knallade Rolle Rådjur och hans polare Murre Marodör in på tomten. De scannade illvilligt av trädgården efter grönsaker att sluka och rabatter att gå bärsärkagång i. Jag flög upp och bankade på rutan. Fåfänga, patetiska försök. De var tre meter ifrån mig, men lyfte inte ens på ögonbrynen. Jag kan svära på att de hånflinade åt mig. Och sen gav de mig fingret och satte tänderna i min vackra rödkål.

*

Rösta på Rana

Glittertavla finner sin ägarinna

Mitt varmaste tack för era kommentarer om mitt alldeles nyfödda webgalleri. De fina komplimangerna gömmer jag nära hjärtat, att ta fram under dagar då självförtroendet leker kurragömma. Alla tips och synpunkter suger jag vetgirigt i mig. Tack alla!

Nu har jag dragit en vinnare bland de som kommenterade. Vinnaren blev Maria med Marias betraktelser, som kommer att få en valfri glittertavla på posten. Hon är en relativt ny bekantskap för mig, men jag är glad att jag har hittat henne. Kika gärna in på hennes blogg; där samsas humoristiska och klarsynta betraktelser med smärtsamma mentala raviner. Hög igenkänningsfaktor för många av oss!

Bild: "Blomma" - de andra glittertavlorna kan beskådas i galleriet.

*

Rösta på Rana

Premiär

Äntligen. Äntligen. Äntligen.

Mina damer och herrar, får jag presentera:

Ranas horisont – galleriet

Äntligen har jag fått till en hemsida som jag nu är ganska stolt över. Rana goes business liksom. Kom och titta och säg vad ni tycker. För att fira att jag nu sjösätter mitt webbgalleri, kommer jag att lotta ut en tavla. Alla som kommer med tankar och åsikter om galleriet deltar. Tävlingen pågår till lördag natt. Vinnaren får välja en glittertavla.

Jag är så glad.

Nederst: "Yin och Yang", en av sex glittertavlor. Titta närmare på dem i galleriet.

*

Rösta på Rana

Jobbet och brorsan

Inte nog med att jag för första gången jobbar på ett normalt ställe där det finns rutiner och ramar, där beslut fattas på vettiga grunder, där folk är hjälpsamma och roliga och där bussförbindelserna till hemmet är gudabenådade. Inte nog med det, alltså. Om ett par månader (när han är klar med pappaledighet nr 2) kommer min bror att börja jobba i byggnaden bredvid. Det finns ganska många hus i Stockholm, men just intill kommer jag att ha min underbara, jättecoola lillebror. Jag tänker "lunchdejt". Jag tänker "ofta".

Den enda nackdelen med jobbet är att jag inte gör ett dyft av det jag är en utbildad stjärna på - att analysera språk, nämlingen. Nej, det är administration och fix och trix för hela slanten. Men jag trivs så bra ändå; jag har ett jobb där jag skrattar om dagarna. Och snart har jag brorsan i huset bredvid. Det här jobbet blir bara bättre och bättre.

*

Rösta på Rana

Höstligt har det blivit

Jag vill hålla den kvar, sommaren. Solen som värmde, vinden som lekte. Surrabutt får visa det jag försöker säga. För övrigt vet väl alla vad jag talar om; det finns många som saknar sommaren mer än jag, som ändå är ganska kär i hösten.

För även om hösten med sitt rusk rycker allt närmare, finns det många ljuvligheter kvar än. Se bara på purpurrabatten, där sommarens senblommande damer visar sina vackra kjolar och hattar.

Bilder: oktoberaster framför anisisop, rödkål och röd rudbeckia.

*

Rösta på Rana

Ord av kärlek

Lille Brottarn lindar sina små armar om min nacke. Han borrar in näsan i min hals och kramas hårt. Jag snusar i hans hår och fyller lungorna med hans ljuvliga doft. "Jag älskar dig" viskar jag mot hans hjässa. Och han vänder sitt lilla ansikte mot mig, ler mjukt och svarar tillgivet: "Ja äl-kar rådjur."

*

Rösta på Rana

Tre vinnare

Tack alla som har deltagit i lottningen. Jag har nu dragit tre vinnare.

Myspaketet, med ett par virkade tofflor, Weleda badolja "Wildroses" och en pocketbok för hösten, går till Mari med bloggen Hjärtat Mitt. Grattis till en änglaflicka!

-

Husmorspaketet, med servetter, en handgjord lavendelpåse till linneskåpet och en sockerbitstång, går till Rosa med bloggen Caffelatter. Grattis till en alldeles ny bloggbekant, som sålunda vann ett litet paket på sin allra första kommentar hos mig.

-

Lilla hårda paketet med en bronsring i medeltidsstil och en söt liten porslinsask, går till Helena med Nyckeln till mitt hjärta. Grattis du ordvrängerska med stil, klass och grace.

-

Om ni mejlar mig era adresser kommer era vinster på posten inom kort: rana.temporaria@yahoo.se.

-

Jag vill passa på och tacka Birgitta med bloggen Glädjekällans trädgårdsblogg, som gav mig den här fina utmärkelsen. Tack snälla söta Birgitta! Besök gärna hennes härliga blogg och njut av hennes "tankar och bilder från en liten men älskad trädgård". Utmärkelsen går vidarare till er alla.

*

Rösta på Rana

20 000

Nä hörrni, nu ber jag den där dumma febern hoppa. Jag har ju för guds skull ett jubileum att fira.

Med glädje och ödmjuk förundran konstaterar jag att jag har passerat 20 000 unika läsare. Detta vill jag fira med en utlottning. Alla som kommenterar detta inlägg före midnatt fredag-lördag deltar i utlottningen av dessa tre finfina paket:

1. Myspaketet

Detta paket innehåller ett par handgjorda tofflor, virkade av en gammal dam och Weleda badolja med doft av vildrosor samt en pocketbok för höstrusket ("Pojken som kallades Det" av Dave Pelzer).

-

2. Husmorspaketet

Detta paket innehåller fyra servetter (50 % lin, 50 % bomull), en liten handgjord doftpåse till linneskåpet - som doftar lavendel, vad annars - samt en söt och blank sockerbitstång.

-

3. Lilla hårda paketet

Detta paket innehåller en bronsring i medeltidsstil (jag har älskat den här ringen, men jag måste inse att det helt enkelt inte är min färg) och en söt liten porslinsask där två herrskapsfröknar har lite rajtantajtan med en påfågel och en kerub.

Naturligtvis måste du inte ha en egen blogg för att delta. Uppge i så fall istället din mejladress. Och har du ingen mejladress, går det bra att göra som du brukar: hugg in adressen i en runsten och bär hit den.

Nu kan ni kommentera. Ni ser ju själva att Surrabutt gör tummen upp för er.

*

Rösta på Rana

Feber

Taskigt fall.

I lördags: bröllopsfest med allt vad därtill hör, samt barnvakt i över ett dygn. Vi skulle inte bara på fest och träffa goda vänner och njuta av det vackra brudparet - vi skulle också få lååång sovmorgon med allt vad därtill hör.

Redan på morgonen kände jag av frossa, men jag knaprade Ipren och tänkte "det måste gå". Halv tio på kvällen, just som den säkert jättemumsiga bröllopstårtan rullades in, hade jag sån feberfrossa och huvudvärk att jag grät (det säger kanske dock mer om mig än om febern) och Mannen tog mig hem och bäddade ner mig med filtar och varma riskuddar. Sen sov jag nästan ett dygn och nu är jag uppe på natten med en blöt handduk på huvudet och bävar för nästa pass med feberdrömmar.

Tack gode gud att det i alla fall inte är maginfluensa.

*

Rösta på Rana

Danserskor

Nu tror ni säkert att jag blev så inspirerad av mötet med den dansande Vendela Utan BH, att jag genast gick hem och påbörjade denna tavla. Så är inte fallet, men det spelar ingen roll. Här kommer i alla fall en förhandsvisning på den senaste tavlan som ville bli målad. Som den ruskigt skarpögda noterar, är tavlan ännu bara en skiss.

Idag ska jag på bröllop. Jag önskar jag vore lika färggrann som ovan, men jag kommer att ha en helssvart klänning. Tror ni jag får komma in?

*

Rösta på Rana

Rött

Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha ett vitt hem - vitt och tjusigt och enhetligt. Men jag kan inte leva utan mina färger. Den danska, härliga tösen Maria med Frøken Fryd har utmanat mig att visa detaljer från hemmet i en färg. "Det skal være en, og kun en farve." Hennes blogg är låst, men det är mödan värt att slänga iväg ett mejl till henne för att få vara med: frk.fryd@mail-online.dk.

Hm, vilken färg ska jag visa...? Jag väljer färgernas färg, rött. Här kommer mitt svar på utmaningen. En del av bilderna har jag visat tidigare, i en annan utmaning, men det får ni förlåta.

Textilier:

Tavlor:

Väggar:

Hyllor och mindre prylar:

Utmaningen skickar jag vidare till alla hugade och hågade. Kom loss, flickor och pojkar, ge mig era färger!

Och kolla här vad som ramlade in. Från sötnosen Willewira fick jag den här fina utmärkelsen ("du har fått den förut, men får den igen... hos mig"). Tusen tack! Jag skickar den vidare till alla i min länklista.

Och från det småländska läckerkexet Annie kommer den här fina änglautmärkelsen (som jag också har fått förut). Tackar tackar! Jag skickar den vidare till alla andra.

Kan nån fatta att jag närmar mig 20 000 unika läsare? Det tänkte jag fira med en utlottning. Jag ska fundera ut något fint.

Allt gott!

Rana

*

Rösta på Rana

G'natt mamma

Nattning av ungar:

Lille Brottarn ligger på rygg och solskensskrattar med sitt lilla runda ansikte. Han säger mjukt: "Mamma? Ja äl-kar dig." Orden landar som lyckliga fåglar i mitt bröst. Så knölar han ihop sitt lilla ansikte och säger strängt: "Gå ut, gåååå ut!"

Jag stoppar om Surrabutt och viskar i hennes öra och stryker näsan mot hennes kind. Hon säger: "Snälla, rara mamma (vad har hon fått det ifrån?), jag vill mysa med dig." Hon tänker till och säger med eftertryck: "Jag vill mysa med dig som tusan."

*

Rösta på Rana

Ja, men när?

För ett halvår sen hade jag inte lust med nånting. Allting var tråkigt. Det enda jag ville, var att kunna njuta av våren, ljuset, trädgården, Mannen och våra ljuvliga små barn - men jag bara grinade. Jag hade så mycket att vara glad åt, men jag kände ingen glädje. Jag ska inte dra den där storyn igen; jag har gjort det ett par gånger på bloggen.

Men nu - det finns så mycket jag vill. Jag har fler projekt på gång än någonsin tidigare, men jag hinner ingenting. Jag vill måla mina tavlor, dra igång mitt företag, skriva, anlägga grusträdgård och fler rabatter, testa några syprojekt, fixa till hemma, leka med barnen och Mannen (på olika sätt). Och så jobbet, förstås, där jag trivs och skrattar och vill vara. Och huset och familjen och vännerna och föräldrakooperativ - jag hinner inte!

Men faktiskt, vilken skillnad. Då ville jag ingenting. Nu hinner jag ingenting, men vill allt. Det är en enorm skillnad, mina vänner.

*

Rösta på Rana