11 april 2009

Onödig vaktpost

Ungarna är utleasade i natt. Det är påfallande ändå hur mycket jag har deras existens i kroppen. Minsta ljud, minsta knäpp i väggen eller sprak nånstans ifrån, och min kropp är halvvägs upp ur soffan eller sängen. Gång på gång.

Uppdatering:

Och Mannen berättade att han gick upp halv åtta - kunde inte sova. Varför är jag uppe på natten och lyssnar efter ungar som inte är hemma? Varför tar inte han sovmorgon när han får?

*

Rösta på Rana

6 kommentarer:

Therese sa...

Man blir lite knäpp som mamma kanske? Lider av samma symtom ;)

purplerain sa...

Hr kommer en påsk hlsning från mig.

Daniel sa...

Du borde slafsa i dej mer choklad - söver å värmer!

synne sa...

Old habitts are hard to change....
Tror inte jag behöver säga mera eller....
Go bedring nu.
Klems igen.
Synne.

Lussan sa...

EXAKT så där är det ju! Barnen sitter i kroppen på oss också.

Jenny sa...

Ja ungarna gör oss till totala nervvrak! ;)