Rana Storöra tjuvlyssnar och drar slutsatsen att sällskapet är ett bröllopsfölje. De är uppenbarligen på besök från landet och bor tillfälligt hos ett barnbarn (?). Nu ska de ensamma ta sig med buss till kyrkan.
Bussen kommer. Den äldsta och darrigaste av gubbarna ska köra på vagnen. Det ser inte bra ut.
-
Jag: Vill du har hjälp?
Gubben (morskt): Nä, det behövs inte.
Jag (ser att det är en trappbuss): Eh... är du säker?
Gubben: Det går bra... (orkar inte lyfta upp vagnen).
-Jag lyfter upp vagnen på bussen och ger gubben mitt allra vackraste leende. Han tackar och bockar och ser givetvis inte att han blockerar vägen för alla andra resenärer. Sällskapet sätter sig omständigt ner, märkbart lättade över att alla kom med bussen, dessutom med livet i behåll. Nu har jag dem bakom mig och kan njuta av förstklassig underhållning.
-Gammal tant 1: Ja du vet jag har inte åkt buss sen sjuttiotalet.
Gammal tant 2: Och vi som glömde hjälpa Gunnar med vagnen..! Det var ju hon där (pekar på mig, hänfaller åt en extremt indiskret teatervisning) som fick hjälpa han på med vagnen.
Jag (vänder mig om): Ursäkta, men jag kan inte låta bli att tjuvlyssna på er. Ni är så gulliga.
Tant 1: Så du har fått dagens underhållning nu då? (skrattar jättehögt åt sitt eget skämt) Ja, vi tar inte betalt!! Hahaha!
-
Jag kan inte sätta fingret på det, men såna där gamla tanter och farbröder blir jag alltid lite förälskad i.
*
Rösta på Rana
.JPG)
10 kommentarer:
Hi hi. Jeg kan sagtens forstå dig, jeg blir også altid så glad i gamlinger der småhygger sig og tar på tur. Eller bare de, der sidder og drikker kaffe og godmodigt driller hinanden.
Heldigt at jeg ofte arbejder med gamle mennesker, det er faktisk ret så lærerigt også.
Lyder til at have været en herlig flok der i bussen *smiler*
Og tak for kaffe ;)
Klem Maria.
Hje!
Håller fullständigt med dig....de tror att de inte syns eller hörs men de är bra goa......
Härlig berättelse från dagen som gått!
MiaMaria
hallå min kära rana! jag har just vait på novellfilm i huvve, gävlar, har inte åkt buss på 30 år...är som du, små tanter och farbröder måste språkas med, kan inte låta bli! skanar mn momo så, hon va en sån fyndig tant...nu är hon levande död och alldeles uppe i det blå i sina funderingar...mao senil..ebba och jag satt på pendeln i förra veckan, då kom ne lite tant med packning och satte sig, precis innan dörarna gled ihop kommer hennes lilla vän hon älsat på med damens handväska, ebba ochjag rusade till hjälp och fick tag i den lilla handväskan, damen prattade norrländska och vi bubblede om allt möjligt hela resan, ja såna söta småtanter ska vibli rana och åka buss och flabba med ungdomarna! varmastekramen lotten
Hallojsan "Grodan"!
Helt kort från Oslo:
Stort TACK för alldeles gratis Gratis underhållning liksom.
För att använda starka ord, jag älskar sättet du skriver/berättar på! Jag blir helt enkelt oerhört underhållen!
Å dina härligt, lätt psykedeliska bilder går inte heller av för hackor.
Detta behövde jag efter en slitsam dag i faciliteringens tecken . . .
Bockar, bugar & ler . . .
Peter :P
Oj, glömde förut . . .
Jag håller tummarna för ett lyckat resultat från din hastigt uppdykande jobbintervju. / Peter
Egentligen gillar jag att lyssna och betrakta människor som jag möter men oftast hamnar jag liksom mitt i...får nya vänner...maken brukar skratta åt mina små livsepisoder...men många vänner blir det...och det är nog de där mötena som gör livet så speciellt...
Håller tummarna för dig!
Kram,
Bella
Det sägs ju att det är fult att tjuvlyssna, men när resultatet blir så här härligt så tycker jag det är helt okej!
Hej Rana Storöra!!
Underbart!! Jag håller med dig, såna människor blir man förälskad i.
Hemligheten?
Jag tror receptet är att de är sig själva, inte rädda för att göra bort sig och tar inte sig själva på för stor allvar.
Sånt är befriande, inte bara för dem utan för dem som finns i deras närhet.
Du råkade vara en av dem - GRATTIS!
Du får säga till när jag kan släppa min tummar - de är illblå nu! Men det gör inget! Så lite för din skull.... :)
Ha en allra bästa idag idag!
kramar Willewira
Haha, ja det är behållningen med att färdas kollektivt, man får komma rakt in i främlingars tankar, samtal och agerande.
En gång kom jag på en knökfull buss på väg in till stan. Det är ganska jobbigt att stå i 25 minuter på en trång krängande buss som kör i 100 knyck, så hittar man en sittplats blir man ju nöjd. Konstigt nog så fanns det en plats. Vid fönstret satt en farbror, men ingen satt bredvid. Jag damp tacksamt ner i sätet. Sekunden efter stod det klart varför ingen hade suttit där....Jag som har lite dåligt luktsinne hade inte uppfattat vad hela bussen känt lång väg. Farbrorn luktad mycket ILLA. Vi snackar sovit i gödselstacken senaste halvåret.
Nu kändes det ju lite knasigt att ställa sig upp och trängas med de andra igen, så jag satt tappert kvar. Halva resan avklarad bröjar gubben känna sig lite snorig. Frågar han snällt om jag har en näsduk att låna ut? Nehejdå, han snyter sig helt sonika i buss-gardinen!
Herregud, jag trodde inte mina ögon. Det gjorde inte heller damen som satt i sätet bakom oss. Hon rycker upp sitt paraply och börjar banka gubben i skallen medan hon skriker lämpliga okvädingsord till stinkbomben.....hade jag bara vågat dra efter andan så hade jag skrattat gott.
Oj,oj,oj....bara en av många intressanta resor jag upplevt som pendlare till stora staden.
Tack för att du tittar in hos mej Rana!
JAg är inte riktigt på hugget med att hälsa på och kommentera just nu, men jag läser regelbundet och uppskattande som alltid!
Kram h
Gulle dom. Tanterna och farbröderna alltså. Bussresan var världens äventyr, härligt!
Skicka en kommentar