02 januari 2008

Värt allt

Ligger bredvid min nyss så arga lilla flicka. Vi är sams nu. Förut bråkade vi; jag var trött och dum och hon var tre år. Gråtsnorigt litet ansikte, spänd liten kropp som slappnar av. Jag klappar och lugnar och vyssjar. Har dåligt samvete för att jag inte lyckades vara en lugnare, vuxnare, snällare mamma. Den här gången heller. Jag viskar: vad tänker du på? Andlöst svar: jag tänker på dig, mamma.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Gulligt. /Boo

Soso sa...

Det värker i hjärtat... /din nya bloggkompis :-)

enblevtre sa...

Ååå vad gulligt. De är ju bara för underbara de små. Längtar till min lille kille börjar prata (så man förstår).

Petmojen sa...

Så fint så man får tårar i ögonen:)