09 januari 2008

Mannen

Han har aldrig skrivit en dikt till mig. Men han vet bättre än jag när jag är hungrig, och trycker på kvällskvisten en macka i handen på mig.

Han river halva hemmet när han letar efter sina borttappade persedlar. Men han försvarar mig mot hundar, sura grannar och knarkare på Centralen.

Han ger mig icke många blomster. Men han skyggar inte för slitgörat som hör småbarnstiden till. Vi snackar kräk, bajs, kladd, gråt och skrik. Mitt i detta står han kvar - och pall.

1 kommentar: