Rösta på Rana
Romantik och torskblock. Ungarnas blöta pussar. En blogg om vardagens obändiga lust.
Rösta på Rana
Jag: Men hur gick det, hjärtat?
Lille Brottarn (andfådd och lite blodig, redan på väg att hoppa igen): Bra! Det gjorde ont, men jag gjorde inte illa mig.
Rösta på Rana
Jag: Kolla här nu då. Du äter ju inte upp. Imorgon får du en halv macka, punkt slut.
Surrabutt (äckligt klarsynt, med värsta näbbgäddatonfallet samt sjungande): Det kommer du inte att komma ihåg, nänänä-nänänäää.
Jag (välfunnet): Mäh!!
Rösta på Rana
"Det här är femte gången jag äter sushi..." anförtror hon mig strax senare.
"Du, man kanske inte skulle ha tagit isär pinnarna..?" säger hon tveksamt, när hon för sextonde gången tappar riset i sojan.
Sen sitter jag och tittar på min mor medan hon äter sushi med sked. Jag känner stor ömhet. Okej, jag kanske flinar lite också. Men bara pyttelite.
Bild: Sushi med pinnar, inte sked.
Lycka är vara ensam i hennes lägenhet en stund och hinna duka vackert med en stor bukett blommor från egen trädgård, en stor skål med purpurmatta plommon från samma ställe samt några pavor vin i en massa olika färger (en försenad födelsedagspresent).
Lycka är att hinna diska undan de få koppar och tallrikar som står framme på diskbänken. En ringa gest som inte tillnärmelsevis återgäldar all omsorg jag har fått av henne.
Lycka är att hitta texter på hennes kylskåp som hon har skrivit ut från min blogg, utskrivna på papper i vackra färger.
Lycka är att använda hennes fina handkräm och vara säker på att hon vill det.
Lycka är att få ett telefonsamtal där hon säger att hon är försenad. Jag sätter mig på hennes blommiga balkong; jag njuter av solen och av det glas med vitt vin jag har tagit utan att fråga - eftersom jag är hennes dotter och jag vet att jag får.
Lycka är att hon kommer snart, och att jag ska spendera hela kvällen och natten med henne.
Lycka är att vi ska beställa sushi så fort hon kommer hem.
Lycka är att det börjar regna, så att jag med gott samvete kan gå in och skriva dessa ord.
"Det här ska föreställa en tjuv och han är instängd i en fånghåla. För han har tjuvat och det får man inte. Och det här är tårar och det här är näsborrar. Och de här strecken är pinnar. Men han blir glad sen."
Rösta på Rana
Jag lämnar köket för att hämta nåt. När jag fem sekunder senare återkommer, möts jag av hans lilla grimaserande ansikte. Han håller fram vitlöken åt mig, full av små bitmärken. Och han slår fast:
"Den konstiga grejen var lite stark för mig, mamma."
Rösta på Rana
-
Efteråt frågade Pärlbesatt vad Surrabutt hade för älsklingsfärger. Svar: "grönt som är blankt, rosa som är blankt, ljuslila som är blankt, gult som är blankt..." Ni fattar. Att Lille Brottarns älsklingsfärg var orange hade redan framgått.
Sen kom ett paket till ungarna: till Surrabutt ett halsband med precis hennes älsklingsfärger och till Lille Brottarn en ORANGE. Otroligt rart! Ungarna kunde inte fatta att den där snälla flickan hade gjort så fina smycken bara åt dem! Tack söta, söta du!
Rösta på Rana
Jag: Du är min allra finaste flicka.
Surrabutt: Du är min allra finaste flicka.
Jag: Lilla ungen min...
Surrabutt: Aj. Du pussade mig i ögat. Nu blev det jobbigt.
-
Rösta på Rana
Surrabutt (överpedagogiskt): Pappa... Vill du ha din bok?
Mannen: Eh, ja tack.
Surrabutt: Jaha, i så fall får du bygga en koja åt mig nu. När du har gjort det så får du din bok.
Rösta på Rana
"Grattis på er tioåriga bröllopsdag "
Shit, det hade jag helt glömt bort. (Snabb blick i varuvagnen. Japp. Det vore en välgärning att byta ut blodpuddingen.) Mannen hade också glömt bort bröllopsdagen och blev snäll som ett lamm (passande nog) och rörande tacksam för lammfärsbiffar, färskpotatis, gräddsås, lingonsylt och yoghurtguck med mynta.
Och här är han, Mannen som förkroppsligar uttrycket "hungrig är lika med förbannad och mätt är lika med glad".
Rösta på Rana
Höjdpunkten för mig personligen var när Zäta sjöng för oss. Hon har sannerligen en ängels röst - lyssna själva!
Rösta på Rana
"Titta, jag har ritat en giraff som äter en fisk. Men man ser bara stjärten på den. Mamma, visste inte du att jag kunde rita en fiskstjärt som tittade ut från den giraffens mun? Blev du förvånad nu?"
Det blev jag helt klart.
Rösta på Rana
Rösta på Rana
Bilden är snodd från hennes blogg.
Rösta på Rana
Rösta på Rana
Jag: Kanske judo? Kanske simning? Eller kanske dans?
Mannen: Kanske gympa? Fotboll? Vad kan man mer gå på?
Surrabutt: Man kan gå på kalas!
Lille Brottarn (blicken i fjärran): Man kan gå långt bort...
Bild: Lille Brottarn med sin fjärranblick.
Rösta på Rana
"Mamma, mamma! Vem är jag? Vem är jag??"
Jag vägrar tala om Descartes med krossade revben och utan kaffe i kroppen, så jag håller bara fast honom och mumlar mot hans hår:
"Du är Lille Brottarn."
-
Rösta på Rana
Nej, vad säger jag??? Snälla, spärra in mig. Det är helt uppenbart att jag inte är tillräknelig.
Rösta på Rana
Bild: Man som utmanar ödet. Foto: Kidsen.
Rösta på Rana
Jag: Hörru Lille Brottarn, vilket djur var allra roligast idag?
Lille Brottarn (tveklöst): Det var kon!
*
Jaha. Med andra ord: en tusenlapp well spent.
Bild: Jätterolig ko.
Rösta på Rana
Jag: Och så ska vi hälsa på Zäta, en bloggkompis. Hon är så himla härlig: vulgokristen men helt frispråkig.
Hansolo: "Men?"
Jag: Haha, jag vet, jag har en issue med troende. Men det är ju för att jag är avundsjuk på dem.
Hansolo: Så du menar att det är konstigt om kristna är frispråkiga..?
Jag: Njaä...
Hansolo (obarmhärtig): Och om icke-troende inte är det?
Jag: Njaä...
Hansolo: På vilket sätt är hon vulgokristen då?
Jag (letar bevis för denna tes): De ber till och med aftonbön!
Hansolo (med höjda ögonbryn): Nähä? Det menar du inte?
Mannen: Hehehe.
Hansolo: Det gjorde jag med när jag växte upp.
Mannen: Hehe. Jag med.
Jag: Är det sant..?
Hansolo: På vilket sätt är det märkligt att kristna ber till gud, menar du?
Jag (griper halmstrån): Men alltså, aftonbön!
Hansolo: Ärligt talat, Rana. En troende som ber till gud! Det var verkligen vulgokristet.
Jaja. Till denna genompuckade dialog blev han i alla fall serverad lamm med vitlök och salvia från egen täppa och därefter en mangosmoothie med pepparmynta och whiskey. Vi säger att det får vara kompensation nog.
Och till Zäta säger jag bara: Hej gullet, om en vecka har ni oss där. Nu är det för sent att ta tillbaka inbjudan.
Rösta på Rana
Bilderna är lånade från Pärlbesatt.
Efter att hon noggrant hört sig för om mina önskemål om storlek, köttighet (!) och färger, gjorde hon den här fantastiska muffen till mig. Jag är så glad. Den är min styrkeamulett. Tack, tack, kära muffmakerska!
Jag träffade henne häromdan. På grund av lite sköna missförstånd var jag helt säker på att hon skulle vara jamaicanska. När jag hade kommit över att hon inte var svart, såg jag hur vacker hon var. Jag blev inte mindre såld på henne när hon var en ängel mot mina ungar och dessutom gav mig den vackraste av komplimanger. Tack, raring, din röv är också skitsnygg. Om än inte lika bred som min.
-
Rösta på Rana
Bild: Manshänder, blyertsskiss.
Rösta på Rana