Morgonens checklista:
- Göra en kanna med nio koppar kaffe (tre till Mannen, sex till mig) som jag inte hinner dricka innan kaffet kallnat - check.
- Bli kallad "bajsmamma" av Lille Brottarn ca tjugofem gånger - check.
- Få skäll av Surrabutt för att jag väckte dockorna för brutalt - check.
- Slå halva mjälten av mig i jakten på rena kläder åt ungarna - check.
- Utkämpa morgonens obligatoriska krig med Lille Brottarn, som vill gå till förskolan i kalsonger - check.
- Tvinga på en gallskrikande, förvånansvärt stark treåring långbyxor- check.
- Försöka att inte börja grina av huvudvärken, ledan och känslan av allmänt misslyckande - check.
- Bli klappad på kinden av en glad make som säger "inga små bittra ord nu, gumman" - check.
Rösta på Rana
.JPG)
26 kommentarer:
Det var ju full pott det där, grattis ;-)
Härligt att se några skrivna rader från dig igen, det känns bra.
Drick nu upp kaffet innan det kallnar vetja.
Kram
Rufus
Skicka iväg barnen med mannen, koka en ny kanna kaffe och njut av lugnet!
All kredd till dig som uppfostrar två små barn.
Styrkekram!
Åhå, det är en SÅN dag.
De två sista punkterna väger en del, men övriga är högst meriterande, på flera plan. Så måste vi se det vännen, för att inte klappa ihop helt.
Kram, för fan.
Nu njuter jag extra mycket av min kopp te.... Mmmmm.... I mitt hus hörs bara radion och regnet som smattrar mot rutorna.
Nu ska jag ta dagens första kopp kaffe också och fortsätta njuta.
- Av att min morgon är avklarad (den gick väldigt bra, men det berodde enbart på att jag inte skulle iväg samtidigt som barnen... de mornarna har jag det ungefär som din lista skvallrar om....)
Jag är glad att mina barn har passerat det stadiet. Hade 4 st i varann så jag vet hur det kan kännas. Man får tänka på dom där guldkornen, när allt är mysigt.
Kramar Yvonne
Det här var ingen käck check...
Kram
Fan va skönt att ni är två ändå...för du fick väl hjälp av mannen hoppas jag...check?
Se där, precis som det ska vara, eller? Vet vad som väntar.
Du är fantastisk och har så fina barn! Glömde säga det igår, -dina barn är också söta! Tänkte nästan ringa upp igen bara för att säga det;)
Ser framför mig hur Lille brottaren försiktigt klappar lillfisen på huvudet, lite sådär i smyg, bara för att vara så snäll han kan.
Ha en bra dag nu, trots starten.
Kram
/Ines
Vad säger man? Dagen kan bara bli bättre... typ ;) Kram!
Säger bara "termos". Jag hade en liknande morron - barnen hade sovit dåligt, åt ännu sämre och turades om att driva mamma till vanvett med gnäll och grinerier - men jag hade åtminstone sinnesnärvaro nog att slänga min morroncappuccino i min nya termomugg och stoppa i handväskan. I mitt lugna hörn vid skrivbordet på jobbet smakade den precis som den skulle - bara några få grader för kall.
För övrigt anser jag att du borde ha medalj - bafratt.
*kram*
Phu, vilken morgon! Hoppas du får en lugnare dag.
PS. Jag är glad att småbarnsåren är över hos mig fast å andra sidan stora barn stora bekymmer. DS
Glädja oss andra med ett blogginlägg - check!
Hej gumman!
Vad avundsjuk jag blir när jag hör om dina mardrömsmorgnar, NOT!!!
Tyvärr har jag samma probl fast med en 13åring som skolvägrar. Nu gråter & bönar jag på mornarna..fan vad jobbigt det är:(
kram på dej snart e dom 25år:)
Fy vad jobbigt.
Jensen är jättebra på att skicka styrkekramar men här få då en riktigt STOOOOR en från mig också.
Puss!
och KRAAAAAAAAAAAAAAAM
hela dan.
Thank god att du är tillbaka med nyvunnen kraft;)
Jag läser och ler
Skönt attt du är på gång igen, nu kan jag "släcka ner" ett tag utan att bloggvärlden går under!
Funderar själv på om jag skall berätta hur jag fick livet att funka med 3 små barn som jag fixade själv varje morgon i 10 års tid, ingen skulle tro mig så jag struntar att berätta om hur det var. Inte bara varje morgon utan dygnet runt i princip, okej, jag blev tokig och det märks ju på min blogg också (ler)!
Kram ifrån Peter!
Hahaha underbar lista! Älskar den första punkten.
Kaffe är min blodgrupp <3
Helt kort kring en av punkterna på den föga eftertraktade listan . . .
Om grabben vill gå i kallingar till dagis, då skall han j-a gå i kallingar till dagis den dagen! Jag lovar, han kommer ALDRIG att vilja göra det igen! Om så ändå skulle vara fallet, kör du samma övning ytterligare ett par dagar (helst utan dojor också). Tror inte att detta kan klassas som aga.
Nå´n måtta på trotsen får det ju ändå vara. Först kalla Mor "bajsmamma" och sedan vilja gå mer än halvnaken till dagis . . . no, no, not on my watch!
Hang in there frog!
Låter som en fullt normal morgon för en småbarnsmamma!
Vilket påminner mig om att INTE skaffa fler...
Jag har gjort mitt!!!
Med en 16 åring och en 14 åring vore det dåraktigt att ens tänka tanken på en underbart doftande mjuk baby!
SÅ DET SÅ!
Man ser den perioden i sitt liv på olika sett - beroende på var man själv står. Jag får tårar i ögonen för jag kan ibland sakna "livet" i mitt hem.
Det är liv här också - både ett jävla liv och ett mysigt liv - men det kommer aldrig att bli det som du står i just nu.
Mina barn är stora nu (13 och 21) och den tiden då de behövde kläs på, kallade mig "dumma, dumma dig", gav mig världens blötaste pussar och somnade i mitt knä är för alltid förbi. Klart jag har fina stunder med dem idag men just det du skriver om kommer aldrig mer tillbaka.
Du är mitt i något magiskt just nu.
Vilka underbara barn du har.
PS. Hur kunde du göra så mot dockorna? DS
Kram.
Meh. Been there, done that. Det suger så FETT. Styrka till dig.
Skönt att du är tillbaka!
Åh, vad jag känner igen mig. Fast mina barn är lite större nu.
Ju mer misslyckad man känner sig desto jävligare blir man mot sin omgivning.
Det är nog bara att acceptera att man inte är mer än människa. Och att det ofta beror på tillvarons alltför stressiga tempo att det skiter sig.
Du har bajsmorgnar och bajsdagar, men förutom att känna igen mig i somligt och lida med dig så gläds jag mest åt de fina stunder du har och att du delar dem med oss här inne.
Det bajsiga är fonden som behövs för att det guldiga ska synas bättre.
Igår tänkte jag förövrigt på hur det hade varit om jag gjort en orange tiara till LB. Orange är ingen favvo-färg här, så jag har så lite pärlor i det bara...
Jaaaa, du är på banan igen, vännen!
Jag vill bara säga: du har en ängels tålamod. Här en skildring av min förmodade reaktion i samma situation:
Jag skriker troligen: BAJSBARN!!! (pubertalt, jag vet) Varpå jag hystar ut den lilla klädvägraren i regnet/snön/mörkret på altanen och skickar ut kläderna efter. Hon klär då på sig illa snabbt och tycker att mamma är rubbad.
Det är hon. Vad förväntar de sig, utan kaffe och allt?
Sensmoral: "det finns alltid en förälder med kortare stubin än jag".
(Hade vi vetat precis vad det innebär att ha barn INNAN vi skaffade dem, då tror jag f*nimej att mänskligheten hade dött ut, haha!)
Fredag igen. Mys i soffan och ta hand om er!
Kramar:
Annette
Styrkekram!
Skicka en kommentar