28 december 2008

Mamma

Hon var tjugofem år fyllda. Hon och hennes make ville så gärna ha ett barn. I sex år hade de försökt, men det ville sig inte. Vänner och bekanta kom med försynta frågor. Det hjälpte föga. Hon stod en kväll och tittade mot himlen och såg ett stjärnfall. Hon önskade sig ett barn - och blev kort därefter med barn.

Kvinnan var min mor och barnet var jag. Idag lovebombar jag mamma.

Bild: Mamma.

Hon är så mild, så ömsint, så kärleksfull. Ibland har jag trott att hon är en ömtålig blomma, men så är det inte. Hon vet kanske inte om det, men i jobbiga tider har jag försökt kasta kuddar under henne. Jag vet inte om hon har behövt det.

*

Tillsammans med min pappa gav hon mig och min lillebror en mjuk och varm barndom. Jag har alltid känt mig älskad. Min bror säger att jag var ett känslomonster som tonåring - men då vill jag en smula motsägelsefullt svara: "Det var jag inte alls. Vem var inte det?" Jag har inte för avsikt att dra min biografi; jag vill bara säga att mamma är min förebild. Jag vill ge mina barn en sådan varm och kärleksfull uppväxt som hon gav mig.

*

När hon och pappa separerade, blev jag så vanvettigt arg på henne. Det är länge sen nu. Jag var inte arg särskilt länge, men hon och jag tvingades att hitta varandra på nytt. En period blev det för nära, för tajt, för mycket systerskap (det här är min version). Vi prövade, omprövade och hittade så småningom varandra som mor och dotter.

*

När jag fick mitt första barn, fylldes jag - vid sidan av alla kaotiska känslor av kärlek och rädsla och lycka och oro - av en gigantisk känsla av JAHA. Det var "jaha" som i "Jaha, är det så här mycket man älskar sitt barn. Jaha, är det så här orolig man är för allt som kan hända. Jaha, är det alltså så här mamma har känt för mig." Redan på BB föll hundra pusselbitar på plats. Alla gånger mamma har varit orolig för mig - jaha, var det för att hon älskade mig så.

*

En period när jag var riktigt under isen, ville jag ha hennes varma, trygga, kärleksfulla stöd. Jag tyckte inte att jag fick det. Hon försökte peppa och rycka upp mig allt vad hon kunde, men jag blev bara olycklig.

"Försök vara glad. Sprid din ljusa energi!" sa hon.

"Jag har ingen energi att sprida! Du låter mig inte vara som jag är, det känns som om jag inte duger som jag är" grät jag. (I den absurda förlängningen: "Du älskar mig bara när jag är glad.")

"Det klart du får vara ledsen, men det är bättre om du är glad" sa hon.

"Oaaaaahhh!!!" grät jag.

Det fina med den här händelsen, som var en sån besvikelse för mig då, var att hon kunde förklara allting så glasklart sen: "Rana, när jag ser dig, ser jag både Rana 30 år och Rana nyfödd. Du säger att du är i en grop. Jag står bredvid och ser min lilla bebis i en grop. Fattar du inte att det enda jag vill är att ta upp dig då?"

Jaha - igen.

*

Hon är inte inte enbart ömsint smeksam och lammtussmjuk. Hon har en sabla (jag undviker riktiga svordomar i detta inlägg för hennes skull) förmåga att komma med oväntade rykare underifrån. När det kryper en insekt på hennes macka och jag börjar ropa, säger hon föraktfullt "äh" och äter upp den. Och när jag tar med henne på libanesisk restaurang och försöker briljera med att beställa in baba ganoush och tabbouli utan att titta på menyn, så dissar hon mina försiktiga utsvävningar (= snäll auberginröra och ofarlig persiljesallad) och beställer helt sonika in GRODLÅR.

*

Nu är hon också är en kärleksfull mormor till Surrabutt och Lille Brottarn - och hur ofta har hon inte råkat säga "men lilla Rana" till Surrabutt?

*

Vad mer? Hon är söt, smidig och kvinnlig. Hon är en riktig pingla. Hon är över sextio, men ändå på nåt vis en liten flicka.

Mamma. Jag älskar dig.

*

Rösta på Rana

21 kommentarer:

Cath sa...

Vad fint du har skrivit om din mamma!

Kannor och karaffer sa...

Jaha - här sitter jag nu och tårarna bara rinner ner för mina kinder.....

Du kan det där med att uttrycka dig - jag har skrivit det förrut och kommer nog att göra det många gånger till om jag får fortsätta att följa dina skrivna rader ?

Känner igen mig i mycket av sånt som hänt min egen relation med min mor - men hon finns inte kvar i livet. Det var så mycket jag hade velat säga och fråga.. men hon gick bort innan jag fick mina barn.

Din mamma kan vara stolt över sin Rana som så fint ger tillbaka - dessa ord betyder så mycket.

Var rädd om din mamma - du har bara en Rana!

Och till Surabutt och lillbrottarn skriver jag detsamma - du är unik Rana och helt fantastisk!

Jag lämnar inte den här bloggen i första taget ;-))

Kram på dig från en snörvlande....
Ann

lottens vita och gröna sa...

foa människa sååååååå vacker kärleksförklaring, så kärlekstårar flödar, du är den jag skulle vilja lovebomba, så nu gör jag det...booooooooooomkram lotten

lottens vita och gröna sa...

ja inledningen nu gör vi om den...

goa människa...inget annat!

Zäta sa...

Mammor är helt enkelt bäst. Jag vill lovebomba min också. Hon är den mest osjälviska person jag känner.

Jag ser dig på kortet med mannen. Vi är rätt lika, utseendemässigt också.

De kan bli riktigt bra det här!

Annalunda sa...

Jag har ju träffat henne och hon är väldigt go! Hälsa henne så gott!

Krya på dig vännen för det är såklart att vi är på!

Kramar A & co

Willewira sa...

Såklart att du underbara har en underbar mamma!
De präglar en mer än man tror...

Tack för att du delar med dig av din kärlek. Vi behöver alla bli påminda om varför vi älskar. Det blir så mycket klarare då.

Naturligtvis har jag en jättefin jul! Den blir ju så fin som man gör den, oftast. Och nu gör vi lite i taget. Idag (måndag) ska vi göra knäck, jag och barnen. Mysigt va?
Äntligen, säger de! ;)

Tack för att du finns!
varm kram och puss!
Willewira

Rosa sa...

Så flott innlegg!!! Det du skriver gjør at man begynner å tenke. Det stikker litt, jeg er nok for dårlig til å sette pris på min mamma. Her må skjerpings til. Takk for ditt innlegg. Du vekket meg ; )

Bella sa...

Egentligen borde man försöka se saker ur olika perspektiv...för att bättre förstå varför människor gör si eller så...jag kände också att jag bättre förstod varför min uppväxt blivit som den blev när jag själv blev mamma...och pinsamt nog säger jag till mina egna ungdomar att ni kommer att fatta...en dag när ni själva blir föräldrar...tur att man får uppleva när cirkeln sluts så att man kan säga de där orden som vi alla så väl behöver höra! Vi behöver uppskattning och att vara älskade!
Kom just nu bara på en sak...det finns ju radioprogram där man skickar hälsningar till varandra och jag tror det funnits TV program med samma syfte...tänk om du kunde ha en "Lovebombssajt" där man betalar en summa och så skriver du och lovebombar den man önskar det till...jag menar...det behövs mer kärlek åt folket!
Stor kram,
Bella

Jojo sa...

En sak.

UNDERBART!

Just så är det ju =)

Kram Jojo

Anonym sa...

Älskade unge! Glädjetårarna flödar. Jag vill ha dig i min famn, nära, alltid. Jag vill se dig flyga, vinna segrar och sprida ditt ljus. Fortsätt på den inslagna vägen. Jag är så stolt och glad över dig. Surrabutt och Lille Brottarn är du i förlängning. Det kommer du också så småningom att fatta, hoppas jag. Mamma

hemma hos bus sa...

Det var skrivet rakt från ett kärleksfullt hjärta, eller hur?

Vet du en sak? Jag är också glad att julen är förbi. Jag är ingen superälskare av den egentligen. Det är en mysig tid men samtidigt krav krav och åter krav (från vem egentligen???) Dessutom en massa dåligt samvete i denna djungel av dåliga familjeförhållanden. Nej nu är den förbi för den här gången...pust. Ha en fin dag. Kram kram

Marie sa...

Leve mammorna! Jag la till dig över bloggar jag läser för några veckor sen när jag ramlade över din blogg. Usch, det är fult att smygläsa, väl, och jag tänkte skickat en kommentar, men... nu vet du ändå i alla fall! Tror inte vi känner varann men man vet ju aldrig.

Maria sa...

Vilken underbar kärleksförklaring till din mamma.

Zäta sa...

God eftermiddag!

Hoppas förvirringen lagt sig något.
Ha en skön kväll!

Anna-Lena sa...

Så vackert! :) Har faktiskt hur mycket som helst som far i huvudet nu så fantastikst skrivet och vilken hyllning till din mor!.. Du är en underbar och varm och go människa så det förvånar mig inte att detta är din mor! <3

Kaffeflickan sa...

Fan tjejen. Här hade jag laddat för att säga något halvgroteskt, vulgärt tillbaka och sen möts jag av den här texten. Fan tjejen.
Vackert och är fan så avundsjuk.
PoK.

Merja sa...

Vilken fin kärleks förklaring till din mamma!
Önskar dig allt gott

Nettan sa...

*snyft* Å så lipar man igen...

Piondröm sa...

Oj så fint, Nu gråter jag!!!
Rana det är för detta vi lever, du och din mamma har förstått eran livsuppgift, det är detta som är viktigt. Inget annat är viktigare, inte ens ett jobb.... Din mormor hade det ,din mamma, du och dina barn. Hur kan du någonsin tvivla på dig själv???? Du är fulländad ända ut i fingerspetsarna. Som kan se detta hos din mamma samtidigt som du har förmågan att uttrycka det... Tvivla aldrig mer på dig själv!!!!!! Detta är det viktigaste.
Resten ordnar sig......
Gott nytt år till dig och en stor kram.
Carina

Lussan sa...

Jag fick lite fingerförlamning... SÅ fint, Rana! Tack för att vi fick läsa! Och "Mamma": du har all anledning att vara stolt över din kloka och generösa dotter och dig själv.

Jag tror att vi är många vuxna döttrar som kan känna igen oss i det här inlägget. Om jag vågade skulle jag skriva ett likadant - eller en dålig efterapning - till min egen mamma. Fast då får jag nog starta en ny blogg. Min är så nerkladdad med dumheter.

Men du får mig att att vilja ringa till mamma på sekunden, Rana! Vissa saker kan man inte säga för ofta.

Tack igen!