25 augusti 2009

Hej

(Kvinnan biter ihop om tårarna och samlar sig för ett lite käckare inlägg. Det förra skulle ha en sval och raljant ton, men föll igenom och blev martyrigt. Så kan vi inte ha det.)

Lille Brottarn hälsar på folk till höger och vänster. På torget, i affären, på tunnelbanan. De flesta hör inte hans lilla blyga hej. De flesta är inbegripna i hetsiga samtal med varandra, och ser inte en liten gosse nere vid knävecken. Jag tipsar honom att gå på dem som inte pratar, att plocka dem en och en. Efter det proffstipset pekar han på alla människor vi möter, oavsett om de kommer ensamma, parvis eller i grupp och frågar ivrigt:

"Är de ensamma? Är de ensamma då? Är de?"

Bild: Tre män som kanske är ensamma, vad vet jag. Kan ingen säga hej till min grabb?

Rösta på Rana

7 kommentarer:

oumberligating sa...

Jo, om vi möts någonstans så kommer jag märka att han säger hej!
Jag kommer då gå ner i samma höjd och prata. Jag är 45 men minns djäkligt bra hur världen var när jag var 5 och hur jag blev bemött.
Kanske ett proffs kan läsa av det i min blogg (ler)!
Kram ifrån Oumberlige Peter!

oumberligating sa...

Hoppsan det var visst flera inlägg sedan jag skrev om "orange"!
Återkommer senare Rana!
"Kryckan" måste ha mat och medicin!
Kram ifrån Oumberliga Peter!

lottens vita och gröna sa...

heeeeeeej lille brottarn! hej då lotten potten som inte är så botten längre...linserna är uttagna, det gick suvve sen har jag varit på zetas och förlustat mig!

Singelmamman sa...

Oh jodå! Skicka den hälsande lilla grabben åt mitt håll och jag ska hälsa! Och fråga hur han mår. Själv mår jag som en prinsessa.

Niklas exponeringstränar sa...

Jo, jag kan! Och krama om dig för jag tror du behöver en kram. Eller du kanske behöver en anständig latte? :)

Vi måste bestämma datum snart, innan jul eller hur?

Kram

hollywooddivan sa...

Hej Lille Brottaren, hoppas vi ses på en tunnelbana snart. Skulle verkligen uppskatta ett hej på väg till eller från jobbet eller träningen!

Många kramar Linda

Kajsa sa...

Det där problemet har min lilla tös också. Jag försöker berätta för henne att de flesta inte är beredda på att någon ska säga hej till dem och därför lyssnar/hör de henne inte. Men det är lika sorgligt för ett mammahjärta varje gång, när hon verkligen säger hej högre och försöker få kontakt och ingen reagerar. Ofta inte heller andra barn på t ex bussen. Är folk så instängda i sina egna huvuden eller är de redan (barnen alltså) hämmade så att de inte vågar hälsa eller vad??