23 november 2008

Ånej, i år igen?

Förväntningarna inför julen kan se ut så här: glittrande barnaögon, glam med goda vänner, mumsig mat, klappar och familjemys. Det kan också se ut så här:

Kväll i förorten. Jag har hämtat ungarna och är på väg till bussen. Jag har en liten pladdrande ängel i varje hand. Bakom mig går två medelålders, något slitna kvinnor. De är inte berusade, men förmodligen inte heller helt nyktra. Den ena till de andra, med totalt uppgiven stämma: "Och snart är den där jävla julen här, med julklappar och hela helvetet."

Deras jul kommer nog inte se ut så här:

Men vems gör det?

*

Rösta på Rana

13 kommentarer:

Annica sa...

Julen väcker mycket känslor. I familjer där allt inte är så enkelt blir det jobbigt att leva upp till alla krav. Själv ska jag försöka släppa en del måsten i år och slappna av. Kram Annica

Nettan sa...

Så klart att du skulle öppna dem! Är så glad att du tycker om dem, för jag alskade grodorna:-)

Nu ska dundersnoris krypa till stallet och hjälpa Jane.
Ha en skön dag.

Bamsekram!

jenny sa...

Vetu - jag börjar med att tänka tindrande ögon, förväntan, klappar och hemmamys, och går sen gradvis över till den senare åskådningen, ju närmare julhelvetet kryper inpå en...!

I vårt fall spelar knepiga familjerelationer och -konstellationer in också, att bara fira med oss fyra blir för mycket vardag, men att blanda in resten av släkten blir... Norén-inspirerat (minus alkohol, iofs).

Men din bild påminner mig om att jag vill ha en JULKRUBBA i år... Undrar var man hittar en sån - i slitstarkt 2-åringsvänligt material... Tack för tipset!

Willewira sa...

För den som bor i ett stall och nyss fött barn... så ser nog julen ut så! ;)

För min del handlar det om att dra ner kraven på mig själv inför julen... men å andra sidan så är det inte så lätt. Man vill ju ha lite pynt, mat, julklappar, julbak, etc.... eller hur??

Fast man kanske inte behöver överdriva utan köra den lilla softa varianten... hur nu den är?

Ja, säg det?

Får fundera...

Klart jag gör reklam!! ;)
Vill ju vinna!
Och så vill jag ju att andra ska få upptäcka vilken härlig person du är, såklart!

Största kramen!
Willewira

Karins fotoblogg sa...

Inte min heller. Förra året bestämde vi att vi alltid firar julafton hemma. De som vill är hjärtligt välkomna. På så sätt så har vi skjutit på det dåliga samvetet och runt farandet till övriga dagar. Men självaste julafton ska ske hemma i lugn och ro. Hoppas vi! :)

Lyxhustrun sa...

Ja, vems jul gör det?? Lars Norén hälsar.

Mizty sa...

Dagens sanning, absolut.

Kram Mizty

I min verden sa...

Hei vennen:) Du får virkelig sagt det- og skrevet det.....Jeg er der liksom.....Hver gang du klipper ut en liten sneekpeek fra hverdagslivet ditt og deres...Og disse små er opplevelsene og betrakningene tegner du for øynene mine så jeg ER DER....Gleder meg til jeg en dag kanskje kan krama dej på riktigt....:):), det gleder ejg meg hvertfall til!!

U OFTEN MAKE MY DAY DEAR FRIEND:) Og jeg uppskattar dig...Verkligen.....Smask

lottens vita och gröna sa...

ibland är man helt helt skruvad i sina tankar...man minns det man vill, att julen skulle vara en lugn harmonisk högtid som man hasar omkring i ett par vackra raggsockar med ett glitter i facet...i själva verket ränner man från första dec efter att hitta den optimala julklappen och sen är det alla bjudningar med släkt och så som stör lungnet, jaja man sätter kraven själv och jag älskar julen ändå!
varmkram lotten

Kajsa sa...

De hade nog varit med om en och annan Norénjul, de där tanterna...

Kajsa sa...

Nja, inte fullt så mycket halm och får hemma hos oss på julen. ;)

Katja Kristoferson sa...

Hm, suck, nä min jul kommer inte bli så... jag har gett upp att försöka samla vänner och familj, alla är så upptagna med sig och sitt idag så man glömmer att det viktigaste vi har är varandra.
Jag har tagit på mig att fodra hästarna i mitt stall både på julaftonskvällen och juldagsmorgon. Det känns skönt, att jag har något som är mitt.
Totte är min häst, eller min häst som jag har lånat. Honom är jag också kär i!

Anna sa...

Jag älskar julen, men har alltid för höga förväntningar.

I år har jag en lååång kom ihåg-lista, men det är inre komihåg; så som att dra ner på måsten, helhjärtat genomföra de moment och förberedelser jag till slut väljer, minimera julklapparna till barnen (skippas helt land de vuxna i min familj) och försöka njuta betydligt mer. Varje år sätter jag mig ner med ett glas portvin och inser att julen visst flugit förbi.

No more.