03 april 2009

Matt

Efterlängtad sushilunch med Rufus - men på Östermalm..? Ja, han jobbar ju där; vad ska man göra.

Jag försökte att inte bli matt på östermalmstanterna. Det gick åt helvete. Varför har de så många märkesscarfar, så många märkeshundar, så fisförnäma röster? Men österalmstanter kan man ändå förlåta; de är som de är. Värre är det med bratsen. Nej. Jag orkar inte ens prata om det.

Men på vägen hem till förorten hoppade jag av vid Slussen. Jag blev lika irriterad där, fastän jag har mitt hjärta på Södermalm hundra gånger mer än på nån annan malm. Måste alla springa runt i trashtrendiga mockakappor från Emmaus och toviga dreads och lila strumpbyxor? Jag blev matt där med.

När jag kom hem till förorten blev jag ta mig fan inte mindre matt. Skitigt, slitet, fattigt, klotter, paraboler, trasiga bussar, ungjävlar som kastar kastanjer på folk på perrongen. Matt, matt, matt.

Idag var Rana inte lätt att behaga.

Men lunchen med Rufus - som för övrigt blir pappa vilken minut som helst - var god.

*

5 kommentarer:

Sus sa...

One of thoose days uh?

Glädjekällans Trädgårdsblogg sa...

Usch en sådan dag!
Hoppas helgen bir bättre :-) och att solen tittar fram.
Trevlig helg
Birgitta

Synnøve. sa...

Ok, det lät bekant. Haft en sån dag idag med...
Jag försår hur du känner dig...
Nu ska jag vända den här dagen ryggen. Sängen väntar.
Kramen Synne.

Anonym sa...

Say no more say no more! Allt oftare vill jag bara drämma igen dörren bakom mig och dra ner rullgardinen, för man blir mätt emellanåt på mänskligheten!

Jonas L sa...

Vaknade för ett tag sedan och insåg att jag blivet en gammal gnällig gubbe, se inlägg på "dit näsan pekar", som retade sig på allt och alla. Men nu känns det bättre :-), och det hoppas jag att det gör för dig med.
/Jonas
Ps. Du skriver himla roligt tycker jag. Ds.