30 december 2008

Mindre av Rana

Åtminstone en sak genomför jag med briljans i denna kaotiska, turbulenta tid.

Bakgrund: Jag är inte känd för min hälsosamma livsstil. Vadå mat? Vadå träna? När vissa mopsiga kollegor skanderar "frukosten är dagens viktigaste mål", tar jag en enorm latte som frukost och har det bra. När Mannen tjurar över att söndagsmiddagen är fyra sekunder försenad, säger jag "men gud, jag har glömt att äta lunch idag igen". Varpå Mannen mulnar ihop ännu mer. (Hahaha, bara jag tänker på hur omotiverat provocerad han blir av sånt, blir jag på gott humör.) Och när chefen muppar iväg på spinningpass efter spinningpass, hör jag mig själv ropa "jädra hurtbulle" efter honom. Och han slänger tillbaka ett flin och säger "äsch, det är ju bara det femte passet den här veckan".

Nån benhård karaktär är jag inte heller känd för. "Jag börjar banta efter den här bullen" har mer varit min melodi. Eller som en god väns farmor sa: "Jag bantar idag, så jag tar bara två wienerbröd."

Men så hände nåt. I slutet av november bestämde jag mig. Inget sött (enda undantaget är glögg) och bara pyttesmå portioner för Rana från och med nu. "Jag ska bli den enda människan i Sverige som går ner i vikt över jul!" utbrast jag med klädsam ödmjukhet. Och sen i slutet av november har jag innehaft Södertörns vassaste karaktär. Vänner, min moraliska styrka är av flinta. Tro det eller ej, men på hela december har jag bara ätit en enda lussebulle och fem små lakritsknäck. Inget annat mumselimums. Ingen efterrätt, ingen kaka, ingen bulle, ingen marsipan, ingen glass, ingen ischoklad, inga praliner på hela julen. Jag är så imponerad av mig själv så det är larvigt. Hur går det då? Jo tack. Jag har gått ner sju kilo och brallorna flaxar runt midjan.

Som sagt: åtminstone en sak genomför jag med briljans i denna kaotiska, turbulenta tid. Jobbet ryker all världens väg. Ekonomi och sysselsättning och husköp och vägval och barnens skola är vita fläckar på framtidskartan. Men jag går ner i vikt i alla fall.

Jag måste bara klä i ord ett minne som alltid stiger fram, när ämnet viktminskning kommer på tal. Jag gick på Viktväktarna, och längst fram stod en donna som skulle peppa oss. Hon var smal som en gammal åra, vevade amerikanskt med händerna och skrek i extas till alla runda kvinnor i pupliken: "Vi kommer bli smala som trådar, allesamman!!!" Hon ville väl höra ett rungande "JA" men möttes bara av tysta, avundsjuka blickar. Hahaha. Jag vet inte varför min hjärna tar upp plats med det minnet.

Nu får ni ursäkta mig, jag har ett par brallor att sy in.

*

19 kommentarer:

Cath sa...

Men frukost ÄR dagens viktigaste måltid!

Kram från din mopsiga kollega ;-)

Anna sa...

All beundran och respekt är du värd!

Till syvene och sist handlar det om hälsa vs ohälsa samt disciplin vs lättja.

Även om det kanske inte syns utanpå mig, så sitter min lättja och ohälsa inuti – i blodkärl och organ.

Bra gjort, så himla bra gjort!

Bella sa...

Jag är imponerad...har själv gott och tänkt att efter jul...DÅ! Men jag vet ju att det är riktigt dumt att skjuta upp det man kan göra idag till morgondagen... Stor eloge till dig som får sy in kläderna!
Jag vet att det handlar om att bestämma sig...så...i februari brukar min ståndaktighet och min hjärna inse att jag inte vill gömma mig i vassen...beach 2009 och då är det till att ta tag i vikten!
GOTT NYTT ÅR! Stor kram till dig Rana!
Bella

Willewira sa...

Grattis vännen!! Bra jobbat!!

Till anekdoten hos Viktväktarna kan jag bara skratta...
Har gått där också, men det var nog en annan kvinna... med samma käcka humör.

Ha nu ett underbart slut på året nere i Annalunda och en jublande start på 2009!
Naturligtvis kommer 2009 bli ett superår för dig och familjen - absolut!! För det har jag önskat! ;)

Puss och kram!
Willewira

Hjärtat Mitt sa...

Oj, det var inte dåligt :) Jag är mäkta imponerad!
Önskar att jag vore lika duktig själv. Har försökt med att börja gå promenader. Får se hur länge det håller i sig hihihihi.
Det måste vara kul när kläderna inte passar på det hållet i stället för det andra.
Så underbart du skriver om din mamma. Jag tror att vi är alldeles för dåliga på att visa vår uppskattning till våra mammor, eller föräldrar, över huvud taget.
Din love bombing är verkligen en kärleksförklaring. Mycket fint.
Önskar er ett riktigt Gott Nytt År!

Varma nyårskramar Mari i Marieholm

Nettan sa...

Hejja Grodan! Önskar den andan kunde infinna sig här med... inget peppande i världen hjälper ju om man inte själv har gnistan..
Passar på att önska ett Gott slut och Ett Gott Nytt år!

Kram

Anna-Lena sa...

Jag kan bara hålla med... Imponerande! Verkligen! Grattis till insyningen ;) Men jag måste hålla med kollegan... mmm... frukost... ;) (och jag läste för övrigt tyska på Södertörns Högskola/Uni? vilket var det nu??? -97! Coolt! ;))

Cath sa...

Glömde ju säga att jag tycker att du är otroligt duktig, speciellt under sista veckorna innan jul på kontoret när det regnade godiskorgar, lussekatter, pepparkakor etc. över oss. Jag hade aldrig kunnat motstå det (och det gjorde jag inte heller, jag bara åt...).

Kram igen från din mopsiga kollega

Maria / Frøken Fryd sa...

Hip hip HURRAAAA, tomlerne op for dig Rana. Du er jo smadder god, sikken en viljestyrke :-)

Klem, og godt nytår,
Maria

Fröken Förgätmigej sa...

Det var starkt gjort!!! Julen är ju annars den svåraste tiden att hålla sig till nyttiga matvanor. Själv har jag ätit alldeles för mycket choklad och pepparkakor. Mina byxor fladdrar inte direkt, det är snarare så att jag får dra in magen, hålla andan och knäppa byxorna fort som f-n! Mitt nya liv börjar i övermorgon. Då har jag lovat mig själv att jag ska ta hand om mig mer, äta sundare och motionera mera!

Gott Nytt År och lycka till!

Kram /L

Hannis sa...

Ooo!Imponerad!Vad duktig du är!
Jag går här och tänker att jag ska ta tag i och gå ner.
Men tanken funkar inte!!

Springa på gym är inte min grej...
Ok kanske om någon ställer en burk färg längst fram på löpbandet=))

Du,vilken enormt vacker kärleksförklaring till din mamma!
Tårögd!

Rana,slå klackarna i taket och fira in det nya året!
All lycka till dig.

Kram Hannis

Lussan sa...

Oj, klart att man blir imponerad av detta. Du kan du! Heja dig!

Men lika imponerad blir jag av hela texten. Du uttrycker dig helt ljuvligt! (Vilket jag borde veta att du gör, eftersom jag redan skrivit det till dig. :)) Jag ser allt framför mig, särskilt viktväktarscenen.

Lycka till både med brallor och det nya året! Snart finns det färg i de där fläckarna.

Kram till dig!

/Lussan

Maria sa...

Eftersom jag just nu inte ens kan stava till ordet karaktär så beundrar jag dig verkligen! Har själv gjort en viktresa för ett antal år sedan och liksom väntar på att rätta motivationen ska infinna sig igen. Sabbade min tidgare viktresa när jag fick barn igen, men det var det värt!

Maria sa...

Önskar dig och de dina ett Gott nytt år också!

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Önskar att jag också fick en liten smula karaktär. Jag har nämligen blivit så gott som en fysisk katastrof. Måste också ta mig i kragen...kan du dela med dig lite av din karaktär?
Men vet du Rana? Jag är helimpad av dig. Grattis, det gjorde du bra.
Ja just ja ...jag skulle ju in och önska dig ett Gott Nytt År. Kram C

Rosa sa...

Oj så flink du har vært!! : ) Og godt nytt år til deg også...

Malin sa...

Ha ha anekdoten från Viktväktarna var oslagbar!

Millas hem sa...

Ett jättegrattis till dig!

Kul att sy in brallorna! Länge sen jag gjorde nu! :)

Jag gick runt tidigare idag här hemma för att ta lite fina bilder när solen sken så skarpt. Det blir ju så fina bilder då, och det blev det också...när det gäller mina inredningsmotiv!

Men en stund senare råkade jag promenera förbi en spegel nyduschad och näck, och den förbannade solen sken lika skarpt då! Mindre kul och en klart sämre bild!! :)

Kram och ett Gott Nytt
År önskar jag dig!
C

Annette sa...

*fniss* bara två wienerbröd var det ja...

Vad otroligt duktig Du är! Gått ner en massa kilo, oh here, det vill jag också, men karaktären är noll...