I fredags, när regnet fullständigt öste ned, skickade jag iväg denna mejlrad till Mannen: "Kan man tänka sig att du hämtar lilla frun efter jobbet idag? Jag ska vara snäll." Varpå han ringer upp från sitt jobb.
Mannen: Visst. Vilken väg är bäst från Farsta till Liljeholmen...? Hm...
Jag (tämligen smickrad över att jag vara så betrodd): Jadu, vilken väg kan det vara! Men att du frågar mig..?
Mannen (rått): Du. Jag skämtade.
Uppdatering: Mannen kräver att jag skriver att han sa det med glimten i ögat. Mm, verkligen.
*
Rösta på Rana
.JPG)
11 kommentarer:
Han är en ruskig stygging...hälsa honom det från mig! fast han är rätt söt... ;) Hur skulle vi ha möjlighet att kunna hålla iordning på sådant där som lokalsinne - riktningar hit och dit....när det är så mycket annat alldeles otroligt viktiga saker som måste få plats i våra oerhört kapabla hjärnor??
Love you men fick inte tag på dig i telefon! kramis
Hihi, vilken elaking, fast det var ganska kul;-)
Jag hatar att köra bil när jag inte vet innan hur man kör. Hatar att köra till mor min i Skogås för jag är så rädd att köra fel och villa mig in i stan (som jag gjorde en gång)... Fast jag tror att jag gör fel bara för att jag är så inställd på att inte göra det, så om jag lär mig slappna av så kommer det sköta sig själv (jag vet det men ändå så blir jag lika nojjig varje gång!).
Jaja, jag är bra på mycket annat:-)
Ja, hon ser så stor ut min lilla stora tjej när hon sitter på hästen. Nu har jag en fin bild på bloggen på henne i vinnarcirkeln.
Kramis! och godnatt:-)
ha ha ha
Jeg har et rigtig godt, og meeeget velafprøvet råd jeg har enorm personlig erfaring med...
GPS !
Det er en gudeskabning, intet mindre ;-)
Klem Maria
Jag brukar tänka att det är tur att inte min mor har körkort...
Jag har inte heller något vidare lokalsinne, och skulle därför aldrig komma på tanken att bosätta mig i närheten av Stockholm ; - ))
Du är välkommen att sno bilder av mig. Är det en bra bild får du gärna uppge källan.
Kram på dig!
Hmm...det där var inte snällt sagt...jag gissar att du...som jag vet har skinn på näsan...löste situationen... Jag kan berätta att jag inte heller har något vidare bra lokalsinne eller sinne för vägar och bilkörning... Familjen befann sig i bilen i Paris...maken slänger över kartboken till mig och ber mig guida...moi?...jag kikar en stund medan han hysteriskt skriker...den här heter rue de la bla bla...ser du var vi är? Vart ska vi nu...höger, vänster...då ser jag en stor bred väg...mitt i Paris på kartan...pekar till mannen i förbigående...att den där blir väl bra...varpå han gapflabbar och säger att visst Volvo är bra men den går faktiskt inte på vatten...jag hade hittat Seine... OPS (jag vill bara säga att annars är det inge fel på huvudet)!
Stor kram,
Bella
Jag brukar tänka så att man kan faktiskt vända... och då brukar nervositeten släppa.
Tuta och kör!! Varför ska lite svängar hit och dit hindra en från att utforska världen... även om det så bara är till Coop Forum???
Fast lite elakt var det nog av maken att säga så... ;)
Kramar!
Willewira
Schysst av honom!
Han känner dig väl, eller hur :)
Det är inte alltid lätt det där, men vadå, om man får snurra en sväng extra. Kanske inte lika kul när maken är med, han blir lite lätt irriterad när det händer.
Vilken härlig utmärkelse du ger mig. Tack och bock, som pappa brukar säga.
Den sidan där man kan göra sådana "ordtavlor" är bara så läcker. Jag hittade den i går.
Skönt att höra att det är på väg uppåt igen. Annars är det ju en sån mörk och grå period nu, så det är lätt att känna sig lite extra dyster och tung.
Kramar i massor Mari i Marieholm
Ha ha...
kjenner meg igjen. Jeg tror selv jeg har stedsans...men mannen mener definitivt noe annet ; )
Ja jisses, det kallar jag humor! Han är bra rolig mannen när det vill sig :-)
Kram
Rufus
Bekant. Mycket.
Skicka en kommentar