11 april 2009

Onödig vaktpost

Ungarna är utleasade i natt. Det är påfallande ändå hur mycket jag har deras existens i kroppen. Minsta ljud, minsta knäpp i väggen eller sprak nånstans ifrån, och min kropp är halvvägs upp ur soffan eller sängen. Gång på gång.

Uppdatering:

Och Mannen berättade att han gick upp halv åtta - kunde inte sova. Varför är jag uppe på natten och lyssnar efter ungar som inte är hemma? Varför tar inte han sovmorgon när han får?

*

Rösta på Rana

6 kommentarer:

Tess sa...

Man blir lite knäpp som mamma kanske? Lider av samma symtom ;)

purplerain sa...

Hr kommer en påsk hlsning från mig.

Daniel sa...

Du borde slafsa i dej mer choklad - söver å värmer!

Synnøve. sa...

Old habitts are hard to change....
Tror inte jag behöver säga mera eller....
Go bedring nu.
Klems igen.
Synne.

Lussan sa...

EXAKT så där är det ju! Barnen sitter i kroppen på oss också.

Anonym sa...

Ja ungarna gör oss till totala nervvrak! ;)