Igår träffade jag en bloggvän. Jag börja känna mig lite som ett socialt monster. Återigen ett magiskt möte utan garden uppe. Ljuvligt. Det är så skönt att kunna vila i vissheten om välvillighet. Även om man trevar, även om man blir överraskad, så ligger det en mjuk ömsesidig respekt som en skön kudde i botten - när man träffar en person som man har känt länge men egentligen inte känner alls.Bloggvännen jag träffade var mycket yngre än jag, men jag blev mäkta imponerad av hennes integritet och klokhet. Wow, tänkte jag. Och så är det så underbart med människor som är skitsmarta utan att fatta det själva.
Rösta på Rana
.JPG)
8 kommentarer:
Ja möten...det gör det sannerligen...
Gumman.
Jag kanske förstod, men tror mig vara för okaxig eller "tystlåten" för att bara suga i mig ellet ta förgivet.
Tack.
Nu sitter jag med tårar, mest kanske för du sa du tyckte om, och inte ville jag blotta, om någon inte dig.
Lyssnar på "ögon känsliga för grönt" med Nina Ramsby. Det hjälper till, du borde lyssna du med.
kram.
/Lina
Snart är det bara mig du inte träffat;)
Va spännande att du träffar dina blogg kompisar. Å jag har ju träffat dig!!! Stor kram Susanne
Coolt!
Kram
*tittar förbi och gillar*
Fler möten. Möten är bra.
Jag måste kommentera detta med att säga att Lina är anledningen till att jag börjat blogga :)
Så upplyftande med d hon skriver å visar i bilder.
Och dina tavlor! Underbara! Gillar verkligen din stil!
Keep it up!
ja, du har verkligen haft lite garden upp i möten tidigare, kanske du mår bättre om du lägger ner och hittar dig själv. Du duger som du är. Tillåt dig att bli omtyckt för din egen skull, tro inte att andra inte tycker om dig
Skicka en kommentar