Angelägna samtal och grodvinnare

Ljuvligt är det att vara uppe med sin minsting och samtala om livets väsentligheter. Och vilken lycka - vi fann en död tvestjärt på golvet. Länge låg vi båda framstupa och tittade på den.

Lille Brottarn: Jag tycka om testjärtar.

Jag: Mm.

Lille Brottarn: Den fin. Den jättemysi.

Jag: Tycker du det?

Lille Brottarn: Jag lite rädd testjärten.

Jag: Jag med.

Lille Brottarn: Jag rädd först!

Jag: Mm.

Lille Brottarn: Den död?

Jag: Japp.

Lille Brottarn: Mamma, den jättejättedöd.

Jag hinner inte alltid ta vara på de där stunderna. Och jag orkar inte alltid. Men jag är så glad för de gånger jag gör det. Att ligga framstupa på golvet intill min lilla intensiva kille och samtala om viktiga saker - det är ju det som är livet.

Och nu, mina vänner, över till en viss utlottning. Den 28 november fyllde min blogg ett år. För att fira detta, ville jag lotta jag ut ett hemligt paket med grodtema. Inte mindre än 66 personer deltog - jättekul. Alla ni utan blogg, som var med tävlade: hej på er, så roligt att få se lite vilka ni är. Jag får lust att pussa er alla, inte minst när man läser kommentarer som Malins. Hon skriver sin allra första kommentar någonsin och säger: "Kanske är jag på väg ut ur garderoben som bloggkommentator?". Hahaha, välkommen ut, raring. Och tusen tack för alla fina ord från er alla - vänner och främlingar - det betyder mycket för mig.

Igår drog jag med ungarnas hjälp en vinnare. Grattis kära Ann, med Kannor och karaffer. Hon har en härlig blogg om "lustfylld inredning och medeltida inslag". Ann, mejla mig på rana.temporaria@yahoo.se och ge mig din adress, så kommer inom kort ett hemligt paket med grodtema på posten.

*

Rösta på Rana

Lillgammal, någon?

Lycka är att vakna av att ens lilla dotter kryper intill en, lindar sina små runda armar om ens hals och suckar kärleksfullt bekymrat:

"Mamma - min lilla gumma. Vad ska vi göra med dig?"

*

Rösta på Rana

Afasi som kom väl till pass

Ring-ring på dörren: en dörrförsäljare. Jag tänker absolut inte köpa nåt bara för att jag inte kan säga nej eller för att jag blir inlurad i nåt vansinnigt resonemang eller för att försäljaren annars blir sur. Den här gången ska han inte lyckas. Jag är helpeppad och nu ska han bara ha.

Dörrförsäljaren: Hej, har ni nån brandsläckare?

Jag (avfärdande): Ja guuuud ja, vi har jättemånga.

Dörrförsäljaren (lite brydd): Jaha, har ni..?

Jag (haha, ingen slipper här fram): Oh ja. Vi har nog fem-sex stycken, en i varje rum faktiskt. Så det behöver vi inte köpa!

Dörrförsäljaren: Det är väldigt ovanligt att man har så många brandsläckare... men då förstår jag att ni har så det räcker.

Jag: Jajamen! Hej då.

Dörrförsäljaren (dryper av): Hej då.

Jag (uppfattar en konstig blick från Mannen): Vad är det?

Mannen: Har vi fem-sex brandsläckare??

Jag: Ja, om inte fler.

Mannen (torrt): Du tänker nog på brandvarnare.

Bild: brandvarnare. Inte brandsläckare.

*

Rösta på Rana

Skönt

Jag tror minsann jag är inne i ett flow. Jodå - det finns massor att oroa sig för, inte minst att jag har en ruskigt osäker anställning i en allt kärvare tid.

Men jag har varken tid eller lust att ta ut en massa skit i förskott. Jag mår bra, jobbet är bra, barnen är underbara toktroll, Mannen och jag pussas mer än vi bråkar. (Och så är jag ju så snygg i håret.) Jag hör mig själv skratta - ofta. Det är lätt att vara glad nu.

Men nu får Winnerbäck tala; han säger det så mycket bättre än jag:

inte varmt men nästan vår

ingen lösning men ett spår

inga planer men ett steg

inte där än men på väg

det är visst nån som är tillbaka

-

inte varmt men nästan vår

ingen lösning men ett spår

inte ja men inte nej

inte bra men helt okej

det är visst nån som är tillbaka

*

Och glöm för all del inte min utlottning. Imorgon fyller Ranas horisont ett år. Har du inte redan kommenterat det här inlägget, så gör det nu. Då är du automatiskt med och tävlar om en hemlig vinst med grodtema.

-

Rösta på Rana

Vik hädan, gråingar

Jag är frestad att rycka de enstaka, gråvita hårståna med pinsett. Jag gör emellertid inte så längre, eftersom alla (läs: mamma) säger att hela håret då vips blir grått - innan man hinner säga "åldersnoja". Imorse, efter att jag med imponerande själsstyrka hade sagt "nej, pinsett" till pinsetten, upptäckte jag att jag stod och målade över några elaka, ljusa strån med min nya, dyra mascara. Med andra ord: hög tid. Och nu är jag så glad - för snart, snart, snart är mitt hår blåsvart.

*

Rösta på Rana

En bloggbriljant

Hennes texter är fokuserade och klara som kristall. Hon serverar sin kompromisslösa självrannsakan med förförande lätthet. Hennes blogg är en ask av lysande, fokuserade, salta berättelser. Man tar en ordkaramell. Man tar en till. Man blir fast och man gillar det.

Den här veckan lovebombar jag Anna med Jensens tankar.

*

Rösta på Rana

Porträttbeställning

Porträtt är knepiga att ge sig på.

Svårighet 1: Alla vet hur ett ansikte ser ut. Om man inte får till proportionerna eller linjerna, reagerar folk. Alla kan inte säga vad som är fel, men alla ser att något inte stämmer. Det är en annan sak med träd eller stenar eller monster; de får se ut hur tusan de vill. Men en hand, ett ansikte, en skuldra - där kan man inte balla ur hur som helst.

Svårighet 2: Likhet med modellen, eh - ja tack. Om en mor beställer ett porträtt av sina barn förväntar hon sig - med rätta - en viss porträttlikhet. Det är liksom det som är grejen.

Därför är jag så glad att modern i det här fallet tyckte om resultatet, efter att hon hade beställt ett porträtt på sina ungar. Så här blev det:

Fler tavlor finns i galleriet.

*

Rösta på Rana

Ånej, i år igen?

Förväntningarna inför julen kan se ut så här: glittrande barnaögon, glam med goda vänner, mumsig mat, klappar och familjemys. Det kan också se ut så här:

Kväll i förorten. Jag har hämtat ungarna och är på väg till bussen. Jag har en liten pladdrande ängel i varje hand. Bakom mig går två medelålders, något slitna kvinnor. De är inte berusade, men förmodligen inte heller helt nyktra. Den ena till de andra, med totalt uppgiven stämma: "Och snart är den där jävla julen här, med julklappar och hela helvetet."

Deras jul kommer nog inte se ut så här:

Men vems gör det?

*

Rösta på Rana

Tonfall

Jag är en av alla dem som lyssnar mer på hur det sägs än vad som sägs. Ett kärleksfullt "ditt lilla pucko" landar varmt i mig medan ett kyligt "ha det bra då" rispar mig med sina frostkanter.

Men ibland önskar jag att jag kunde strunta i tonfallet och ta fasta på orden istället. En sån gång var det igår kväll, när Lille Brottarn stod och hoppade i sin säng och var förbannad för att han - vilken idioti - måste sova. Vreden kokade i hans lilla kropp och med tordönstämma vrålade han ut sin frustration. Det lät som han ville säga "lyft upp mig genast, din enfaldiga kvinna" men orden han skrek var:

"MAMMA, JAG ÄLSKAR DIG. JAG ÄÄÄÄÄÄLSKAR DIG! MAMMA!!! JAG ÄLSKAR DIG!!!"

*

Ni är väl med i min grodtävling? För att fira bloggens ettårsdag lottar jag ut ett hemligt paket med grodtema. Alla som kommenterar det här inlägget är automatiskt med och tävlar. Välkomna att delta!

*

Rösta på Rana

Katt?

I min plånbok har jag en liten skrynklig lapp. Det är den ömma Mannen som har tecknat. När jag missar bussen, när jag har en bad hair-day, när regnet piskar snålt mot kinden, när någon är dum - då tar jag fram lappen och fnissar rått åt det här:

Jag vet inte. Det där menlesa ansiktsuttrycket, den där synnerligen oklara svansföringen, den där helt enkelt utomordentligt pissdåliga teckningen av en... katt. Hehehe. Jag har den alltid med mig. Mannen knorrar om att han känner sig utskrattad, men då försäkrar jag honom att jag inte skrattar med honom, bara åt honom.

Missa inte min grodtävling/utlottning! Kommentera bara inlägget nedan, så deltar du automatiskt.

Plums.

*

Rösta på Rana

Grodan fyller ett år

Jag har bloggat i snart ett år - inser jag just! Det sa bara svisch. Att blogga var inte som jag trodde; det var mycket lättare och svårare och mer givande än jag nånsin kunde ana. Den största överraskningen med bloggandet - och den tvivelsutan största glädjen - är att jag har lärt känna så många härliga människor, som jag aldrig annars hade stött på.

Jag ska fira bloggens ettårsdag med en utlottning med Rana-tema. Mitt namn betyder "groda" på latin. Ursprungstanken var att bloggen skulle skildra livet underifrån, ur ett grodperspektiv, från en grodas horisont. Alltså från Ranas horisont. Hur det blev med det vete sjutton, men den hemliga vinsten på ettårsutlottningen kommer i alla fall ha ett grodtema; så mycket kan jag avslöja.

Den 28 november 2007 skrev jag mitt första inlägg, som passande nog handlade om (sport)grodor. Exakt ett år senare, den 28 november 2008, drar jag vinnaren. Alla som kommenterar detta inlägg deltar i utlottningen. Jag lovar att inte bli sur om du länkar till utlottningen, men det är såklart inget måste för att delta.

Tänk om man kunde måla så här. Jesus..! Men det är tyvärr inte jag, utan akvarellisten Román, som har gjort grodan ovan.

*

Rösta på Rana

Orealistiskt?

Flickan är fyra år, pojken är två. Tiden går fort nu. Mannen och jag börjar oroa oss för skolorna här ute i förorten. Vi umgås allt intimare med tanken på att flytta. Undar om vi har råd med den här barren?

*

Rösta på Rana

Svårfångad pudding

Denna vecka lovebombar jag den här personen. Hon är den mest motsägelsefulla brallis man kan tänka sig. Hon är helt omöjlig att placera i ett fack - vilket inte är den minsta anledningen till att jag finner henne helt oemotståndlig.

Nu får hon under en veckas tid sitta här till höger och bli gegapad och beundrad. ------>

*

Rösta på Rana

Höger, nej, vänster, nej, höger.

Bakgrund: mitt lokalsinne är ett skämt. Jag åker vilse när jag ska åka till Coop Forum, där jag alltså handlar varje vecka. Jag hamnar mitt i stan bara för att jag inte har brains nog att svänga av vid rätt avfart, gång efter gång. Jag njuter knappast av att med skrämselhicka försöka snurra ut ur stan, så gissa om jag inte hamnar där med flit. Det var bakgrunden.

I fredags, när regnet fullständigt öste ned, skickade jag iväg denna mejlrad till Mannen: "Kan man tänka sig att du hämtar lilla frun efter jobbet idag? Jag ska vara snäll." Varpå han ringer upp från sitt jobb.

Mannen: Visst. Vilken väg är bäst från Farsta till Liljeholmen...? Hm...

Jag (tämligen smickrad över att jag vara så betrodd): Jadu, vilken väg kan det vara! Men att du frågar mig..?

Mannen (rått): Du. Jag skämtade.

Uppdatering: Mannen kräver att jag skriver att han sa det med glimten i ögat. Mm, verkligen.

*

Rösta på Rana

Rött sammet överallt

För ett par år sedan köpte jag ett lyxigt linne i rött sammet, bestrött med pärlor längs urringningen. Det är vackert och flärdfullt och fullständigt oanvändbart. Jag minns att jag tänkte att jag kunde ha det på julen. Hallå? På vintern är ett sånt litet plagg för kallt. Och på sommaren är rött, tungt sammet det sista jag vill ta på mig. Med andra ord: ännu ett plagg som ligger oanvänt i garderoben.

Men i morse, när Lille Brottarn körde upp mig i ottan och jag letade efter nåt att slänga på mig, fick jag fatt på det där linnet. Klockan var halv sex, det var mörkt och jag sov fortfarande. Jag drog på mig linnet, och sen stod jag och bytte bajsblöja iklädd ett extravagant, sensuellt, rött sammetslinne. Det kändes som en metafor för livet på nåt sätt.

Lille Brottarn tittade storögt på mig och sa till slut: "Mamma..! Du jätte-jätte-fin klänning. Den jätte-jätte-len." Och han kunde inte sluta känna på det mjuka tyget. Då kände jag, att om jag har på mig linnet blott denna enda morgon, så var det där köpet trots allt inte bortkastat.

*

För ett par dagar sedan fick jag den här fina Blogfriends-utmärkelsen av Camilla med den härliga bloggen Hemma hos Bröderna Bus. Tack, du goding! Jag fick den en dag då jag vadade i tjafs och strul och kräkiga barn och tårar. Den var minst sagt välkommen.

Bara för det skickar jag utmärkelsen vidare till dessa sammetsröda bloggare:

Hannis med Hannis hem:

Mari med Hjärtat mitt:

Birgitta med Glädjekällans Trädgårdsblogg:

Daniel med Daniels värld:

Annie med Annalunda:

Mizty med Söder om landsvägen:

Willewira med Mor Karins täppa:

Bilderna är lånade från respektive blogg.

Just i skrivande stund hände nåt: ett sammanträffande som ser ut som en tanke. Mannen var ute och vittjade lådan och fann ett paket till mig. Från mästerfotografen Karin med Karins fotoblogg har jag fått en förstoring av den här underbara, sammetsröda bilden. Hon har krupit in i en dahlia och fångat lite av dess hemlighet. Brevet som låg med rörde mig till tårar. Tusen tack, Karin!

*

Rösta på Rana

Divalater bland ryggsäcksfolket

Imorse på tunnelbanan var det en donna som envisades med att trycka upp ryggsäcken i ansiktet på mig. Visst, det var trångt. Visst, man måste maka sig när folk ska av och på. Men den här brallisen var av den där sorten som demonstrativt sket i att hon stod ut en meter där bak. Och nu pratar vi inte om en mjuk rumpa som står ut - vi pratar om en knölig, hårt packad ryggsäck i strävt, högkvalitativt vattenavstötande tyg. I mitt ansikte.

När jag skulle kliva av, upptäckte jag vem ryggsäcksinnehavaren var. Nämligen:

Bild: Charlotte Permell, f.d. programledare för "Mitt i naturen".

Naturligtvis. Vad skulle jag göra? Jag var ju tvungen att förlåta henne. Om inte annat, så för hennes sexigt skorrande R:s skull.

*

Rösta på Rana

Hur ser en sifaka ut?

Jag stressar runt och försöker göra mig snygg; snart ska jag springa till bussen. Genom bruset från tandborste och hårfön, hör jag plötsligt en liten klar pojkröst: "Sifaka, chimpans, gorilla..." Jag spetsar öronen och smyger upp bakom Lilla Brottarn. Mitt på golvet, med en av husets stora djurböcker i famnen, sitter han djupt koncentrerad. Liten tvååring, som inte pratar rent än, sitter och artar det ena konstiga djuret efter det andra: "thomsongasell, större kuuuudo, impala, tjockhornsfår..."

Jag har närt en liten fältbiolog vid min barm.

*

Rösta på Rana

Liten blond mini-Rana?

Jag och lilla Surrabutt, kind mot kind framför spegeln. Jag njuter av att se mig själv i henne: samma mun, samma blå ögon, samma runda kinder. Hon är bara så mycket mindre, lenare och blondare än jag. Jag undrar om hon ser vad jag ser.

Surrabutt (plötsligt): Mamma, titta, titta!! Vi har precis likadana näsborrar!!

*

Rösta på Rana

Lovebombing

Nu sjösätter jag tema LOVEBOMBING här på bloggen. Vi lovebombar varandra alldeles för lite. Jag vet inte vad som håller oss tillbaka. Rädsla? Varför det; människor blir ju bara glada. Häromdan sa jag till en kvinna i hissen att hon var vacker och hade underbara färger. Hon blev jätteglad. Och gissa vad - det blev jag också.

Således - tema LOVEBOMBING är härmed igångsparkat. Varje vecka håller jag fram någon som jag tycker om och säger till bloggvärlden: titta här vilken pudding. Föremålet för min heta och ohämmade låga får sitta här på högerkanten och bli betittad en vecka. ---->

Och titta nu här vilken pudding som får bli min allra första lovebombade person:

*

Rösta på Rana

Liten vilde blir spak

Helgen gick i vänskapens tecken: kärt besök av långväga gäster med prat och skratt och lek och vin. Lite mindre kärt var det att Lille Brottarn inledde söndagen med att plötsligt kräkas upp hela frukosten. Nu håller vi tummarna för att ingen blev smittad.

Den här förmiddagen har den lille sjuklingen suttit i min famn, ynklig och spak. Han har fått ett par bananskivor och lite vatten, som han - gud vare lovad i höjden - verkar få behålla. Nu har jag lagt honom i sängen. "Inte sova" sa han och somnade.

Jag försöker låta bli att stressa upp mig för högarna som växer på jobbet, medan jag är hemma och vabbar. Nu har jag i alla fall tid att fixa lite med foton.

Vi säger att november är ruggig och grå, men så här vacker kan den också vara:

*

Rösta på Rana

Schlående likhet

Just hemkommen från konferens, kanske något på dojan. Saker jag önskar att jag inte just hävt ur mig till min sex år äldre chef (och kom ihåg att jag är hyfsat ny på jobbet):

"Du är sötare och yngre - annars är du precis som min pappa!"

Sen gjorde jag inte så här:

*

Rösta på Rana

Målarterapi

Kvinnan i berg- och dalbanan har störtat och loopat och är nu på uppåtgående, säger vi. Den närstående idioten och jag har pussats och blivit sams. Nog om det.

Idag har jag vabbat små sjuklingar och unnat mig att leka lite med en gammal skiss:

Ikväll är det min kväll. Jag rymmer till svägerskan och målar på mina tavlor, medan hon och ett gäng härliga kvinnor sitter och scrappar. Ikväll ska jag jobba med en beställning jag fått:

En annan tavla jag jobbar med just nu:

När den här brutala karln blir färdig, kommer han att löpa amok i galleriet.

Over and out, kära vänner. Jag är alldeles slut efter gårdagens känslogegga.

*

Rösta på Rana

Tack och lov

Valet i det stora landet i väst: puh..! Jag är kanske naiv, men nu hyser jag hopp om ett vettigare Amerika.

*

Rösta på Rana

Ledsen

Varför åker den här kvinnan alltid berg- och dalbana? Nu är det (no shit) en dal. Jag har känslorna på utsidan och säger som det är. Det hjälper heller inte att ungarna är sjuka, att sömnen är ett skämt och att jag är osams med en till mig extremt närstående idiot.

Det här är inget inlägg värt namnet. Men jag ville berätta varför jag just nu inte kan skriva sådana.

*

Rösta på Rana

Queer-Halloween

Halloween-maskerad på förskolan i veckan. Surrabutt ville vara prinsessa med glitternagellack och korkskruvslockar.

Det ville Lille Brottarn med. Vem är jag att blåsa honom på det?

*

Rösta på Rana

En anledning så god som någon

Surrabutt: Mamma, jag tänkte så här... att vi nog måste köpa en ny tröja till dig.

Jag: Jaså, varför det?

Surrabutt: Jag vill kunna kalla dina andra tröjor gamla, förstår du.

*

Rösta på Rana