Först ligger jag vaken till halv fyra, på grund av egna hjärnspöken och allsköns dumheter. Sen lägger jag mig hos grabbarna, som ligger i dubbelsängen båda två. När sömnen äntligen tar mig, klättrar Lille Brottarn upp på min rygg. Han lägger sig raklång på mig, med ansiktet mot min nacke. Sjutton kilo är sjutton kilo.
Jag (sover räv): Mfh..!
Mannen: Men gå ner nu. Mamma sover ju.
Lilla Brottarn: Ja, och jag ska sovar på henne.
Mannen: Nej, du väcker mamma, gå ner nu.
Lilla Brottarn: Jag ska sova här på mamma, annars blir jag arg på dig.
Jag (spelar död, men citerar Dr Phil): Dysfunctional family...
Vid klockan fem ger jag upp och raglar in till dottern istället. Under hennes täcke ligger ett berg av mjukdjur.
Surrabutt: Det finns plats för dig här, mamma.
Jag (skeptisk): Gör det? Men varför ligger det tio tusen mjukdjur i sängen?
Surrabutt: För två saker. Det är så mjukt och skönt på mina fötter. Och så ser det så roligt ut.
Jag (känner mig berusad av sömnlöshet): Hahaha!
Surrabutt: Ska vi gå upp nu?
Rösta på Rana
.JPG)
5 kommentarer:
Hej på dig tjejen!! Det var länge sedan jag var här inne och läste. Har kommit ur blogg atomosfären - dock ofrivilligt. Försöker nu ta mig tillbaka och börjar då givetvis att läsa din blogg - du är ju sååå bra!!! Man blir liksom glad av din skriv skicklighet. Har startar upp ny blogg "humlamamman.wordpress.com", välkommen dit om du känner för det! Må så gott hälsar Susanne i Åhus
Det problemet hade vi också, lösningen blev eget rum. Men om dom vägrar sova där så...ja. Lycka till med sömnen från en annan som sover lika dåligt i alla fall:)
Å underbara nätter. Kom just hem, båda älsklingarna sover. Lyfte över den ena, lilla, till sin säng med spjälor. Försökte få liv i den andra av ren egoism, ville samtala lite, och kanske få en omtanke. Det gick inte, båda sover fortfarande, stilla och fint.
Borde kanske gå till sängs jag med, ta en macka eller ett glas vatten...
Visst låter det lite jobbigt som du har det, men ändå ganska vackert tycker jag. Om något nu kan vara ganska vackert.
Kanske finns bara vackert, eller inte vackert.
God natt sköna, nu är det dax.
/Lina
Ett tag hade vi alla tre nattvandrande in till vårt sovrum.
Nu kommer de bara ibland.
Underbart! Ja, kanske inte att ragla omkring mellan hjärnspöken och gosungar och inte få sova, men du berättar det så underbart. Jag sitter här och fnissar och inbillar mig att jag ska komma ihåg ditt sätt att berätta nästa gång jag själv raglar omkring och önskar att jag fick sova istället för att diskutera med lillkillen varför man inte ska stiga upp klockan halvfem på morron.
Med andra ord - igenkänning! :o)
Skicka en kommentar