*
Rösta på Rana04 november 2008
Ledsen
Varför åker den här kvinnan alltid berg- och dalbana? Nu är det (no shit) en dal. Jag har känslorna på utsidan och säger som det är. Det hjälper heller inte att ungarna är sjuka, att sömnen är ett skämt och att jag är osams med en till mig extremt närstående idiot.
Det här är inget inlägg värt namnet. Men jag ville berätta varför jag just nu inte kan skriva sådana.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Lillaste gumman! Miljoners triljoner kramar... det löser sig... det är ju inte alltid lätt att leva ihop med får... obs dåligt skämt... ;/
Sötaste goaste snyggaste kuligaste grodan!
PUSS
Jag har aldrig något bra eller konstruktivt att säga i så'na här situationer, mer än att jag skickar så många kramar sajber-posten tillåter!
Närstående, säger du. Den jobbigaste varianten – sällan bortbytbar heller.
Jag ska fundera vidare på om jag kan komma med något vettigare att säga. Tills dess; jag tänker på dig. Massor.
Mejla gärna, om du känner för det.
Rana-gull!
Ger dig den största kramen jag kan!
Vill så gärna göra dig glad...
men ibland så räcker inte viljan...
Ibland är livet bara så grått. Och de nära kära idioter...(och ibland är man själv en).
Kanske är det hösten som gör att livet går upp och ner...åtminstone är det så för mig. Gillar inte den.
Vill ha ljuset....värmen... blommor... trädgård... grilla... umgås ute...
Du får var nere... snart går det uppåt igen. Och solen ler.
Största varmaste goaste kramen till dig!!
Finns i mina tankar...
Willewira
Ljuvliga Rana!
Livet är ju så i bland.
Ingen förväntar sig mirakelinlägg och klokhet jämt.
Var den du är,det är ju därför du är så härlig!
Gillar dig!
Varma kramar Hannis
Stora kramar - ibland är det dalar. Det bara är så ... Och man behöver inte vara kul och underhållande då.
Hej!
Sänder en massa styrka....och ork...
MiaMaria
Gumman då!
Inte gör det saker och ting bättre att säga att vi alla snubblar ner i våra dalar, vissa djupa, andra lite grundare, men jobbigt är det i vilket fall... och jag säger det ändå.
Jag har just lyckats kravla mig upp ur en för mig väldigt djup och lång dal, samtidigt som jag gjort en oroväckande upptäckt om mig själv.
I vilket fall som helst skickar jag en varm, bamsekram till dig!!! Skicka ett mail eller Slå en pling om du behöver ett öra (eller öga).
KRAAAAAAAAAM!!!
Åhh, min ven da. Man kan jo aldrig sige lige akkurat DET der hjælper, men jeg sender dig en masse store klem.
Berget kommer igen, og ungerne bliver raske, du får søvn...- Indtil da,
KLEM Maria.
En varm kram från mig, det är det enda jag kan erbjuda. Och en tanke då och då!
Å vännen! Stor bamsekram till dig. Och en dahlia på posten om du mejlar mig din adress.
Kram.
Goaste Rana, känner med dig och skickar en lång, varm kram.
älskar dig i båd berg och dal!
styrkekram lotten
Hej söta Rana!
Sänder dig i all enkelhet en varm kram utan kompletterande tillägg och kommentarer. Lycka till med att ta dig upp på berget . . .
Peter :)
..och det är den tid på året! Håll ut, det vänder ju till slut. Kram!
ville bara skicka lite hopp och omtanke.
kram kram,
Mänskligt. Ditt inlägg är absolut ett inlägg värt namnet. Kram!
Vännen! Stora kramar! Jobbigt med näsastående idioter... De måste man oftast liksom stå ut med!?.. Jobbigt!.. Vet inte riktigt vad jag ska säga! Men... KRAMAR!!!
Det är just så livet är för de flesta. Ibland lyser solen men ibland finns det de där randiga och prickiga molnen som döljer solen. Tillåt dig att vara lite randig och prickig ett tag.
De där närstående konflikterna tar kraften ur en.
Skickar en STOR KRAM med hela mitt hjärta till dig.
Skicka en kommentar