I flera år har jag varit sugen på att tatuera mig. Nu är det väl dags. Motivet kom bara till mig; helt plötsligt var det självklart vilken bild jag skulle smycka mig med - och var den skulle hamna.
Jag nämnde detta för barndomsväninnan, som var mycket snabb och mycket tydlig i sin reaktion: "NEJ, Rana. Ingen tatuering nu. Du är inte tillräknelig. Du ska ha minst ett halvårs betänketid när det gäller det. Jag säger NEJ." Hon kan ha en poäng.
.JPG)
24 kommentarer:
Ja du vännen!
När det gäller tatueringar...
När du orkar så ska jag berätta om min mage och tatueringen som huserar där.
Men nog är det en symbol.
Fattar tanken och känslan
Kramen
Tatuera eller inte tatuera.
Det är ett stort beslut. Jag funderade länge på att göra en fågel fenix på magen. Så där symboliskt, utbränd-reser sig ur askan-starkare än någonsin.
Men hur roligt är det att ha den om man trillar dit igen? Vilket slag i ansiktet att se den på magen varje dag samtidigt som kropp och huvud har gett upp. Nu ska det ju inte bli så men likväl.
Jag tror att det kan vara klokt att låta tanken ligga i ett halvår och känner du likadant då så go for it.
Säger förnuftigt som alla andra, ge det tid, men du har ju tänkt det länge så antagligen är det rätt tid nu. Själv tänkte jag tatuera mig för över 20 år sedan, men det hade blivit fel vid bokningen så min tid fanns inte. Och sen hann jag ångra mig. Nu är jag nästan den enda som inte är tatuerad, känns det som.
Jag är nog den enda som säger "kör hårt" en tatuering står för ngt och blir ett minne som alltid påminner dig om vad som var just DÅ, o det går ju faktiskt att ångra sig idag... eller hur ;)
Jag tycker att tatueringar är fint om det är ett motiv som är genomtänkt.
Samtidigt är det nästan mer unikt att inte ha en tauering idag då nästan alla har en eller flera.
Följ magkänslan!
Jag håller med Suzan!
Och om man tatuerar magen, då har man ju en constant-reminder om att man inte ska gå upp i vikt!
Du vet att jag vet att det finns nagot betydligt battre att halla fast vid, men jag sager anda som Suzan, go girl!
En liten smakfull tatuering pa en plats som du kan dolja om du vill kan bli en bra symbol for ditt nya jag.
Puss
Ps. Jag förstår precis behovet du har just nu att göra en förändring. Jag gjorde en näspiercing när jag och pappan till min äldsta son separerade. Tänker på dig! Kram Ds.
Ojdå, ska jag komma och hålla dig under armen, så kan vi flanera omkring litet i lugn och ro och titta på tavlor?
Om du ska göra en extrem tatuering, som den på bilden i ditt inlägg, så bör du nog tänka till litet längre. Men om det är en diskret tatuering eller någon som du kan dölja under kläder när du inte vill visa den, så behöver du inte tänka till lika länge. Jag har Lilla Sjöjungfrun på vänster överarm.
Kram från Annette
Nu läste jag vidare på din blogg och jag har missat en hel del väsentligt, ser jag. Nu förstår jag kaoset och att det kanske inte räcker att hålla mig under armen. Men hursomhelst så är det så att när något tar slut så tar något nytt vid. Det är inte lätt att bryta upp och komma igen, men efter värsta "kaosperioden", så kommer en ny "vanlig" livslunk så sakteliga igen.
Kram igen från Annette
Jag tycker att du ska göra en nu, när allt är rått. Sen kommer du inte att göra den.
Tja, kanske.
Vänta lite.
Tokfia!!!
Gör det INTE!!!!!!
Du kommer att ångra dig, Det vet jag. Det är inte denna tid du vill bära med dig som ett brännmärke på huden. Tatueringar, om du nu absolut ska göra en så ska du göra den under en LYCKLIG period i ditt liv och tro mig, dessa kommer!
Nu tar du hand om dig och hittar inte på några dumheter, fialotta där!
Puss
Flisan
Ta't lugnt. Vill du fortfarande ha den om ett halvår, ett år - go ahead!
Gör det inte. I alla fall inte just nu.
Kram, Cath
Oj! Jag förstår att du vill göra nått symboliskt, nått nytt för det som komma skall.
Fast...
Jag skulle nog göra som din vän säger, vänta.
Allt är nu så omvälvande. Det är så lätt att det blir fel. Den sitter trots allt där den sitter sen. Även om den går att dölja så är det kanske inte så man vill ha det sen.
Låt tiden gå, bli stark och bär din erfarenhet. Under tiden funderar du och tittar på runt på vad som är DU. Vad vill DU ha som represnterar DIG, HÄR och NU.
Tänk i lugn och ro du. Du hinner
Jag har 4 tatueringar. Funderar på en femte. Jag har gjort alla när något har "hänt" i mitt liv. Alla har en historia, även om det bara är jag som vet dem.. 1:a jag fyllde 18. 2:a jag "bröt mig fri" från att styras av vad alla andra tyckte 3:e hade just kommit ur ett destruktivt förhållande. 4:e Alicia föddes. 5:e ja, nu har mitt liv tagit ny vändning igen. Varför inte en milstolpe över det?
Men visst. Man borde fundera över det, men om du nu gjort det i flera år förstår jag inte varför inte egentligen? Du är ju inte direkt 14 eller 18 som gör det för att irritera någon annan?
Gör som DU vill! Inte som någon annan vill!
kram!
Det känns så ledsamt att läsa om det jobbiga ni är i just nu - kram!
En tatuering kan väl inte annat än att pigga upp i eländet, eller frigörelsen eller vad man nu kan säga. Tycker inte du ska tveka. Gör som DU vill, precis som någon skrev. Har aldrig ångrat min en dag och den gjorde jag faktiskt efter en separation. Inte för att protestera utan för att det var något jag själv verkligen ville. Stället och motivet kom till mig en dag bara, precis som du skriver.
Kram kram
ta hellre tag i ditt liv,,tatuering är inte en lösning. du har levt i en bubbla, gör mågot vettigt. Din självkänsla behöver stärkas, det görs inte med en tatuering.
//Vän
......Rana, jag brukade ju förr vara en av de första som skrev under dina fina inlägg......uppriktigt vete fan egentligen det här med tauteringar, kom ihåg att detta är faktiskt skrivet av en man som gillar utsmyckning i alla dess former, har gjort flera förlagor till tatueringar, bil motivlack och så vidare och du vet ju också att Galleri Jernsaxen är på gång.
Känns som om hela samhället nu svämmar över med tatueringar och alla vill väva in någon slags symbolik i allt som görs i den vägen, ibland så djävla långsökt att det nästan är en omöjligheten att hitta någon röd tråd!
"Jag har tatuerat en röd drake, det påminner mig om min Morsa! Farsan kallde alltid henne för Drake...hmmm..".
En polare till mig tatuerade ett löv på häcken, hon skulle aldrig gifta sig, hon hette Lövberg, nu heter hon Gustavsson, fast det är ju himla festligt egentligen.
Rana du är ju en vuxen "tjej" och gör ju självklart som du vill, men mitt förslag är ju att vänta lite!
Håller just nu på med en liten "bloggserie" och med hjälp av den så försöker jag hitta tillbaka till "glädjen"!
Just nu är svaret på "allt"!
Jag måste kunna lé igen!
Kram ifrån Peter!
PS: Du visste att det skulle komma och jag med, ett sådant där jättelångt PS igen (ler)
När jag jobbade på röntgen för många år sedan och VAM var populärt att tatuera i vissa kretsar (Vitt Ariskt Motstånd för dem som glömt) så fick vi in en "byggkille" ganska trasig och med en jätteviking tatuerad på sitt bröst och med VAM i stora boktäver ovanför.
Våran överläkare ifrån Egyptien var helt underbar när han med glimten i ögat frågade killen var VAM stod för, gråten och paniken var inte långt borta och sedan när narkosläkaren ifrån Gambia kom då brast det för killen! Förlåt, förlåt skrek han, ni kan ta bort bokstäverna under operationen om ni vill! Livet är fan i mig helt Oumberligt kul ibland!
Hej Rana! Vill du gå på "dejt" med mig? Jag har länge följt din blogg med "Beundran"!
Vem är jag då? Jo, jag heter Bror och är bror till Åke som känner din bloggkompis Peter. Ja, jag vet att det är långsökt och mina föräldras namnval kan jag inte rå för, helt idiotiskt egentligen eftersom vi är 4 bröder och jag är Lillebror!
Ja, vem är jag då! En kille på 34 vårar 1.95 lång och 70 kilo som gillar skogpromenader och mysiga hemmakvällar, självklart så buggar jag också! Ser att Peter skrev i sitt inlägg at du borde vänta med att tautera dig, typsikt Peter, det är en präktig en, han jagar ihop med Åke och styr och ställer hela tiden! Jag tycker du ska tatuera dig med en gång, jag gillar ländryggstatueringar!
Jag tycker om djur också, du kan se bild inne på Peters blogg
www.oumberligating.blogspot.com
(Åke har lånat ut den och i ett svagt ögonblick så gav jag tillåtelse åt Peter att använda den) Han tycker det är så festligt att vår Katt heter Erland fast de är en hona, Stockholmare har ingen humor, fast du verkar ha det Rana!
Jag mailar min adress till din!
Bamsekram ifrån Bror och Erland!
*sob*
Tänk vad allt kan förändras.
Man tror att allt bara skall rulla på, i all evighet, men det är väl så att ingenting gör det.
Och antingen förändras man tillsammans eller åt varsitt håll. Ibland orkar man bara inte älska varandra, och det är ju där vänskapen kommer in. Ni kanske kommer närmare varandra på det planet istället, när tillvaron har landat?
Åh, Rana, nu har jag gråtit för din skull, det är så sorgligt alltihop. Men jag vet att du om någon kan komma igenom det här, och trilla ut på andra sidan som en ny och starkare kvinna.
Men nej - ingen tatuering. Absolut inte!
Varmaste kramen:
Annette
(Look who´s talking , kom just att tänka på när jag sprang iväg och gjorde piercingar både här och där efter en separation, för att stadfästa min nyvunna självständighet... Det hade jag glömt, jag svär!)
Kaosbeslut med varaktighet?
Jag tror din barndomsväninna har rätt, faktiskt.
Själv har jag ingen tatuering, men om jag skulle få för mig att göra det så skulle det bli texten "MADE IN SWEDEN" som en stämpel på ena skinkan.
Låter det som en god idé?
Ibland när jag vill göra ett "statement", så snaggar jag håret som en omvänd tuppkam (alltså från öra till öra). Det är inte alls lika coolt, men jag får barnen att skratta i alla fall. fördelen är att tuppkammen är lättångrad.
Värre med en tatuering.
Kram på dig!
Om du vill ha en tatuering så ska du skaffa en. Det är du som kommer leva med den och om du hittat ett motiv som representerar dig just nu så skaffa den så fort som möjligt. En vänlig varning ;) tatueringar är som en drog. Har man en så skaffar man ofta fler. Jag själv började med 1 nu har jag över 25st. Det fina med tatueringar är att du kan välja vad du vill visa av dig själv. Man blir aldrig för gammal för en tatuering, jag har sett flera mormödrar som både tatuerat och piercat sig ihop med sina barnbarn så det finns inga ursäkter till att inte göra en.
Lycka till!
Skicka en kommentar