21 oktober 2009

Över

Arton år är en lång tid. Jag har varit kär i honom i hela mitt vuxna liv. Jag vet ingenting annat. Det skulle alltid vara han och jag, alltid. Han var allt jag ville ha och allt jag behövde. Han var stark och underbar - och älskade mig. Jag behövde inte mer. Det räckte liksom att vara förälskad i en riktigt manlig och vacker man som dessutom avgudade mig - år efter år. Vi hade inget annat. Ingen vänskap, ingen själslig samhörighet, ingen intellektuell utmaning i den andre, ingen direkt förståelse, ingen likhet, inget speglande av sig själv i den andres blick. Vi hade bara kärleken, bara sagan. Och det räckte - fattas bara.

Några småbarnsår, dödsfall, sjukdom, inbrott, arbetslöshet och husrenoveringar senare mådde båda skit och ingen kunde ge så mycket som den andre behövde. Frustration. Smärta. Besvikelse. Ångest. Jag säger inte mer än så. Och kärleken? Tilliten? Borta. Och nu har vi inte ett skit att falla tillbaka på. Ingen vänskap, ingenting. Vi har bara tokälskat varandra. Och nu är allt slut.

När jag berättade det här för vännen Oftavilse, fick jag ett vackert svar:

"Det verkar ändå som att ni, om man bortser ifrån den senaste tiden, ändå har haft ett förhållande många bara kan drömma om. Hoppas att ni minns de åren på rätt sätt."

Jag ska låta hans ord bli en tröst. Jag har fått uppleva det.

Rösta på Rana

39 kommentarer:

Svägis sa...

Kramar om/M

Alfahannen sa...

Pumor är alltid välkomna hos mig, även saltskadade sådana.

Roligt att du tycker om min blogg (jag är enfaldigt fåfäng och med smicker får du mig vart du vill).
Huruvida vi känner varann eller inte kan vi låta hänga som en frustande, rafflande cliffhanger i cyberrymden.

Men...det bekymrar mig att din känsla om det är "jobbig"?? Bara så du vet så är jag den snällaste du kan tänka dig, är endast våldsbenägen mot parkeringsautomater (men i gengäld väldigt kramig mot kvinnliga parkeringsvakter). Skulle kännas mycket bättre om du hade en "obestämd men skön känsla av att du känner mig" :) Kram! (du är väl inte en parkeringsvakt, va? I så fall kramar jag lite extra)

Hoppas det går väl i din till synes kaotiska situation, jag har gått igenom något liknande...

Willewira sa...

Gumman!!

Jag säger inget... känner med dig och kramar!!! Länge och varmt!!

Göm de fina stunderna, åren i ditt hjärta. Använd de minnena när du är med dina gullungar - gjorda i kärlek - och vila i att den kärleken var på riktigt när den fanns.

Låt inte dagens saknad, och ev bitterhet över att det tog slut, ta överhanden. Då stänger du igen för nya dagar, glada kärleksfulla sådana..

Mina tankar finns hos dig, hos er, barnen...
Känn min värme och omsorg...

Kramar, i mängder.
Din vän Willewira

Singelmamman sa...

Det gör ont när det inte finns längre. Jag vet. Men det kan komma nytt. Hoppas jag.

Fredrik sa...

Nu blev jag lite ledsen i ögat...fint och sorgligt på samma gång. Kram på dig Rana.

Soffy sa...

Nu fick jag tårar i ögonen...lite ont i hjärtat...kram på dig du rara, ta hand om dig!

Laila sa...

Vackert sagt!
Behåll det vackra i ditt hjärta och minne...

*kramar om försiktigt*

pärlbesatt sa...

"Vi hade inget annat. Ingen vänskap, ingen själslig samhörighet, ingen intellektuell utmaning i den andre, ingen direkt förståelse, ingen likhet, inget speglande av sig själv i den andres blick. Vi hade bara kärleken, bara sagan. Och det räckte - fattas bara."

Jag vill inte ifrågasätta det du säger, men jag blir brydd. Vad är kärlek om inte ovanstående? Eller finns ovanstående öht? Skulle behöva rådda upp vad du menar, fast lajv.

Jag undrar alltså om nån annan, eller de flesta, har det där som du eftertraktat. Mer än stundtals,

Därmed INTE sagt att er relation var bättre än du säger... Jag bara behöver klara ut vad du menar med vissa koncept.

När du orkar och ids. OM du orkar och ids, nån gång. KRAM!!

Chrissan sa...

Tråkigt!:(

Katja Kristoferson sa...

Säger inget, bara sitter tyst och finns här för dig.

Annalunda - Annie sa...

Kramar med kärlek till er båda!

Cath sa...

En stor kram till dig!

Humlamamman sa...

Många varma kramar skickar jag till er båda. Ni kommer alltid att ha ett positivt och fint band er emellan genom barnen, tänk på det!!

Terese sa...

Har försökt ringa dig. När är du hemma? I morgon förmiddag?

Thomas sa...

Kram.

stort och smått sa...

Tråkigt att läsa. Hemskt tråkigt...

Maria sa...

Uhf Rana....
Sender dig et kram af de helt store.
Det gør mig ondt.

KRAM Maria.

Anonym sa...

levde du ditt liv i efter den dröm som du trodde kärlek var??
Nöd och Lust heter det..

Me - ab imo péctore sa...

Jag har också tokälskat. Så mycket att det gick fel.
Nu bor vi inte tillsammans men banden finns kvar. Starka band. Han tog hand om mig då jag fick cancer och depression. Lät mig bo i hans hem. Lagade min mat.

Det är också kärlek. På nåt sätt.

Å som det sägs:

" Jag kan inte mista dig för jag har varit med om dig..."

Var rädd om dig.
*kramar om*

Gafflan sa...

Men...jag vet inte vad jag ska säga. Det är tråkigt och jobbigt när sådant händer att man måste gå skilda vägar. Ta vara på dig!

oumberligating sa...

Hmmm.....vet inte riktigt vad jag ska skriva...får bli en "Mauro"!

http://www.youtube.com/watch?v=f2JjEjxNzRM&feature=PlayList&p=15D14C28C7308854&playnext=1&playnext_from=PL&index=29

Kram ifrån Peter!

Vaniljlatte sa...

åh det gör mig så ledsen att läsa.. Ta hand om dig.

smultron sa...

Skickar en stor kram.

Fru Plommon sa...

*kram*

Kaffeflickan sa...

Kram.
Och i mina tankar bankar meningen:
Men barnen då. De måste få ha sina föräldrar.

Rationellt nej. Men vad är det i det här läget.

ESMERALDAS HJERTE sa...

kjærekjærekjærekjære vennen...Tenker på deg....Ber for deg...Klemmmmmmmmmmmmmmmmer.......

Anonym sa...

Det gör ont att läsa det du skriver. Önskar verkligen att det fanns ett skyddsnät som fångar er båda men kusin:
Att "tokälska" någon är aldrig något som är "bara". Det är det vackraste ni har kunnat göra.
Och ni kommer troligtvis att kunna fortsätta göra fast på ett annat sätt.

Kram kusin M

Hjärtat Mitt sa...

Men kära vännen då!
Finns inga ord som kan trösta tillräckligt.
Sänder massor med styrkekramar!!!!!
Var rädda om er.
Tänker på dig.

Kramar till tusen
Mari

Vita Stunder sa...

Älskade vän.
Dina ord så starka, ärliga och Oftavilses..

Jag önskar att jag var närmare och kunde sitta hos dig en stund med armarna kring och bara vara.
I tankarna gör jag det.

Samlad styrka och många kärleksfulla kramar Anna

Kotte sa...

Det är jobbigt att hamna där. Jag känner med dig, med er.

Många styrkekramar!

Anonym sa...

Vi tänker på er båda och barnen varje dag. Många kramar från ÖSD

Anna sa...

"Det finns bara ett sätt att leva på.
Så som man klarar av att leva"

T. Kallifatides

Jenny sa...

Sötaste... så många gånger jag avundats just det du berättar om, det vackra. Det är verkligen som du säger - att ha fått uppleva det, om så bara för att upptäcka att det var ändligt trots allt, är magi. Ändå.

Det gör mig så ont om er, om er alla. Ta hand om er, på de sätt ni kan och väljer.

Och om en nätfrämlings axel, öra eller vad-som-helst kan göra nytta - bara säg. På allvar!

Anonym sa...

Kära nån så smärtsamt och jobbigt. Önskar dig och er styrka och ork!!! Många kramar och tankar från en som läst dig utan att kommentera på länge. /S. alias F-frossa, numner utan blogg

The Cobra sa...

Och där lossade min ventil och tårarna flödar ur ögonen.
Jag har haft min livskärlek i hemlighet i 22 år och nu är han borta. Förstår dig så, det måste vara eländigt tomt i hjärtat efter ett liv TILLSAMMANS.

Kram från en ny läsare

StrandviksVillan sa...

Raring...
Alla andra har redan skrivit så mycket fint.
Är själv lite skakad nu, i dina texter har man kunnat läsa så mycket kärlek till både man och barn, även om vissa inlägg har låtit oss förstå att du inte mått så bra alla gånger.

Gör att man börjar tänka efter själv, vad man har för relation. Jag är glad över att fortfarande (oftast!) vara förälskad efter fjorton år tillsammans!

Nej, nu ska jag inte babbla mer!
Sköt om dig nu Rana och gläds över allt fint ni haft tillsammans, två härliga barn har er tokkärlek resulterat i!
Allt gott till er,
kram Ann-Christine

Anna-Lena sa...

Åh vännen! KRamar kramar kramar...

Annica sa...

Gumman! Stor kram

KARA sa...

kärlek behöver näring, går inte att tro att allt bara skall vara som det var i början när man tokälskade. Man måste bry sig om varandra och vårda förhållandet. göra roliga saker tillsammans och ställa upp för varandra. Inte skylla på vad den andre INTE gör utan själv tänka att man kan förändra och ta initiativ.