24 augusti 2009

Arv eller miljö

När jag lagar middag brukar jag brassa musik på högsta volym - varför inte Tårarna med han Hellman. Jag lagar middag och dansar runt för mig själv i köket.

Då händer det att mina små kommer inspringande och dansar runt en stund med mig. Jag ser på dem och måste skratta. Jag ser hur de rör sig, hur de för sig, hur de gläds åt musiken och att röra sig till den. Båda två rör sig så spontant och glädjefyllt - men helt olika. Jag ser på mina barn och frågan om arv och miljö kommer till mig.

Min lilla pojke stampar så glatt med sina små stadiga ben, hoppar bredbent fram och tillbaka, gungar i sidled med överkroppen och vevar intensivt med sina små armar. Ungen är ett litet stadigt kraftpaket, som fullständigt sprakar av glad energi.

Min lilla flicka, däremot, böljar. Hon svänger dröjande, snurrar och vickar på rumpan. Hennes energi är lika självklar, men så mycket mjukare. Hon ler brett när hon dansar, men blundar nästan. I henne ser jag mig själv.

Jag ser på dem och tänker: sitter de här rörelserna redan i kroppen; är de genetiskt betingade? Eller är de inlärda, förvärvade, inspirerade av vuxna förebilder - en manlig och en kvinnlig?

Bild: Surrabutt i en pose som inte känns så manlig.

Rösta på Rana

13 kommentarer:

Anna sa...

Betyder det då att Knicken dansar som Brottarn?

En stilla, ytterst kärleksfull, undran.

LillaFlisan sa...

Det finns i kromosomerna, Rana!

Spelar ingen roll hur mycket nagelack vi kletar på våra söner eller hur många räserbilar vi köper till våra döttrar. Det sitter i kromosomerna. Efter 15 års barnarbete inser jag att det spelar ingen roll hur genusmedvetet vi arbetar, boys will be boys. Huvudsaken är att att de känner att det är OKEJ att bejaka både sin manliga och kvinnliga sida. NÄR man vill. Och hur ofta man vill. Det ska alltid vara ok.
Jag levde i min naiva lilla pedagogiska lallavärld när dottern var liten. Hon skulle minsann inte påverkas av stereotypa könsroller. Därför köpte jag könsneutrala leksaker till henne de första året (innan jag fattade bättre) När hon fyllde 1 fick hon ett svindyrt Fischer price garage i present. Hon hade aldrig fått några dockor innan. Inte bilar heller så jag tyckte att garaget skulle kanske passa. I paketet följde två plastbilar med också. I dessa satt två benlösa plastgubbar.
När dottern packat upp garaget tog hon ett stadigt tag om de benlösa plastgubbarna och gick raka vägen fram till sin säng och bäddade ner dem. Garaget och bilarna såg hon aldrig mer åt utan hon lekte med dessa plastgubbar som om de var bebisar. Då gav jag upp och åkte och köpte henne en docka.

Kromosomer!

Kram

Flisan

Lussan sa...

Jag skrev nyss i ett svar på min egen blogg att du har ett vackert språk, Rana. Nu tänker jag upprepa mig. Du har ett vackert språk, Rana. :-) Och dessutom ett ljuvligt sätt att berätta. :-))) Man måste älska både dig och dina barn efter att ha läst dina texter.

Intressant fråga du ställer. Jag tror att vi åtminstone har grundrörelserna i kroppen, det som oftast mest karaktäriserar oss, att fröna till dem finns där redan när vi föds. Men så imiterar vi förstås också andra delar - finliret - oftast omedvetet. Säger amatörpsykologen och ser väldigt övertygad ut efter att ha svarat allt på en gång. Fast...eller...kanske ändå inte...?
;)

LillaFlisan sa...

Rana min sköna!500:- ser jag på mitt konto. Från dig???

porque??????????????????????????


?
puss
Flisan

nilla sa...

Jag gör precis likadant när jag lagar mat! Och då kommer mina tonåringar och ber mig lägga av för jag skämmer ut dem haha, trots att det inte finns några andra människor i närheten =)
Men de dansade också med när de var små...*nostalgisk*

Fröet sa...

Med risk för att låta som en dinosaurie så kommer jag ihåg just dessa små söta ballerina dräkter snurrandes i köket runt mina ben när jag gjorde mat... Tack för att du påminde mig om det fina minnet! Attans att man inte hade digitalkamera för jag har en underbar bild. Kanske tar med mig den till jobbet och scannar. En vacker dag... ;-)

Lina sa...

Enligt mig är det självklart en miljöfråga! Men man får passa sig för att säga det i sällskap med medelålders, (oftast) kan bli ordentliga irritationer och diskussioner. Hela samhället pekar åt vilket håll vi ska gå, som kvinna eller man, pojke eller flicka, hur fan ska det kunna bli annat?
kram
/Lina

Siri... sa...

och vilket 'fullständigt ljuvlig' blogg du har! började läsa och kunde inte sluta. önskar jag kunde uttrycka mig så fint som du. det låter som poesi! har inga egna barn än men jobbar på en förskola och vet vad fint och klokt som kommer ur dem. barnens tankar och bilder är en skatt.

/ Sara

Zäta sa...

Jag tror också att de speglar vad de ser men att mycket, kanske nästan det mesta, är medfött. Det sitter ju i kroppen liksom.

Och sen har det att göra med hur långa armar och ben dansaren, danserskan har. Ju längre desto gracilare, tills de blir tonåringar och alla excremiteter (eller betyder det bajs?) trasslar in sig i varandra.

Bella sa...

Dans ger verkligen energi! Jag dansar också mycket i vardagen...med dammsugaren...med pensel och slev...tonåringarna skäms och springer när jag försöker bugga med dem när vi är ute och går med hunden...men inte för sååå längesedan älskade de också att skutta till musik och jag gissar att om ett par år är de som jag igen!
Kram,
Bella

Singelmamman sa...

Håller helt med Flisan. När sonen var ett år ställde han sig helt plötsligt framför vår hallspegel, spände armarna i någon slags brottarpos och skrek: ARGHhu. Och han hade inte fått en enda pojkleksak till dags dato.
och Nilla, min tonårsdotter är likadan. Inte en människa inom två mil och jag är så pinsam att hon dör.

oumberligating sa...

Ja Rana du har helt rätt vem läser andras kommentarer? Så nu kan jag ju faktiskt skriva vad jag vill till dig och om vilket ämne som helst, tänkte inte på det!
Är ju djäkligt noga med att aldrig blanda in barnen i vår vuxna skämt värld, men nu när du visar din dotter din/er fina dotter i en danspose och skriver att den inte känns så manlig blir jag ledsen.
Denna pose igår nämnligen i mitt eget frigörande dansprogram, särskilt skön blir den när man växlar höger vänster och särskilt till takterna av...jam jam all night long!
Angående det här med nedsläckningen, jag är ju en allt eller inget person så mycket riktigt så radderade jag hela skiten även www.jernsaxen.blogspot.com skickade sedan utan över 300 mail till de som stödjer Jernsaxen öppet som medlemmar att jag hör av mig senare Föreningen finns ju kvar.
Sedan gick det ett dygn och paniken och ångesten växte sig starkare och frågorna hopade sig i min hjärna! Vad händer nu då? Vad ska jag nu göra, blir det bara tv för hela slanten när jag vill koppla av, tittade sonika på TV en hel kväll fick sedan fani mig nog, så mycket skit som det finns, så jag gick och "ångrade mig".
Blogger vet hur vi människor är så man har 90 dagar på sig att ångra sig, Tack google för att ni har anställda beteéndevetare hos Er som vet bättre än vi dödliga bloggare.
Hur skulle mitt liv se ut utan Rana, Flisan, FotoKarin LantlivsAnette, BläckhornsViveka, Tekla Maräng, Baronessan, Hon ifrån Västergötaland mfl...tror fan i mig att jag skulle sakna ExponeringsNicklas också, fast han är lite som Gud man hör av sig till honom ibland men får inget svar (ler).
Ser att du "snöat in" lite på mitt goda förhållande till arbetsförmedlingen, eftersom ingen smygläser här så ska jag berätta knepet.
Man har ju ett sk avstämningsmöte på Af varje månad och jag lägger det alltid i samband med att jag varit på Haninge Jaktskyttebana när jag sedan åker hem så har jag alltid mina två "kelgrisar med mig" alltså mina två älgstudsare, det vore ju olagligt att lämna kvar dem i bilen så de får följa med upp, självklart säkrade och i fodralet på ryggen. Så visst gör "kläderna mannen" ingen tvekan!
Nej, det beror nog inte på det utan kanske beror mer på min charm eller beror det kanske på mina ticks och ryckningar som jag ibland lägger mig till med i kontkakt med myndigheter.
Jag kommer aldrig ta livet av mig (först) Rana det lovar jag, visserligen mår "Lilla Frun väldigt dåligt just nu, hon kan i princip inte gå alls och ligger hela dagarna sedan lyfter jag henne ut i badrummet några gånger per dag. Fast vi har ju nyligen igen fått avslag på utökad hemtjänst tid så hon sjåpar sig nog bara. Vet folk egentligen vad som är på gång i samhället, tror inte det för då hade det blivit rusning till Jernsaxen.
Kram ifrån Oumberlige Peter!

Söderbergs Take sa...

mina ungar är tvärtom

pojke 5 år: dansar mjuk och graciöst

flicka 2.5 år: dansar som ett kylskåp

det kan ju ha med åldern att göra också, fast han har alltid varit så. sen får man ju se med den andra så småningom