Karin

Hon satt där på trappan på Södermalms torg. Karin, en Uppsalabrallis på villovägar. Vi hade aldrig träffat varandra, bara bloggkommenterat och mejlat. Nu skulle hon till hufvudstaden och ville passa på att dejta Rana. Hon satt där på trappan och såg så sportig och cool ut. Jag var försenad och därför en smula forcerat ursäktande. Vi gick till Hermans. Jag tror inte vi höll käften en sekund. Det var en toppendejt; vi kunde inte sluta skratta. Jag trodde hon skulle vara Trevlig, men hon var Störtskön.

Imorgon ska vi ses igen, med familjerna. Heldag på Bergianska, middag hos oss, övernattning om de vågar. Maken hennes är Niklas, som både jag och Mannen har haft bloggkontakt med. Vi får se om makarna och ungarna (precis samma ålder) klickar som vi gjorde. Men vem bryr sig - jag kidnappar henne oavsett, så får gubbar och kids klara sig bäst de vill.

Bilden har jag snott från Karins blogg, men det är jag som har beskurit och pajat den färgmässigt.

*

Rösta på Rana

Ölandsakvarell

Sånt här är lite mysigt.

En man på Irland fattade tycke för en liten akvarell med öländskt motiv. Han berättade att hans far bodde där. När jag sa att motivet var från Melösa i östra Öland blev han ännu gladare; hans far bodde bara ett stenkast därifrån. Nu är akvarellen på väg till Irland.

Ment to be.

Bild: Östra Öland, liten akvarell.

*

Rösta på Rana

Nätdejt

Jag var på bloggträff i helgen och levde rövare. De andra i gänget var inredningsflickor, så jag kände mig lite som en udda fågel. Dock blev denna fågel mycket väl omhändertagen och helgen var härlig med övernattning på hotell och tjejmys och tokerier. Lilla Flisan (Lilla Flisans hus), Annette (Hallongränd 4), Eva Linnea (Häxor & Änglar) med flera har skrivit mer om denna massblinddejt.

För min egen del var den största behållningen alla härliga människor. Mysigt var det också att ramla in på Nationalmuseum en sväng. Liten personlig egoboost var det att kyparen på lunchrestaurangen rusade ut efter oss och ville kidnappa mig.

Kyparen: Kom, jag vill bjuda på en drink i baren.

Jag (med självinsikt): Du, det ska inte vara mer här.

Kyparen: Men jag måste få träffa dig igen, varför får jag inte det?

Jag: Till att börja med är jag så jävla gift.

Kyparen (slår bort): Det är jag med!

Sen ramlade jag dit ändå och hittade inget bra sätt att spisa av honom. Det blev flirtsättet igen, det enda sätt jag vet som är både effektivt och trevligt. Därför hör jag mig säga med ett typiskt filmuttal: "Du är söt, men jag går nu." Sen flydde jag till Flisans väntande armar. Hon trodde att han blev förälskad, men hon är ju också så bedårande naiv.

Några inredningsinköp blev det inte för mig, om nån trodde det. Däremot förlustade jag mig på Indiska och i bokaffärer.

Tack för en superhärlig bloggdejt, Annie, Willewira, Lilla Flisan, Flora, Annica, Viola, Marie, Malin, Anna, Marie, Annette och Eva Linnea!

Bild: Konversation av Auguste Renoir.

*

Rösta på Rana

Möten

Jag behöver verkligen dessa möten. Unga, gamla, kvinnor, män, främlingar jag träffar en gång, de allra närmaste som bor i mitt blod.

Jag kan sitta och stirra in i väggen med tom blick en hel dag, om det är en sån dag. Jag borde plugga, jag borde städa, jag borde flirta med myndigheter, men nej. Det går inte, tom blick i väggen. När jag sen hämtar kidsen på förskolan möter jag kanske den prilliga granntanten. Eller den pratglada busschauffören. Eller den ambitiösa expediten. Eller de där unga blattekillarna i centrum. Och varje gång dras jag upp till ytan, får energi, möter någons blick, blir någon.

Imorgon kväll ska jag möta tre mumsiga kvinnor. Då kommer Annie (Annalunda), Willewira (Mor Karins täppa) och Flisan (Lilla Flisans hus) hit. En drink i skymningen, och sen brakar det loss. Vi drar till stan, middag med asgarv och annat, sen övernattning på hotell. Inga barn, inga karlar. Lyx!!! Stor bloggträff dagen därpå, vi snackar tjugo härliga inredningsfanatiker. Själv tänker jag inte sätta min fot i nån inredningsbutik, har inte nerver och intresse för det, men tänker vara med så fort det vankas latte och vin och umgänge. Jag är med enbart för dessa mötens skull. Om nån inredningsdam inte tycker jag har på bloggträffen att göra, ska jag möta just henne.

*

Rösta på Rana

Lille Brottarn härjar vidare

Han är sannerligen i farten, ungen. Jag var nyss på toa - jadå, även en poetisk, skir och fin kvinnoblomma som jag måste ibland bajsa. När jag kommer ut, möts jag av en bestört liten brottare, som är så ledsen över att någon har hackat sönder hans färglåda. Någon!

Håll i minnet att jag är konstnär; det må därför vara förståeligt att jag tittar på färgerna innan jag tittar på ungen. Rester av färgkakorna, särskilt den gröna, ligger som ett fint puder över resten av färglådan, resten av rummet... och ja, över ungen. Det ser jag nu. Han är helt grön. Måste trots allt beundra hans färgval; grönt är skönt.

Bild: släng dig i väggen, Hulken.

*

Rösta på Rana

Lille Brottarn

Vilken människa, Lille Brottarn. Inom loppet av ett par timmar har han pajat i bilstereon genom att stoppa in mynt i den ("jag kunde själv"), till Mannens högljudda bestörtning pluppat ner daggmaskar i marinaden som stod bredvid grillen ( "de ville bada") samt hällt ut min nya fina aloe vera-lotion i badkaret ("det ska bli skum").

Tur man har starka nerver.

*

Rösta på Rana

Nästan sugen

Jag är nästan sugen på att sticka ut och springa. Bara en kortis, bara ett varv kring området till att börja med, bara komma igång. Och så en enorm duktighetskänsla i kroppen efteråt. Jag är nästan sugen, som sagt. Nån knäppskalle sa att det inte räcker, att man faktiskt måste göra det också. Va? Vad är det för dumheter.

Så här nånting tänker jag att det kommer att se ut:

*

Rösta på Rana

Rygg

Jag ser det här.

Bild: Mansaxlar, blyertsskiss.

*

Rösta på Rana

Söndagkväll

Ah. Söndagkväll.

Hämtmat eftersom krafterna var slut. Vispade ensam ungarna i säng eftersom Mannen skulle förbereda morgondagens kurs. Ett par glas rödvin eftersom det fanns hemma. Mer välling till kidsen eftersom mutor funkar. Ut och gräva i trädgården eftersom jag var tvungen att fly. Blev på gott humör eftersom jag gräver ut en ny snygg linje åt purpurrabatten. Blev lycklig i näsan eftersom jag rensade ogräs bland myntorna. Sådde anuell humle eftersom jag pallade med det.

Jag sitter i linne på altanen och skriver detta. Majkvällen är sval men god. Blev svettig (och jordig) av allt grävande. Har burit ut laptopen i majskymningen. Den blev glad. Funderar på att ta ett glas vin till.

Ah. Söndagkväll.

Bild: humle.

*

Rösta på Rana

Big booty

Okej, jag kanske inte hittar så himla många ord nuförtiden. Men häromdan blänkte det till och jag fann de exakt rätta orden. De var få, men de var bra.

Förort, tunnelbana. I ögonvrån ser jag hur en svart snubbe spanar in och kommer nära. Han kliver av efter mig och ställer sig precis bakom mig i rulltrappan. Det hela känns så bekant, fast det var ett tag sen sist nu. Jag vet vad jag har på mig, jag vet hur jag ser ut, jag vet vad som ska hända.

Hörni! Jag vet att jag skulle förlora varenda modelltävling i landet. Men jag vet också att jag ser ut på ett sätt som vissa män (sannerligen inte alla) finner oemotståndligt.

Snubben hänger sig på, pratar engelska fastän han kan svenska (så gör de alltid): "What's your name? Do you live here? Listen, I'm an artist. Would you like to take some coffee with me? Maybe we could be friends..."

Och jag säger inte ett ljud, flinar bara. För plötsligt är det bara nog. Jag orkar inte med en sån här snubbe till. Jag orkar inte en enda gång till säga hur upptagen eller gift eller nyförlöst eller lesbisk jag är. Men samtidigt har jag så oerhört svårt att vara otrevlig.

Men orden kommer till mig och nu jävlar blir det iskall avspisning á la flirt. Mitt i snubbens raggningsbabbel och gestikulerande kliver jag plötsligt inpå honom. Jag ser rätt in i hans ögon, alltjämt flinande. Jag avbryter hans svada med en enda replik. Jävligt högt och jävligt långsamt säger jag, stint stirrande in i svarta vackra ögon: "You like me just because I have a big butt." Och så snurrar jag runt och går ifrån honom, utan att vända mig om. Mot min rygg - eller för all del häck - studsar hans bestörta ord: "No no... hehe, I lookad at your face. Your face!"

Ahh. Det är skönt att inte vara tjugo år längre.

*

Rösta på Rana

Sov hos mig

En personlig favorit, Gustav Klimts Mother and child.

*

Rösta på Rana

Man och kvinna

Så nära. Så långt borta.

Bild: Väntan i grottan, tuschteckning.

*

Rösta på Rana

Blodgråt

Orden håller sig undan, men färgerna dansar.

Denna teckning kan ju möjligtvis se lite otäck ut, men vänta. Jag talade med en vän härom dan, och han sa nåt om att han inte ville se mig gråta. Jag sa som det var, att mina tårar inte är nåt att skygga för. De gör inte ont. Det är de ogråtna tårarna som smärtar mest. Samma sak är det med mina målningar. Det är de omålade som gör ont. Den här ser farlig ut, men gör gott.

Bild: Blodgråt, oljepastell.

Som vanligt: fler alster finns i mitt webbgalleri.

*

Rösta på Rana

Färgerna

Fjorton dagars bortavaro från bloggen. Jag vet inte om jag har hittat så många ord, precis. Men färgerna står mig bi.

Bild: Svanesång, oljepastell, inspirerad av Edward Munch.

Fler alster finns i webbgalleriet.

*

Rösta på Rana