Romantik och torskblock. Ungarnas blöta pussar. En blogg om vardagens obändiga lust.
03 juni 2008
Vita bollar
Vår trädgård befolkas av dessa lirare. Nåja, det innebär ju i alla fall att den inte är gul längre. Skönt.
Jag ser nu att bilden ser ut att vara stulen från Zäta. Det måste vara något freudianskt. Hennes bollar ser dock ut så här:
*övertrött människa anstränger sig för att behärska sig* Jämför vi bollar... *misslyckas totalt och utbrister i ett ohejdat fnissanfall* Jag veeeet, min fantasi hamnar allt som oftast i rännstenen, men jag kan inte hjälpa det... *fnissar lite till*
Mina bollar. Hahaha! Faktiskt är de fritt fram för snoning för de är inte mina. Jag har klarat mig rätt bra från maskrosor i år och de som ligger i toppen på sidan är inte min egen bild utan tillhandahölls av bloggleverantören. För övrigt är alla bilder i bloggen mina eller makens (för jag vet inte hur jag lägger upp nåt jag hittar på nätet).
Maskrosor? Ja, de finns...många.. gula... vita...som blir fler gula... och som blir fler vita...och ger ännu mer gula... osv.
The neverending story kallas det.
Och så var det kärs... :) Ha ha... nej du ska jag inte ta upp det igen.
Maskrosor, kärs och tistlar ger mig prestationsångest... för jag hinner inte med deras framfart. Men det gäller väl att lära sig se dem som en del av naturens under för att till slut kunna se det vackra i dem. Antar jag... inte vet jag!
Ha en härlig dag bland de vita bollarna! Kram Willewira
- hon med blicken, oron, tilltron. Omkring henne finns barnen: två små mjuka trasselsudd. Det är Surrabutt och Lille Brottarn. Och så livet och smärtan och lusten.
Tro och ork och lust är lätt att tappa Lätt när stora drömmar trängs med saknaden Och vinden blåser hårt emot din kappa Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen
Håll ut, håll ut Förr eller senare spricker en bubbla Håll ut några dagar till
Guld är inte det enda här som glimmar När jakten går på allt som liknar räddningen Och lyckan varar bara några timmar Det är inte den vi söker, inte den, min vän
Lars Winnerbäck
En i magen och en ovanpå
Amors pilar
men Amors pilar föll som regn över en smal madrass du hade ingen säng det är klart att vi låg kvar det är klart att det blev barn nu har vi dubbelsäng och ingen tid att ligga kvar
6 kommentarer:
Känns bekant... :) Mer sånt än gräsmatta här!
Kram!
*övertrött människa anstränger sig för att behärska sig* Jämför vi bollar... *misslyckas totalt och utbrister i ett ohejdat fnissanfall* Jag veeeet, min fantasi hamnar allt som oftast i rännstenen, men jag kan inte hjälpa det... *fnissar lite till*
Simon gillar dessa bollar. Att blåsa hårt på.
Men helt seriöst..är det maskrosår i år? Vi har aldrig haft så mkt av dessa vidriga blomfän som nu =/ Ser inget av gräsmattan..guuuult överallt!! =/
Mina bollar. Hahaha! Faktiskt är de fritt fram för snoning för de är inte mina. Jag har klarat mig rätt bra från maskrosor i år och de som ligger i toppen på sidan är inte min egen bild utan tillhandahölls av bloggleverantören. För övrigt är alla bilder i bloggen mina eller makens (för jag vet inte hur jag lägger upp nåt jag hittar på nätet).
Maskrosor? Ja, de finns...många.. gula... vita...som blir fler gula... och som blir fler vita...och ger ännu mer gula... osv.
The neverending story kallas det.
Och så var det kärs... :) Ha ha... nej du ska jag inte ta upp det igen.
Maskrosor, kärs och tistlar ger mig prestationsångest... för jag hinner inte med deras framfart.
Men det gäller väl att lära sig se dem som en del av naturens under för att till slut kunna se det vackra i dem. Antar jag... inte vet jag!
Ha en härlig dag bland de vita bollarna!
Kram Willewira
Skicka en kommentar