Motsägelsefulla människor

Varför är det så fascinerande med motsägelsefulla människor? Jaaaa, vi är alla komplexa och absurda på något sätt, men en del människor är motsägelsefulla på ett alldeles särskilt förtjusande sätt.

Sån är vännen Rufus, fast han inte vet om det. Han är grabbarnas grabb och min allra barnsligaste kompis. Han leker och larvar och vill inte bli vuxen. Och samtidigt är han Moralens Väktare och Hela Stans Ordningspolis. Min vuxnaste vän. Jag är övertygad om att han har tatuerat Pilutta dej och tvärs över det Ordnung muss sein i hjärnan.

Jag bjuder på ännu ett till exempel. Han är den som hellre dricker läsk när vi andra dricker vin - en nykter och proper kille. Men han är samtidigt den ende som jag har sett ligga snorfull på fel persons toagolv och med skrattblandade gråtattacker ringa sin mamma (!) och tigga skjuts hem. Jag har också sett honom ligga på rätt persons toagolv och på likaledes skrattgråtande vis klä av sig halvnaken och i toalettstolen be om förskoning. Varvid en ond person drullade runt och hällde cola på Rufus och räckte över telefoner med folk i luren. Men det kan ju knappast höra hit.