05 januari 2008

Apropå blonda barn

Min barndomsvännina, lika mörk som jag, har två ljushåriga vackra döttrar. Hon säger ibland till mig, alltid med samma härligt förvånade tonfall: "Men Rana, hur kunde vi få så blonda barn..?"

Det får mig att tänka på en före detta kollega, en smått galen man från Somalia. Det visade sig att han ibland vistades i mina hemtrakter, och trodde sig ha sett mig där.

Han: Du gick med en kille ner mot ängen..?

Jag: Just det, det var min man.

Han: Jahaaaa, jag visste inte att du hade en... blond man!

Varför ler jag invärtes när jag tänker på det? För att han lät så bestört? På grund av det omvända perspektivet (svart man förfäras över att kollegan faktiskt har gått och gift sig med en blond man)? För att han - hyfsat felaktigt - hade placerad mig utanför Svenssonfacket? Vet ej, men jag minns det med förtjusning.

3 kommentarer:

Tonårsmorsa sa...

Sånt där har jag också en viss förkärlek till! Att förvåna någon i det som är ens egen vardag, liksom...! ;-)

Anonym sa...

TREVLIG BLOGG. Varifrån kommer olivbilden? /L

Anonym sa...

TREVLIG BLOGG. Varifrån kommer olivbilden? /L