"Krisen blir lång..."
"Rekordstor arbetslöshet..."
"Dämpad tillväxt..."
"Den svenska konjunkturen försvagas i snabb takt..."
"Lågkonjunkturen kommer att bli djup och utdragen..."
I veckan smällde de av varselbomben på mitt jobb, som på så många andra. Den sista januari säger jag hejdå till jobbet och till människorna där, som jag har kommit att hålla så mycket av. Och jag har så ont i magen.
*
Rösta på Rana
.JPG)
25 kommentarer:
Man brukar söga att delad glädje är dubbel glädje...hur är det när det är tvärtom? Gör det onda i magen mindre ont om jag delar det med dig?
Maken arbetar på Volvo och har i månader haft ont i magen han med men han sitter i andra stolen...han säger upp sina kära medarbetare...vilket är tungt eftersom han vet hur väl han behöver dem...och ingenting blir sig likt utan dem...
Hur gick den här krisen egentligen till...för att inte tala om hur fort den infann sig...
Jag skickar energi och tänker starkt att varslet på ditt arbete dras tillbaka...
Stor kram,
Bella
Vi hade nog vår kris lite tidigare när jag kraschade och mitt uppe i det(och graviditeten) blev maken uppsagd.
Jag hoppas så att ditt onda i magen blir bättre. Jag hoppas så att det ska finnas tröstande ord och inte bara dåliga nyheter och eländesprofetior. Jag hoppas att människor tar hand om varandra i svåra tider.
Stor KRAM till dig!
Skickar en kram till dig! Så tråkigt när du trivs så bra! Men det dyker upp något annat, som Abedissan i Sound of Music säger: när gud stänger en dörr öppnar han ett fönster!
Äsch då, vännen!!! KRAMAR till dig! (Tar oxå gärna lite av ditt magonda!)
Problemet är att tidningarna gör att lågkonjunkturen blir ännu värre. Det blir som en ond spiral. Ju mer tidningarna braskar på desto mer håller folk i pengarna och desto värre blir lågkonjunkturen. Här är en som var vaken tidvis under nationalekonomilektionerna. ( :
Gumman vad tråkigt att höra! Vet hur du trivdes. Stor KRAM och jag tycker Marias kommentar är väldigt klok
Jag "klarade mig" den här gången, men det känns fan inte som någon högvinst eftersom jag tänker på dig och de andra som inte får stanna kvar och jag har också jätteont i magen!
Åhhh vännen - känner verkligen med dig och alla andra som förlorat sina jobb!!!
Var rädd om dig och försök hitta en liten ljusstrimma att hålla fast vid - ge inte upp!!!!
Kramar Ann
Rana, jag väljer att inte säga så mycket - sitter bara här med böjt huvud . . .
Vågar mig dock på en liiiten Lovebombing.
Peter
>---o---<
Många kramar till dig, min vän. Det kommer att lösa sig, men just nu ger de där orden klen tröst.
Tänker på dig – ofta, ofta.
Stora och många kramar! Hoppas att det ordnar sig...
Kram
Å nej... Varsel är alltid oerhört jobbigt. Att få lämna när man inte har valt det själv. Lite som att bli dumpad av någon man håller kär.
Skickar styrkekramar att du ska hitta något nytt och ännu bättre. Kram
Förlåt en idiot, men med ledning av bilden: Blir du arbetslös kan du ju alltid hoppas på gratis kaffe och munkar!
Nej, jag förstår att du har ont i magen, och jag har ont i hjärtat när jag tänker på dig.
Jag ska ta med din arbetssituation i min kvällsbön hädanefter.
Usch, vad trist och ledsamt. Jag förstår hur du känner dig, har själv fått gå från 2 jobb jag tyckte väldigt mycket om. Det är jättetråkigt och framförallt så är det så jobbigt att börja om på nytt.
Kramar
Neeeej!!!!
Usch nu börjar den här krisen krypa inpå en.....Ingen går säker...Trodde att om man inte läser, tittar på nyheterna och inte lyssnar på alla olyckskorpar så kanske det går över snart. Som strutsen, stoppar huvudet i sanden. Men det hjälper tyvärr inte. Jag "sitter säkert" (tror jag)i ett år framöver, men sen är det ovisst. Det ordnar sig nog för oss alla, men det gör ont i magen.
KRAM Kram tänker på dig.
Carina
Skickar ännu mer kramar och tankar till dig....
Hoppas verkligen att det löser sig snart, för det är inte roligt att bara gå och vänta.
Största kramen
Mari i Marieholm
Näää, jävla skit! Du var ju så glad för ditt jobb. Vad ledsen jag blir för din skull. Finns det chans att du får komma tillbaka?
Önskar att jag kunde hålla dig i handen tills klumpen i magen ger med sig. Kramar, kramar
Ramlade in här. Vill säga hej. Synd med jobbet, men tycker att du ska lita på det där med gud, dörrar och fönster som någon nämnde! :-)
"Romantik och torskblock. Ungarnas blöta pussar. En blogg om vardagens obändiga lust." Fint skrivet!
/Svante
om du var närmare skulle jag krama dig!!!
Fy vad det låter trist. Häruppe är det likadant. Varsel hit och varsel dit. Det är många som får en tråkig julklapp iår. Hoppas att det ordnar till sig för dig. Kram på dig från mig <3 Camilla
Hoppas det ordnar sig för dig! En hälsning från norr.
Nu är jag lite orolig för dig. Det vore skönt om du kunde skriva en rolig anekdot om barnen eller något tokigt Mannen sagt när ni leker scharader.
Vad jag menar är att jag är rädd att du mår dåligt och jag vill inte att du mår dåligt. Du är en så värdefull pärla och jag vill ha dej skimrandes kring min hals.
Jag är beroende av dej.
Länge sedan jag skrev nåt här...men nu måste jag...tänkte skriva nåt klokt som alla andra inlägg men kommer inte på nåt bra... förutom att det är BLÄ med lågkonjunkturer, varsel och finanskriser, särskilt när det drabbar en själv... och det har det ju nu gjort! Känns futtigt att skriva en massa plattityder om att "ur nåt ont kommer alltid nåt gott", eller "det löser sig ska du se" eller... men försök hitta den där frustande livsglädjen jag skrev om i inlägget om dina tavlor och försök blicka framåt, ett jobb är ett jobb är ett jobb... du har din familj och man kommer jävligt långt med ett fruset torskblock och lite vardagsromantik!
Ta hand om dej, tänker på dej, kram!
/Ida
ååå, ledsen för din skull!
kramar
Faen också. Stor kram härifrån också!
Skicka en kommentar