Jag sitter med ungarna och väntar på bussen. Vi ska åka på utflykt till Skäris. (Jadå, Lille Brottarn hade feber i natt, men han är ju pigg nu; nu ska vi åka på utflykt.) Bredvid oss på bänken sitter en - enligt egen (oombedda) upplysning - syriansk man.
Mannen (pekar på Surrabutt, i flätor och rosa kläder): Är det en flicka?
Jag: Ja.
Mannen (pekar på Lille Brottarn): Är det en pojke?
Jag (glatt): Ja, han har lila tröja, men det är en pojke.
Mannen (bekymrat): Aj aj aj. Är det (pekar på mig) mamman?
Jag: Just det.
Mannen (ännu mer bekymrat): Är pappan svensk?
Jag: Ja...
Mannen: Är du svensk?
Jag (here we go): Ja.
Mannen (tvivlande): Men dina föräldrar är inte svenska?
Jag (har hört detta så ofta): De är svenska.
Mannen: Men vad...
Jag (rabblar upp): Mormor och morfar och farmor och farfar är svenska.
Mannen (mumlande, gör en gest åt mitt hår): Men du är mörk...
Jag: Ja, barnen har fått pappans färger.
Mannnen tittar på mig som om jag har ljugit ihop allting. Det är väl därför han inte hjälper mig på med vagnen.
*
Jag kommer osökt att tänka på salig farfar. När han hade tagit en snaps eller två, hände det att han gjorde lite svepande rörelser åt mitt och min mors håll och kallade sig själv för "svartskalleälskare", varpå farmor snörpte aldrig så lite på munnen.
*
Rösta på Rana
.JPG)
9 kommentarer:
Frågade du om han bodde i ett vitt hus?
:P
Tack för kommentaren hos mig :-)
Gillar verkligen din blogg, jag har läst igenom några inlägg nu.
Du skriver verkligen rakt och ärligt med glimten i ögat.
Hit kommer jag igen.
Ha det gott!
Kram Johanna
Konstigt folk det finns! ;) Bodde i Vårberg ett år för 10 år sen! :) Kul med ut och ombyggning i Skärholmen! Det såghimla fint ut nu!.. Och du svartskallen... Ha en fin nationaldag! :D He he...
Mina barn har också fått sin pappas färger men till sättet är de lika mig! Att jag kunde vara mamma till mina tre verkade många inte tro...
Hoppas att utflykten blev lyckad!
Ps. Fick du hjälp av någon annan med vagnen?Ds.
Kram,
Bella
Tänk om man vågade: Håll käften gubbjävel. OM det är det man känner för att säga vill säga. Ytterst olämpligt föredöme för sina barn, men ändå...
Vet du Rana, jag bara älskar dina inlägg!!
Du fångar verkligen allt smått som händer i ditt liv.
Vilken underbar man som är fångad i sina fördomar, som vi är i våra ska väl tilläggas.
Måste erkänna att jag blev lika förvånad när jag såg en blond (äkta) italienska under min tid i Italien. Sen insåg jag ju att det förekom även där...
Och världen blev genast större...
Önskar dig en härlig dag med familjen! Hoppas utflykten blev lyckad!
Sköt om dig min vän!
Ikväll ska jag skriva ett inlägg...
Feberkram från Willewira
(även jag är drabbad...)
vennen....:) Du er VAKKER...!!! Syns det var utrolig fint sagt det om å gråta med en van og bli alskad andå..(a`ene her mangler rett tegn..) Det er DET livet er...Mennesker som møtes og kjenner igjen seg i den andre; glede og tårer som deles- trygghet og tillit som nytes.......Det blir spennende å møte deg en gang i livet.......
Stoooor klem og gooo helg!!!!! og er spent på hvordan det gikk med den jobben?
Det där känner man ju igen..Min man är mörkhårig o har bruna ögon men så svensk som man bara kan bli. Mina barn har hans färger o ja, jag vet inte hur många gånger jag fått frågan vilket land pappan kommer ifrån (jag är blond o blåögd)
Hoppas du haft en bra dag!
Kram
Och jag som förrut tänkte att du hette Temporaria i efternamn, som ju lät typiskt grekiskt eller något =)
Skicka en kommentar