20 augusti 2009

Hammockhopp

Lilla Brottarn tar sats, börjar rusa som en galning och slänger sig som en berusad älg i (den dynlösa) hammocken, där jag sitter och pillar bort gammal målarfärg. Hans lilla fot fastnar i hoppet, och han dyker med huvudet rätt in i ryggstödet; resten av kroppen som ett trassel.

Jag: Men hur gick det, hjärtat?

Lille Brottarn (andfådd och lite blodig, redan på väg att hoppa igen): Bra! Det gjorde ont, men jag gjorde inte illa mig.

Bild: Lille Brottarn är en tålig typ.

Rösta på Rana

6 kommentarer:

Vigdis sa...

Dina små berättelser gör mig glad! =)

Fredrik sa...

Klockrent och sant ju...

lottens vita och gröna sa...

fantastiska unge, man blir varm av hela hans väsen,härlig mamma med!
leeeeeeeeeer berusad älg...tänker på min suuuuuuuuper långa dotter som är tion, armar och ben som en älg...och klumpig som om vore berusad, fniss!
pöss på re lotten

Tidsmästarinnan sa...

helsköna brottarn! :-)
och helsköna Rana.
Kram på dig älgmorsan!

Katja Kristoferson sa...

:)

Ulrika - foto - Jonasson sa...

Hihi..Ja tänk om man var lika tålig o energifull som de små liven =)

Kram