01 juli 2009

Kameralek och blomsterlek

Jag experimenterar med rabatterna, Mannen med kameran. Vår trädgård är fläckvis bedövande vacker.

Bild: Paradisbuske i motljus.

-

Bild: Idiotblå stäppsalvia.

-

Bild: Rana i märklig pose bakom stäppsalvian.

*

Rösta på Rana

7 kommentarer:

Daniel sa...

Så vackert.

Man vill typ bara gifta sig när man ser de fina blommorna!

synne sa...

Altså, hon där snälla, snälla får jag utslag av...
Gillar inte ens låten...

Men det jag gillar är dina barns frågor vid frukosten. Dina svar är inte så dumme de heller....
Slutledningen om att de ska åka till ett annat land för att gifta sig är klockren...

Men det där med muror håller jag med dig om. De ska vara i stacken och inte på mig.
Lägg dom i mannens fillingar i stället. Det kan bli skoj *flin*

Att åka till Skansen och se på muror måste vara det bästa ett barn vet. Att det sen som bonus finns massor av andra djur där en annan sak.

Dina blommor är så vackra säger jag.
Din trädgård får ju kanske vara ifred för små terrorister på fyra ben. Alltså inte rådjur. Men de är kanske lika illa som en valp av rasen norsk grå älghund....
Blir ingen jakthund på den här gården.
Erri den äldste hon käkar upp mina jordgubbar. Ligger i jordgubbslandet och smaskar.
Mats, valpen äter och gräver upp resten av ALLT som växer och gror...
Även de som inte växer och gror då...

Så trädgården får vänta tills nästa år....

Rådjur är fina. Men bjud in Per Mohrberg så kommer jag på stört. Den mannen har nått....
Ha nu en fin dag. Med muror, rådjur och annat som gör livet gott att leva.
Kramen Synne.

Zäta sa...

Vad du är snygg i motljus!

Nåt jag borde prova också ser jag.

Markus Gisslén sa...

JÄTTESNYGGA bilder! Vad är det för kamera förresten?

pärlbesatt sa...

Åh, den där idiotblå skulle jag vilja ha som bas för nåt smycke, färgställningen alltså. Tack för inspiration! :)

Suzan sa...

underbara bilder!!

Karins fotoblogg sa...

Tjusigt Rana! Salvia är så vackert! Vilket påminner mig om att nu är läge att besöka Enköpingsparken. Pga salvian alltså! Själv känner jag mig som en svettig, mörbultad, lealös och jag vet inte vad mer.... Men nu är den rackarns magnolian nere i jorden. Inte riktigt där vi hade tänkt då typ världens största sten bestämt sig för att för alltid bo där. Inte ett spätt eller snigeldynamit i världen bet på den jäveln! Jag skulle också vilja ha en fläckvis bedövande vacker trädgård ;) Kanske vi är en bit på väg nu iallafall.....

Kram från hon som knappt orkar skriva med sina skakiga fingrar....